Är serier på väg att dö ut i Sverige?

Serietidningar är för mig sinnebilden av den mentalt degenererade amerikanserade svensken. 30 årig man som läser kalle anka och fantomen.

En intressant spaning, speciellt när man vet att varken kalle anka eller fantomen ges ut i USA och nästan bara innehåller material från svenska eller europeiska tecknare och manusförfattare.

Går och köper ev en Kalle Ankas pocket, fann en bunt 4 stycken relativt nya pocket i tvättstugans "bibliotek" för något år sen, de var väl fån det då senaste året...
Nostalgitrip, man hade ju den som liten ...

Tycker tyvärr att de flesta serier som ges ut i Sverige är skräp. Det är antingen arga kvinnor som skriver om sina liv eller mer tramsiga serier. Enda serien som verkar ok är fantomen. Vet inte om spindelmannen ges ut längre men såg något nummer för flera år sedan och oj vad mycket barnsligare det såg ut än de kvalitets tidningarna som kom på 1980 o tidigt 1990 talet.

Det var synd att t ex mega marvel las ned, även conan och t ex " straffaren" hade ju gärna fått vara kvar. Tror det både är kvalitén som är sämre idag men även att de flesta son är ungdomar eller vuxna hellre köper amerikanska tidningar direkt från specialbutiker ( det gör jag när jag väl handlar) o att det finns annat som lockar.

Vem vet, det kanske vänder någon gång men tror kvalitén på produkterna måste öka. Skaffade en gång ett nytt nummer av transformers o oj vad skräpigt det var. Som ett reklamblad för leksaker. Så stor skillnad mot transformers jag läste som ung.

Sista/senaste numret av Amazing Spider-Man på svenska kom ut 2013. Sen har visserligen Spidde kommit ut i något som liknar pysseltidningar som säljs med en leksak för att locka ADHD-ungarna.
Det är tyvärr pga vikande försäljningssiffror som ASM lades ned. Men visst kan man undra varför Egmont inte lägger energi på Marveltitlarna igen med tanke på vilka succéer filmerna och TV-serierna skördar.

Fantomen var det ett tag sen jag läste nu. Men då kände jag att de lade alldeles för mycket fokus på Kit och Heloise (Känns som att de pushar för den 22 fantomen), så lade jag ner läsandet.

Men ja, det känns mer som om, i alla fall för tillfället, fokus ligger på VEM som skriver serien än VAD serien handlar om.
Undantag finns dock alltid. Herman Hedning är inne på sitt 30 år som serie och Jonas Darnell is still going strong (sen vet jag inte om det är en av de serierna du klassar som "skräp") och Martin Kellerman är väl inne på sitt 20 år med Rocky

När det gäller de nya svenska serieskaparna, så måste jag dock erkänna att Frida Malmgrens Tjejerna på höjden kan vara ganska kul ibland. Men konceptet börjar bli uttjatat efter, som sagt, 20 år med Rocky.

En svenskproducerad serie som Medelålders Plus gör rätt bra ifrån sig som dagsstripp i tidningarna.
https://www.facebook.com/MedelaldersPlus/

Även Berglins alster har stor spridning via dagstidningar och diverse magasin. Förutom deras egen albumproduktion.
https://www.facebook.com/SvdBerglins/

Gemensamt för dem är att det är serier där man kan känna igen sig i vardagsdetaljer. Jag gillar bägge två väldigt mycket.

Så lite annat svenskt än Södermalms-emo-brudar-tuschar-av-sig-sin-ångest finns det ju.


Var till återvinnings-containern häromdagen och lyckades dumpster-diva upp ett tiotal Kalle Anka &Co från 2017 som en vårdcentral hade kastat. Har väl legat i väntrummet på barnavdelningen, kan jag tro.

Efter att ha läst ett par av dem är omdömet att det är ingen vidare konstnärlig kvalitet på historierna nu. Genomgående är det de äldre repriserna, från 60- och 70-talet, som håller bäst. Såväl i manus som i teckningar.

Nu finns en tråd om Kalle Ankas öde.

(FB) Är Kalle Anka döende?

Man kan i denna tråd även uppmärksamma sorgliga serienyheter från utlandet. Den senaste jobsposten är från Norge, där Fantomet ska läggas ner efter 54 år.

Fantomet legges ned
https://www.dagbladet.no/kultur/fant...s-ned/70448440

Svenska fantomen blir nog sista som läggs ned, men allt som allt kan man inte köra exakt samma koncept år efter år.

Några tankar runt ämnet som kommit upp på sista tiden, i och med att det har diskuterats nedläggningar i de senaste inläggen.

Alla tidningar som finns i butikernas och kioskernas seriehyllor kommer från Egmont och distribueras via Tidsam. Vi har ett dock ett flertal förlag som publicerar serier. Kartago (Som blev uppköpta av Cobolt i slutet av förra månaden), Galago, Apart och Natur & Kultur, för att nämna några. Men de skickar ut sina alster till bokbutikerna i första hand, och det är mer album än tidningar.

En gång i tiden hade vi flera olika förlag, Semic, Atlantic, Kärnan, Schibstedt, Williams, (med risk för att några av dessa kan vara samma med olika namn. Jag bara drog titlar ur minnet) i butikerna. Alla med sina olika tidningar.

Tror ni att den här monopoliseringen, som det har blivit, skadar den svenska seriemarknaden? Herman Hedning lades ned pga vikande försäljningssiffror. (Liksom tidigare titlar pga att de inte nådde upp till Egmonts försäljningskrav)

Skulle nu Egmont av någon anledning gå i stöpet, så försvinner i stort sett alla serietidningar på svenska från Pressbyrån/Coop/Ica/You name it...

Nu gör i och för sig Darnell comeback med sitt nystartade förlag Evil Ink. Och det blir inte bara album utan han har bestämt sig för att han skall ut i butikerna också. Så en "konkurrent" blir det bland hyllorna.

Alltså -Skulle Seriesverige må bättre om inte allt kom från ett och samma ställe?
Ett större förlag har väl troligtvis större krav på försäljningssiffror än vad ett mindre förlag behöver.

monopolet är det som främst dödade svenska serierna. Läs bara hur Epix dödades av Bonnier.

Jag tror också det råder ett uppsving för alternativa serier. Så många politiskt influerade tecknare och mer konstnärliga anspråk numera, ett slags symbios mellan serier och övrig konst -- men samtidigt undrar man över serietidningen, om den verkligen överlever. Jag har känt samma sak som trådstartaren vad gäller gamla tidningar med Spiderman, skräckserier, Tintin mm. Det är bittert att behöva sälja eller slänga och sedan ångra sig. Många av figurerna lever vidare i filmen men i ett slags urvattnade versioner. 80-talsmagasinen var enklare och rakare -- och barn idag verkar inte läsa på det sättet längre, mer spela figurerna och se dem.