Talking Heads-tråden

Någon annan än jag som nästan är lite besatt av detta band?

Disk: Bästa låt/Bästa skiva, David Byrne, övriga bandmedlemmar eller bara något fint minne av bandet

Personligen är jag jävligt inne på Found a Job som låt och antingen Speaking in Tounges eller Little Creatures... Svårt att bestämma mig i nuläget. Tycker förövrigt att Tina Weymouth är en av världens bästa/mest underskattade bassist! Nämns allt för sällan i bas-sammanhang...

Om ni har några sköna livelänkar får ni gärna lägga upp dom också

Shoot!

Mycket bra band! På senare tid har Jag varit mycket inne på "Remain In Light", "Born Under Punches (The Heat Must Go On)" är en fantastiskt bra låt med sitt milt sagt freakade solo. Men Favoritskivan är nog ändå deras debut 77 den håller för evigt!

När det gäller Talking Heads kan man inte prata om enstaka låtar, man måste prata om album.

[1977] Talking Heads 77
[1978] More Songs About Buildings and Food
[1979] Fear Of Music
[1980] Remain In Light

Alltså från debuten till första åttiotalsskivan tycker jag var höjdpunkten för bandet.

[1983] Speaking in Tongues
[1985] Little Creatures
[1986] True Stories
[1988] Naked

Självklart är de bra album om skulle göra en generell översikt över tidsperioden, men om man endast skulle se till Heads-standard så tycker jag inte att det riktigt är samma klass som de förstnämnda.

Om ni gillar Heads så rekommenderar jag utöver de skrivna studio release'en, liveskivan "The Name Of This Band Is Talking Heads". Sen också den andra liveskivan "Stop Making Sense" som också är ett helt liveframträdande. Uppträdande finns på DVD och på internet om ni letar såklart. Det är helt fantastiskt som ett fan måste man se det. Kolla bara in den här bilden och försök säga att ni inte blir intresserade. Taglinen för filmen är "Why stop making sense? Why a movie? Why a big suit? Where do the odd movements come from? What will the band do next?" Kan det bli mer klockrent?

Kan slutligen också tillägga att jag är inte särskilt överförtjust i Byrne som soloartist, men med bandet och förutom någon release han gjorde med Brian Eno så föredrar jag 77-80 perioden. Men som sagt om ni är fans titta på materialet jag länkade.

Älskar deras liveplattor! Många av låtarna är bättre på t.ex Stop Making Sense. Found a Job, Heaven, Crosseyed and Painless och Once in a Lifetime är betydligt mycket bättre på Stop Making Sense

Har försökt många gånger att llyssna in mig på Talking Heads och försökt uppskatta dom, men har aldrig gått riktigt.. Äger flertalet av deras plattor, men jag kan inte falla för musiken konstigt nog, och jag har väldigt mångsidig smak gällande musik. Visst, plattan 77 gillar jag som fan, det känns som ett gjutet mästerverk, men resten har jag otroligt svårt för. Har plattan Remain In Light och More Talk About Buildings And Food, men har inte fallit för dom.

Efter som ingen annan har postat den här länken så gör jag det: http://www.youtube.com/watch?v=Cqg_ZGcuybs

Talking Heads - This must be the place (Naive Melody) från -84 live.

Mitt favorit liveframträdande med dom

Ja, underbart framträdande. Stop Making Sense är ett mästerverk såväl filmiskt som musikaliskt, och den energi framför allt Byrne lägger ner i framträdandet är helt otrolig. Efter att jag hade sett den var det som att Talking Heads blev ett helt nytt band för mej.

http://www.youtube.com/watch?v=-io-kZKl_BI

http://www.youtube.com/watch?v=QXgMhnI3QOI

Vad gäller studioskivorna är nog Remain in Light min favorit. Rytmisk och "smutsig" med mörka och nästan filosofiska texter. Egentligen la dom väl grunden för det soundet på Fear of Music, men riktigt perfekt blev det inte förrän Remain in Light. Bästa delen av skivan är givetvis när David Byrne börjar rappa på slutet av "Crosseyed and Painless"!

Grymt bra band som jag lyssnat mycket på senaste tiden.

Fear of Music är min favorit, följd av Remain in Light. Båda är helt fantastiska skivor som med rätta kan kallas unika i rockvärlden. En intressant sak med Talking Heads är hur svårt det är att bryta ner deras stil i enskilda komponenter. Ofta går det rätt bra att beskriva ett bands musik som summan av dess influenser ("punk med en touch av reggae" eller något sådant), men Talking Heads känns som om de kom från ingenstans.

"Cities" live i Rom 1980... underbar låt.

Fastnat ganska hårt för Talking Heads senaste månaderna, Road to nowhere är en sån jävla fantastisk låt så det är sjukt. Stop Making Sense är ren magi.

http://www.youtube.com/watch?v=7GmrAxKAVdo

Sant 'Heads stil har ju ständigt evolverat från 77-framåt, och visst Byrne är ett lyriskt geni, men ni skall icke glömma att det var övermänniskan Brian Eno som gav 'Heads sitt revolutionära sound till "More Songs About Buildings and Food" och "Remain in Light". Så om det musikaliska soundet som är influerat av ett mer ~östrytmiska tonsätt intresserar er så borde ni läsa lite om dennes andra producerade skivor alternativt egna soloprojekt.



Men återigen till 'Heads. Har ni sett den här fanatastiska videon till ett tidigt sample av "Girls Want To Be With The Girls" se den här på youtube. Parakeet hade väldigt rätt i sin post om att man framkallat en slags egen genre eftersom man inte kan beskriva bandets stil, det är väldigt unikt speciellt under det kommersiella 80-talet när varje band försökte få till one-hit-wonders liknande något Huey Lewis-influerat popstruk.