Skumt i Bröderna Lejonhjärta

Men åååååh! Då gör ju Tengil samma sak och följer efter de snälla människorna genom världarna. Det smartaste vore väl om alla godingar stannar kvar Nangijala, förutom en elitstyrka på 10-15 tuffa soldater, som mördar Tengil kanske fem gånger, så att han ligger många världar före alla andra godingar, förutom då de goda elitsoldaterna som är i världen före Tengil, och liksom bereder en väg för de andra godingarna.

Japp, Astrid var vår samtids Jesus-gestalt. I dödsannonser ser man ofta "Vi ses i Nangijala". Astrids berättelser fyller ett behov av andlighet, värme, tröst och omtanke.

Fy på dig Fläskis! Man ska inte spekulera i sådana här sagor.

Nu kan jag ju inte sova.

Det är rätt fantastiskt att astrid hade (enligt citaten ovan) nån sors avsikt att skapa en trösterik myt om ett liv efter döden, för nutida barn som ju förlorat en naturlig kontakt med den kristna "evigt liv"-myten.

För hon har ju faktiskt lyckats, på ett sätt. Lindgrens böcker, inklusive denna, har ju verkligen samma plats i våra medvetanden som bibeln kanske hade för gågna tiders människor - och på det sättet är de unika. I det svenska kollektiva medvetandet finns Lindgrens idyllvärld om saltkråkor och nangilimor som en gemensam referensram.. ALLA (nästan) vet vad man talar om när man refererar till figurer ur dessa böcker! Finns det nån annan litteratur som har den unika ställningen i Sverige?

Eftersom fläskbaken var så tvärsäker på sin grej;
Ja, Bröderna lejonhjärta har två dimensioner. En barntolkning och en vuxentolkning. Här är vuxentolkningen: http://www.expressen.se/kultur/skorp...lir-valbelyst/

Som det nämnts, Skorpans upplevelser är en döende pojkes feberdrömmar där han undermedvetet måste rädda Jonathan "tillbaks" efter att Jonatan offrat sitt liv för att rädda skorpan. Men som Astrid själv sade om vuxenaspekten:
”men säg det inte för nån, för jag vill inte att någon enda unge ska behöva avstå från att uppfatta en saga som en saga där allt kan hända.”

Och eftersom den här tråden hamnar överst när en söker på olika tolkningar av boken så skriver jag det här också, trots att det är en gammal tråd

Har läst bröderna lejonhjärta många gånger och jag tycker att det finns saker som är väldigt fuckud up. Liksom inte logiskt. Först. När Skorpan är sjuk och håller på dör så berättar Jonathan att det finns nangijala där alla kommer när man dör. Vart lärde Jonathan det nån stans? Sen berättar han typ att 2 dagar i nangijala är 90 år på jorden vilket förstör allt. Jonathan dör sedan med skorpan på ryggen när han räddar honom från en brand så Jonathan kommer ochså nangijala före skorpan. Sen kanske 1 månad senare dör skorpan i tuberkolos kanske? men iallafall Om 2 dagar i nangijala är 90 år i vanliga världen då borde Jonathan ochså precis kommit dit. Nej men istället har bekantat sig med många och gått med i moståndsrörelsen osv så det känns att han har varit där typ 1 månad ochså men det förklaras inte. Sen tycker jag att tengil är dålig skurk. Jag liksom fattar inte. Sen i slutet efter striden så (iallafall i filmen) så säger sofia att dom ska fira i guldtuppen. Hon sa att dom kommer komma tillbaka hoppas hon vilket redan då har spoilat hela filmen. Jonathan blir bränskadad av benen av katla så dom bestämmer sig att ta självmord vilket är dåligt för barn att uppmuntra dom att ta självmord. Skorpan tar Jonathan på ryggen.Jonathan berättar ochså om Nangilima där det inte finns någon ondska då det bara är läger elden och sagornas tid. Men vart kommer man efter Nangilima? Sen undrar jag med det där första att 2 dagar i nangijala är 90år. Och det går ju flera dager när dom är där. Så då borde Nangijala bli fullt med folk. Eller så är det så om man tror på att det existerar då kommer man dit?. En till sak är att ifall man är typ 70 år i vanliga världen och dör kommer man då till Nangiljala som 70 år då eller? Vad är budskapet med bröderna lejonhjärta?

Så nu har jag fått skriva av mig. vad tycker ni?
obs det kan vara mycket stavfel då jag skrev allt på typ 5 min...

Typ hela boken är en hallucination som Skorpan har under ett ögonblick medan han dör. I hallucinationer kamnvad som helst hända.

Det är mer lyrik än logik. Bör läsas med hjärtat snarare än hjärnan.

Jag läste om boken och tänkte då på att Törnrosdalen/Körsbärsdalen känns väldigt Östeuropa under kalla kriget, och Tengil och hans anhang känns väldigt mycket som kommunister i den kontexten. Motståndsrörelser, arbetsläger och totalitarism. Allt finns där. Jag tyckte det blev rätt påtagligt att Katla är en metafor för kärnvapen. Om inte Sovjet får sina kärnvapen förstörda kommer förmodligen USA att ta över dem. Så då måste de förstöras, en gång för alla. Förvånad att inte fler tagit upp den tråden...

Som många har sagt redan: Jonathan hittade bara på detta om Nangijala för att trösta Skorpan, som var sjuk och nästan döende. Det var inte alls så att han på något magiskt sätt visste mer än någon annan. Och allting om när Skorpan var i Nangijala var en feberdröm strax innan han dog, och när de kom till Nangilima på slutet betydde det att Skorpan dog på riktigt hemma på jorden. Alltså: man får helt enkelt bortse från all normal logik i det här fallet, och då blir de där frågorna (som många har ställt sig genom åren) helt ovidkommande.

Men jag vill fråga dig (om du någonsin kommer läsa detta): Vad menade du med att Tengil är en dålig skurk?

Det var en intressant iakttagelse. Jag har i och för sig hört att "Bröderna Lejonhjärta" bygger på på situationen i diktaturer i Sydamerika. Men det kanske passar ännu bättre in på Östeuropa.

Jag har alltid undrat varför deras mamma aldrig kom till Nangijala om nu dagar där skulle vara flera år på jorden. Hela äventyret i Nangijala verkar ta upp till 1 år och på den tiden borde väl deras mamma anslutit?