Citat:
Ursprungligen postat av stene1
Okej
Jag har sociofobi. Lite grann då. Mest panikångest men ändå.
Försök bjuda lite på dig själv var inte stel, kanske börja med ett skämt? Ja inte "en präst en rabbin och en imam gick in på en bar" stil utan något för att lätta upp stämningen. Ha framförallt inte någon tajt klädesplagg runt halsen så att klumparna lättare går ner. Om det är just föreläsning det handlar om, öva hemma innan till exempel. Hitta en polare i publiken och glo bara på honom. Kanske börja redovisningen med "hejsan allihoppa jag är skitnervös inför det här hoppas ni har överseende" Om det är någon social situation, var dig själv! Uttjatat begrepp men tro mig, så är det.
Tro mig folk märker om du försöker vara någon du inte är. Så du har talfel, en annan läspar, tredje har tandställning fjärde har vintergatan på ansiktet. Ingen är perfekt ingen ska döma någon annan. (tupac sa det bäst "only god can judge me") Du kommer inte kunna slappna av föräns du accepterar dig själv.
Jag blir skitnervös vid VARJE kontakt med okända människor antingen säger jag ingenting eller så börjar jag babbla okontrollerat. Om jag ska ringa någon myndighet då säger jag oftast första meningen för mig själv i mitt huvud om och om tills dem svarar. Om jag står i matkön så upprepar jag i mitt huvud vad jag vill ha ända tills det blir min tur. Ibland knuter sig tungan dvs inga ord kommer fram bara lite oljud. Då brukar jag stanna upp o säga jaha sermanpå nu hände det igen. Så småler jag och babblar vidare. Ända sen jag slutade försöka vara någon jag inte är går det betydligt lättare.
Bra sagt! Men även fast jag vet allt de där om att man ska vara sig själv och allt de så blir jag ändå nervös, har ängest och allt sånt skit. Antar att jag inte riktigt accepterar mig själv ännu.
