2011-01-18, 21:28
#1
Jag:
man
26 år
tidigare erfarenheter: Knark typ...
Återigen så blir detta ingen traditionell tripprapport, utan mer en reserapport med mycket knark i. Vill du veta mer av rusdetaljerna, fråga mig gärna, men det finns folk här som är bättre än mig på att beskriva den delen.
Detta skedde för några veckor sedan i Phnom Penh.
Jag viste sedan tidigare att man kunde få det mesta på apoteken i Kambodja, problemet var att de ofta inte hade så mycket att välja mellan.
Jag hade kollat upp lite innan. Vissa påstod att det fanns morfin, medans andra sa att den tiden var förbi.
Jag gick ut och köpte Codalgin Forte, dessa innehåller 30mg kodein och 500 paracetamol.
Jag hade ett kylskåp på rummet, så provade mej fram med en dos på ca 200mg via CWE.
Visst, det funkade, men inte så bra som jag ville.
Inte mycket att beskriva av ruset. Klåda, Välmående och lite Eufori. Inget illa, men inget överväldigande.
Jag ville visserligen inte ha något överväldigande (skulle jag vilja det skulle jag köpt Heroin hos närmsta Moto-guy.. Heroin florerar enormt i PP...
Nästa dag gick jag ut för att se om jag kunde hitta någon annan medicin.. jag föredrar medciner då de redan är i uppmätta Milligram. Jag gillar inte att köpa horse då jag inte vet hur starkt det är innan. Jag vill ha kontroll över hur mycket jag får i mig...
Jag gick ner och frågade efter Hydrocodon som jag hört att dom skulle ha. Apotekaren förstod inte riktigt, jag försökte med namnet Vicodin istället. Hon gick iväg och såg lite förvirrad ut, men kom sedan tillbaka med en ask Dihydrokodein 60mg. hade enbart hört talas om substansen någon enstaka gång, men tänkte att den här köper jag.
Sagt och gjort.
Snart satt jag där på rummet igen. Hade hört att Dihydrokodein är ca dubbelt så starkt som Kodein, så tog 3 piller, alltså 180mg. Detta visade sig vara en perfekt dos för mig.
Resten av kvällen var en dröm. Jag låg och tittade på Discovery och åt snacks o pringles. Titt som tätt poppade jag en halv valium för att upprätthålla ruset.
Dimman var total, andningen sänkt men inte läskigt mycket.
Jag kunde vara vart jag ville, mitt sinne var fritt. Men jag ville ha mer, sådan tur var hade jag en del Opium.
Jag hade två dagar innan gått till det gamla backpacker distriktet längst sjön, som nu förövrigt är borta. Där mötte jag en gammal vän och delägare till ett av gästhusen som försvunnit. Efter att ha snackat i en halvtimme om vad som hänt i Kambodja medan jag varit borta i 4 år så kom vi såklart in på droger. Han frågade om jag var intresserad av Skunk. Jag sa att jag slutat upp med rökandet, men att jag inte tackade nej till Opium.
Han ringde sin bror och kollade läget. Det finns två typer av opium i Sydostasien. Det ena är kladdigt, kletigt och förblir kladdigt och kletigt oavsett hur du förvarar det.. Detta är så kallat skitopium.. Det är utblandat med någon form av chokladliknande substans plus rismjöl för att dryga ut skiten, och det är en av anledningarna till att röken är så sträv.
Sen finns det opium som också är klibbigt, men torkar till hårda bollar om man inte packer dem ordentligt. Detta är det opium du vill ha.. Och kommer oftast från Burma eller Laos, Detta är samma Opium du får om du reser till Meuang Sing eller Luang Namtha i Laos.
I phnom Penh är det nästan alltid hårt, mest på grund av att det inte är så stor tillgång och att det förvaras dåligt i små zip-lock påsar.
men det är ruskigt potent, du behöver bara nudda det med tungspetsen för att genast klargöra att det är bra (hela din mun kommer fyllas av enorm bitterhet)
Detta opium i torkat tillstånd är dock väldigt svårt att röka.
Sådan tur är hade jag med mig en äkta gammal Opiumpipa som jag köpt från Hongkong på Internet. Vilket hjälpte enormt.
Jag värmde upp opiumet som bivax i handen tills det var mer hanterbart. Rullade en liten boll och eldade lite runt den tills den såg "rökklar" ut.
Satte den över det lilla hålet i pipan och stack en nål igenom. Tände och drog 4 stadiga bloss.
Röken var lite stark av någon anledning, och för ett ögonblick började jag bli besviken att jag lyckats bli pålurad den utblandade skiten igen. Men den smaken försvann snabbt och visade sig bara vara något som fanns i pipan sedan tidigare som brann upp.
Jag väntade, 2-4 minuter senare sjönk jag ihop. Allt var Bliss.
Klådan på min kropp var enorm men jag var för djupt inne i min euforiska meditation för att bry mig. Tv'n stod på men jag hörde den inte, istället hörde jag ljudet från gatan utanför.
Jag stängde av tv'n och flöt med kvällsljuden från Phnom penhs gatuliv. För er som har varit där, detta var på ett Gästhus som heter Lucky Ro och ligger 5 minuters gångväg ned från Wat Phom, och väldigt nära "Old Market" och Sisowat Quay (mer känt som "near the river", remsan längst floderna där Mekong och Tonle-sap möts, ca 200 meter ovanför palatset).
Jag lyssnade till ljuden och flöt ut på gatan i mina vakna drömmar. Verklighet blandades med fantasi och drömmar. Moto-guys, Tuktuk-snubbar och gamla hederliga Cyclo-män skrek och hojtade efter kunder då en ny busslast med förvirrade turister och mer avdankade expats nyligen anlänt ett block bort och strömmen av förvirrade människor kom letandes efter uppehåll för natten.
Kvinnor bråkade om något med sina män utanför. Lukten av nygrillad kyckling steg från gatuhörnet.
jag kände mig fri, samtidigt kände jag mig sorgsen över att ligga instängd på ett rum och känna sig fri. När hela världen verkade leva där utanför.
Min sorg blev melankoli som blev eufori, och jag njöt av mitt eget förfall.
Kvällen kom fort, mörkret la sig. Hundarna började skälla pöå alla okända ansikten.
Andningen var väldigt långsam, jag hade inte lagt märke till det förräns nu. Valiumen hade nog hjälpt på det kraftigt, samtidigt tagit bort nojjan som kan följa.
I det tillstånd jag befann mig i spelade det ingen roll om jag så dog, där jag befann mig just då var mitt liv komplett. Och när allt kom omkring var jag nog ganska så säker på att jag var långt från att dö, då jag har en del vana av opiater.
Kvällen fortsatte med mer Valium, 4-5 timmar efter pipan så fanns bara klådan kvar.
Då bestämde jag mig för att gå ut och leva natt liv. Sagt och gjort..
Snart var jag ute på gatan och snart satt jag på en intensiv bar med sjukt jobbiga tjejer klängandes längst min kropp som jag försökte bli av med.
Efter 5 minuter fattade dom och vi började istället snacka som kompisar utan en massa sexysexy och "u want boom boom?", vilket var najs. Jag bjöd på ett par drinkar o drack några själv. Sen bad jag dom visa mig något schysst ställe, då det ända jag viste om var "heart of darkness", vilket var uttjatat.
Istället tog dom mej till Riverside. Men innan stannade vi och köpte Yaba (metamfetamin) som dom tydligen tyckte var en bra idé att röka.. jaja, jag är inte den som är den. Så ett par minuter senare var vi på mitt rum o dom rökte Ice blandat med yaba-piller, jag tog ett par bloss för att vakna upp lite, sedan blev det riverside som sagt.
Kvällen blev mer och mer speedad istället för noddad, alkoholen gjorde sitt, Valiumen gjorde sitt. Och Ice/yabat slog ut det hela till en nivå där det faktiskt var hanterbart.
Vi satt o snackade länge. Det visade sig att en av tjejerna, som var väldigt stor förövrigt, bara var 17 år och hade jobbat på baren i 2 år.. Helt sjukt..
Efter en massa snack bröt hon helt plötsligt ihop, alltså verkligen bröt ihop.
Tårarna bara rann och rann. Hennes kompis verkade mest irriterad. Jag tänkte mest på hur sjukt surrealistiskt allt var igen.
Där satt jag, med en prostituerad tonåring som precis berättat om sitt liv, kliandes av kodeinet som vägrade lägga sig, alkoholiserad, speedad, Flödrad... Och jag som hade bestämt mig för att denna resa skulle bli civiliserad och under kontroll.. Jaja, det var för sent nu..
Efter att hon gråtit ut i kanske 20 minuter lättade stämningen upp. Vi köpte 4 B52 och Svepte.
Sen tänkte jag att nu får det faktiskt vara nog. Så jag ropade ned på gatan till Tuktuk mannen som väntade på oss att vi var redo nu.
Sen gick vi ner. Jag bad honom köra dom vart helst dom ville och mej hem. Betalade 5 dollar för att han väntat så länge och gick upp och somnade på en sekund.
Som vanligt, kanske ingen riktigt värdig tripprapport, mer en beskrivning av tillvaron och ett tillfälle för mig att skriva av mig lite.
Är ni mycket i Sydostasien och är "som jag"... Hör gärna av er via PM. jag bor där halva året och vill gärna knyta bättre kontaktnät med likasinnade smyg-hippie-stoners-rastas-flummare-tjackisar eller vad helst för pack. KNARKARE helt enkelt... (men gärna av den lite mer tänkande, filosoferande, konstnärliga typen, men hursomhelst, jag dömer ingen o älskar alla som jag inte hatar
tack för Mej, tjohej!
(Ps, kom hem för någon vecka sedan. Är redan mer eller mindre detoxad. Går på blad för att hålla allt under styr, tog med mig några Codalgin och ett par kartor tramadol som hjälp på traven, men det gick fint denna gång med, Ännu ingen riktigt avtänding efter mina rejs
man
26 år
tidigare erfarenheter: Knark typ...
Återigen så blir detta ingen traditionell tripprapport, utan mer en reserapport med mycket knark i. Vill du veta mer av rusdetaljerna, fråga mig gärna, men det finns folk här som är bättre än mig på att beskriva den delen.
Detta skedde för några veckor sedan i Phnom Penh.
Jag viste sedan tidigare att man kunde få det mesta på apoteken i Kambodja, problemet var att de ofta inte hade så mycket att välja mellan.
Jag hade kollat upp lite innan. Vissa påstod att det fanns morfin, medans andra sa att den tiden var förbi.
Jag gick ut och köpte Codalgin Forte, dessa innehåller 30mg kodein och 500 paracetamol.
Jag hade ett kylskåp på rummet, så provade mej fram med en dos på ca 200mg via CWE.
Visst, det funkade, men inte så bra som jag ville.
Inte mycket att beskriva av ruset. Klåda, Välmående och lite Eufori. Inget illa, men inget överväldigande.
Jag ville visserligen inte ha något överväldigande (skulle jag vilja det skulle jag köpt Heroin hos närmsta Moto-guy.. Heroin florerar enormt i PP...
Nästa dag gick jag ut för att se om jag kunde hitta någon annan medicin.. jag föredrar medciner då de redan är i uppmätta Milligram. Jag gillar inte att köpa horse då jag inte vet hur starkt det är innan. Jag vill ha kontroll över hur mycket jag får i mig...
Jag gick ner och frågade efter Hydrocodon som jag hört att dom skulle ha. Apotekaren förstod inte riktigt, jag försökte med namnet Vicodin istället. Hon gick iväg och såg lite förvirrad ut, men kom sedan tillbaka med en ask Dihydrokodein 60mg. hade enbart hört talas om substansen någon enstaka gång, men tänkte att den här köper jag.
Sagt och gjort.
Snart satt jag där på rummet igen. Hade hört att Dihydrokodein är ca dubbelt så starkt som Kodein, så tog 3 piller, alltså 180mg. Detta visade sig vara en perfekt dos för mig.
Resten av kvällen var en dröm. Jag låg och tittade på Discovery och åt snacks o pringles. Titt som tätt poppade jag en halv valium för att upprätthålla ruset.
Dimman var total, andningen sänkt men inte läskigt mycket.
Jag kunde vara vart jag ville, mitt sinne var fritt. Men jag ville ha mer, sådan tur var hade jag en del Opium.
Jag hade två dagar innan gått till det gamla backpacker distriktet längst sjön, som nu förövrigt är borta. Där mötte jag en gammal vän och delägare till ett av gästhusen som försvunnit. Efter att ha snackat i en halvtimme om vad som hänt i Kambodja medan jag varit borta i 4 år så kom vi såklart in på droger. Han frågade om jag var intresserad av Skunk. Jag sa att jag slutat upp med rökandet, men att jag inte tackade nej till Opium.
Han ringde sin bror och kollade läget. Det finns två typer av opium i Sydostasien. Det ena är kladdigt, kletigt och förblir kladdigt och kletigt oavsett hur du förvarar det.. Detta är så kallat skitopium.. Det är utblandat med någon form av chokladliknande substans plus rismjöl för att dryga ut skiten, och det är en av anledningarna till att röken är så sträv.
Sen finns det opium som också är klibbigt, men torkar till hårda bollar om man inte packer dem ordentligt. Detta är det opium du vill ha.. Och kommer oftast från Burma eller Laos, Detta är samma Opium du får om du reser till Meuang Sing eller Luang Namtha i Laos.
I phnom Penh är det nästan alltid hårt, mest på grund av att det inte är så stor tillgång och att det förvaras dåligt i små zip-lock påsar.
men det är ruskigt potent, du behöver bara nudda det med tungspetsen för att genast klargöra att det är bra (hela din mun kommer fyllas av enorm bitterhet)
Detta opium i torkat tillstånd är dock väldigt svårt att röka.
Sådan tur är hade jag med mig en äkta gammal Opiumpipa som jag köpt från Hongkong på Internet. Vilket hjälpte enormt.
Jag värmde upp opiumet som bivax i handen tills det var mer hanterbart. Rullade en liten boll och eldade lite runt den tills den såg "rökklar" ut.
Satte den över det lilla hålet i pipan och stack en nål igenom. Tände och drog 4 stadiga bloss.
Röken var lite stark av någon anledning, och för ett ögonblick började jag bli besviken att jag lyckats bli pålurad den utblandade skiten igen. Men den smaken försvann snabbt och visade sig bara vara något som fanns i pipan sedan tidigare som brann upp.
Jag väntade, 2-4 minuter senare sjönk jag ihop. Allt var Bliss.
Klådan på min kropp var enorm men jag var för djupt inne i min euforiska meditation för att bry mig. Tv'n stod på men jag hörde den inte, istället hörde jag ljudet från gatan utanför.
Jag stängde av tv'n och flöt med kvällsljuden från Phnom penhs gatuliv. För er som har varit där, detta var på ett Gästhus som heter Lucky Ro och ligger 5 minuters gångväg ned från Wat Phom, och väldigt nära "Old Market" och Sisowat Quay (mer känt som "near the river", remsan längst floderna där Mekong och Tonle-sap möts, ca 200 meter ovanför palatset).
Jag lyssnade till ljuden och flöt ut på gatan i mina vakna drömmar. Verklighet blandades med fantasi och drömmar. Moto-guys, Tuktuk-snubbar och gamla hederliga Cyclo-män skrek och hojtade efter kunder då en ny busslast med förvirrade turister och mer avdankade expats nyligen anlänt ett block bort och strömmen av förvirrade människor kom letandes efter uppehåll för natten.
Kvinnor bråkade om något med sina män utanför. Lukten av nygrillad kyckling steg från gatuhörnet.
jag kände mig fri, samtidigt kände jag mig sorgsen över att ligga instängd på ett rum och känna sig fri. När hela världen verkade leva där utanför.
Min sorg blev melankoli som blev eufori, och jag njöt av mitt eget förfall.
Kvällen kom fort, mörkret la sig. Hundarna började skälla pöå alla okända ansikten.
Andningen var väldigt långsam, jag hade inte lagt märke till det förräns nu. Valiumen hade nog hjälpt på det kraftigt, samtidigt tagit bort nojjan som kan följa.
I det tillstånd jag befann mig i spelade det ingen roll om jag så dog, där jag befann mig just då var mitt liv komplett. Och när allt kom omkring var jag nog ganska så säker på att jag var långt från att dö, då jag har en del vana av opiater.
Kvällen fortsatte med mer Valium, 4-5 timmar efter pipan så fanns bara klådan kvar.
Då bestämde jag mig för att gå ut och leva natt liv. Sagt och gjort..
Snart var jag ute på gatan och snart satt jag på en intensiv bar med sjukt jobbiga tjejer klängandes längst min kropp som jag försökte bli av med.
Efter 5 minuter fattade dom och vi började istället snacka som kompisar utan en massa sexysexy och "u want boom boom?", vilket var najs. Jag bjöd på ett par drinkar o drack några själv. Sen bad jag dom visa mig något schysst ställe, då det ända jag viste om var "heart of darkness", vilket var uttjatat.
Istället tog dom mej till Riverside. Men innan stannade vi och köpte Yaba (metamfetamin) som dom tydligen tyckte var en bra idé att röka.. jaja, jag är inte den som är den. Så ett par minuter senare var vi på mitt rum o dom rökte Ice blandat med yaba-piller, jag tog ett par bloss för att vakna upp lite, sedan blev det riverside som sagt.
Kvällen blev mer och mer speedad istället för noddad, alkoholen gjorde sitt, Valiumen gjorde sitt. Och Ice/yabat slog ut det hela till en nivå där det faktiskt var hanterbart.
Vi satt o snackade länge. Det visade sig att en av tjejerna, som var väldigt stor förövrigt, bara var 17 år och hade jobbat på baren i 2 år.. Helt sjukt..
Efter en massa snack bröt hon helt plötsligt ihop, alltså verkligen bröt ihop.
Tårarna bara rann och rann. Hennes kompis verkade mest irriterad. Jag tänkte mest på hur sjukt surrealistiskt allt var igen.
Där satt jag, med en prostituerad tonåring som precis berättat om sitt liv, kliandes av kodeinet som vägrade lägga sig, alkoholiserad, speedad, Flödrad... Och jag som hade bestämt mig för att denna resa skulle bli civiliserad och under kontroll.. Jaja, det var för sent nu..
Efter att hon gråtit ut i kanske 20 minuter lättade stämningen upp. Vi köpte 4 B52 och Svepte.
Sen tänkte jag att nu får det faktiskt vara nog. Så jag ropade ned på gatan till Tuktuk mannen som väntade på oss att vi var redo nu.
Sen gick vi ner. Jag bad honom köra dom vart helst dom ville och mej hem. Betalade 5 dollar för att han väntat så länge och gick upp och somnade på en sekund.
Som vanligt, kanske ingen riktigt värdig tripprapport, mer en beskrivning av tillvaron och ett tillfälle för mig att skriva av mig lite.
Är ni mycket i Sydostasien och är "som jag"... Hör gärna av er via PM. jag bor där halva året och vill gärna knyta bättre kontaktnät med likasinnade smyg-hippie-stoners-rastas-flummare-tjackisar eller vad helst för pack. KNARKARE helt enkelt... (men gärna av den lite mer tänkande, filosoferande, konstnärliga typen, men hursomhelst, jag dömer ingen o älskar alla som jag inte hatar
tack för Mej, tjohej!
(Ps, kom hem för någon vecka sedan. Är redan mer eller mindre detoxad. Går på blad för att hålla allt under styr, tog med mig några Codalgin och ett par kartor tramadol som hjälp på traven, men det gick fint denna gång med, Ännu ingen riktigt avtänding efter mina rejs
__________________
Senast redigerad av Berberine 2011-01-18 kl. 21:40.
Senast redigerad av Berberine 2011-01-18 kl. 21:40.
självklart testade jag .. skumm upplevelse i många dagar efter den helnattens rökande.. , testade en gång igen efter det men bestämmde därefter att det är inget jag kommer att köra på igen. då det gör en obehagligt annorlunda och i mitt fall mer .. oroväckande beteende än vad jag kännt efter mycket erfarenhet av t.o.m syra..