Toppslätsskivlingar - Djup upplevelse!

Ålder: 16
Kön: Man
Vikt: ~60-65kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Spice, Subutex, bens, Amphetamine, Toppisar, m.m
Preparat: cirka 75-85 st.

Jag kan börja med att säga att detta är min andra svamptripp och första gången åt jag ~30 st men bestämmer mig denna gången för att höja dosen drastiskt p.g.a att jag inte blev så värst trippad förra gången.

En höstfredag efter skolan, ~kl 14:00 (inledning, detta är ganska långt innan intag av svamparna så ni får skippa om ni vill. Men jag tycker att det är viktigt eftersom det är en del av tripprapporten, kommer mer om det senare).

Jag och två vänner sitter hemma hos vän #1, låt oss kalla honom Nikolaus, och spelar lite gitarr, lyssnar på musik och tar det väldigt lugnt. Nikolaus föreslår att vi går ut och röker en joint, sagt och gjort börjar vän #2, låt oss kalla honom Mats, rulla två stycken fina Det här känns som en bra start på helgen tänker jag och ler lite för mig själv medan vi går ut i det dunkla höstvädret (f.ö väldigt mysig årtid tycker jag själv) och tänder den första. Stämningen var på topp och vi rökte på i förhoppningar om att få en minnesvärd kväll. När vi väl har rökt upp den andra och sista jolmen så går vi upp på Nikolaus rum igen. Jag springer fram till datorn och trycker upp spotify och sätter på lite Steve Vai, kan möjligtvis ha varit låten Burning Rain, men detta är ett par månader sedan och ni kanske förstår att mitt minne sviker mig en aning (ångrar att jag inte skrev detta tidigare).
Jag märker att mina två kamrater är rejält stekta som sitter i sängen och har plötsligt börjat prata och skratta otroligt mycket. Själv sitter jag och njuter av hur underbar musiken är (det mest intressanta med Cannabis om ni frågar mig). Rätt som det är ringer vän #3, låt oss kalla honom Casper. Jag hinner knappt svara innan säger med nervös och irriterad röst
- Kommer du till stationen eller? (Jag kommer på att jag ska åka till en gammal kohage ett par mil utanför staden med Casper .)
- När går bussen nu igen?
- Om 15 minuter, var är du?!
- Hos Nikolaus men i'll be there om 15.

Så lägger vi på och jag förklarar snabbt för mina insnöade kompisar att jag ska iväg och plocka toppisar . Mats bestämmer sig för att följa med, Nikolaus blir lite sur och avundsjuk. Jag säger då till honom att vi måste springa och jag lovar att ta med en portion till honom också. Han blossar upp i ett stort leende och ber oss att skynda tillbaks.


På stationen ~15:15 (bussen går vid 15:20)

Vi möter upp Casper och han är exalterad över att även Mats hänger på

15:30
Nu säger Casper, vi ska av nästa hållplats, toppisparadiset! den heliga platsen (verkligen ett svamphav, detta var första gången jag var här och jag blev mäkta förvånad över hur mycket det växte.) så går alla ut i varsin kant av kohagen och börjar plocka flitigt.

~17.00. Vi möts upp och visar upp våra fångster. Det visar sig att vi har fått tag på 400-500 små bebisar på bara 1½ timme

17:15. Sitter vi i busskuren med varsin cigarett när vi ser bussen närma sig. Resan hem satt vi som småbarn på julafton och betraktade diskret våra fina toppisar (eftersom det satt andra i bussen).

~17:45. Anländer vi hemma hos mig. Jag nämner till Casper att min mamma kommer hem vid 21:30 så vi kanske inte ska spendera kvällen här. Han instämmer och säger att vi kan gå hem till honom vid 19:30. Vi har även gått förbi pizzerian och köpt med oss en familjepizza Då tänker vi att vi kan ju stoppa i oss dem nu och vara klara för avfärd till Casper när det är möjligt.

Ganska exakt 18:00. Vi har lagt svampportionerna på vardera pizzaslice,
Jag: 75-85st
Mats: 70st
Casper: 120st

Det är endast Casper som känner lite smak av svamp när vi viker ihop slicarna och börjar hugga in! Mätta och goda sätter vi oss på mitt rum och sätter på Steve vai - For the Love of God. Vi sitter och inväntar spänt det som snart kommer hända med oss.

~18:20. Mats börjar fnissa och tittar mig i ögonen, jag tycker att han beter sig konstigt
- Hur mår du, Mats?
- Det pirrar som in i helvete i magen! Och ögonkontakten med dig är väldigt annorlunda.
- Haha, såhär tidigt? Jag känner absolut ingenting än (inte heller Casper)

Nåväl, vi bestämmer oss för att gå ut och röka en cigarett på min balkong, jag och Casper står fortfarande och inväntar effekt. Mats står och fnissar och påstår att han redan känner, vilket jag och Casper har svårt att tro vid det laget.
När vi rökt halva ciggen ungefär så tittar jag ut på träden och gräset (som fortfarande är grönt). Gräset blir otroligt grönt, och trädbladen har nästan en grå nyans. Det såg ut som ett kort där man redigerat trädbladen, och gjort gräset ännu grönare. Även den lite nervösa känslan i magen. Äntligen! Utbrister jag till mina vänner, Mats blir lite lättad över att någon annan också börjar känna. Jag borde berätta att detta är Mats första tripp, har bara rökt cannabis tidigare också att min och Mats ögonkontakt kändes väldigt lustig (nästan otäck) under HELA trippen, kommer mer till detta sedan.

18:45. Nu sitter vi vid min dator och jag börjar se hur spotify börjar vaja och svänga lite lätt. Jag vänder mig om till mina kompisar som sitter i sängen och Casper säger:
- Vad i helvete, väggen rör ju på sig! (Min tapet ser ungefär ut såhär: http://www.styleroom.se/inredningsfo...t-m%C3%B6nster.
- Det var som fan, säger jag.
- Den har gjort det i 20 minuter, har ni inte märkt det, slänger Mats ur sig.

Det såg ut som att tapeten hade 3 lager, första lagret är den "riktiga väggen", andra lagret sitter lite längre ut, emot oss altså. Tredje lagret sitter ännu längre ut än det andra och alla 3 svajar syncat. Mycket häftig upplevelse (eftersom jag aldrig blev så påverkad av 30st min första tripp.)
När jag nu tittar Mats i ögonen inser jag att hans ögon har växt, och blivit ovanligt stora. När våra blickar möts blir Mats lite illa till mods märker jag. Jag frågar honom om något är fel, han säger att våran ögonkontakt är nästan intill otäck (Jag har inte nämnt något om det till honom för olika anledningar, men jag kände ju ungefär samma sak).

~19:00 Säger Casper att vi borde röra oss emot hans hus nu, det blir ganska rörigt, eftersom Mats vid detta laget redan är trippad (trodde han).
Vi har en väldigt spännande och otroligt vacker resa hem till Mr.Casper (kommer inte redigt ihåg detaljer härifrån så jag skippar en bit. Innan man kommer till Caspers hus så går man ner för en backe, jag tittade upp på himlen, det har inte börjat skymma riktigt än. Det är sjukt vad blå himmelen är, ett starkt blått ljus tvingar oss att kisa för att kunna titta. Nästan som om himlen var ett enda stort blått neon-rör.
- Jävlar vad vackert, får jag tillslut ur mig.
- Mats instämmer, han tycker också att himlen är otroligt, ovanligt blå.

Casper tar täten in i trapphuset, jag inser vid detta laget att Casper inte är lika glad och rolig som mig och Mats. Jag viskar detta till Mats, fråga mig inte varför, jag har inte den blekaste själv!
Väl inne på rummet så känner jag hur dem orangea tapeterna börjar andas syncat med mina andetag, in och ut, in och ut! Jag kan tänka mig att jag sitter länge och bara studerar det fenomenet.

Casper nämner strax att han inte är så trippad. Jag säger:
- Det kanske kommer om en stund? Eller känner du dig peakad? (lite dum fråga)
- Jag fattar inte, jag tog 120 för en anledning, för att jag inte kände när jag tog 60 förra gången, vad kan det vara? Är jag på något sätt väldigt tolerant emot just psilocybin? (Casper hade även varit med den gången jag tog 30st och han hade inte känt av ett dugg.)

Casper sätter på Steve Vai - Die to live (rekommenderad tripplåt till de som tycker om vai, även Fever dream. Electric sun - Sundown. Men just Die to Live kommer jag fortfarande ihåg att jag relaterade låten till hur jag kände mig just då, speciellt vid 1:55 om nu någon orkar eller ens är intresserade. Men det känner jag än idag när jag tänker och hör den låten, kan nästan leva mig in i tillståndet lite smått när jag hör den känns det som.

Efter en stund.
Alla har bara suttit och varit passagerare i sina egna tankebanor när jag plötsligt "vaknar" av att Mats säger något i stil med att: Detta blir för sinnesförvrängt, jag klarar inte av det, jag går hem och sover!
Jag blir ju självklart lite orolig för honom, men nu väcks en oro inom mig.

Jag försöker ta upp något ur min ficka, jag märker att hela fickan är blöt!
Jag tar upp min mobil, som jag förövrigt inte vet vad det egentligen är vid detta laget.
Mobilen är BLÖT! helt dyngsur. Jag nämner detta till både Mats och Casper men dem säger att den inte alls är det. Först då förstår jag att det är en hallis. Jag stoppar ner "mobilen" igen och inser att Juice - Steve vai är på. Jag älskar denna låten tänker jag och börjar analysera väldigt noga, det känns väldigt annorlunda att lyssna på musik, SJUKT underbart. Musiken och färgerna från mitt perspektiv sammarbetade, färgerna skiftade färg i samband med att musiken ändrades eller slutade.
Casper kan inte redigt stänga sin dörr p.g.a nätverkskabel som måste ut igenom dörren. Lampan är tänt i rummet utanför och det lyser in i Caspers mörka rum, framförallt oranget, grönt och gult (i samma färg om ni förstår). Då jag och Mats sitter och analyserar färgerna utanför den värld vi sitter i (Caspers rum) då vi kommer fram till att färgen/färgerna kallas Djungelfärg. Vi skratta brutalt åt detta och Casper gjorde även en låt om detta (han spelade i princip gitarr under hela trippen). Jag tittar på datorskärmen och noterna i Guitar pro 5 bytte plats, flyttade på sig och ändrade färger, mestadels lila-blå. Detta var ofattbart för både mig och Mats eftersom detta var våran första gång.

Jag "vaknade" ännu en gång och först nu inser jag hur skev jag är, verkligen väldigt trippad!
Closed eye vision och jag såg framför mig EXAKT vad jag tänkte på, som att göra en egen film med endast hjärnan och ett par stängda ögon. Jag insåg hur skumt allting var och vi bestämde oss för att röka en holk, jag var så skev vid detta laget så jag insåg inte ens vad det innebar att röka en holk, inte heller vad det innebar att gå ut igenom balkongdörren. Har spenderat mestadel av trippen inne i Caspers orangea "rum", nåväl tillbaks till holkrökandet. Casper hade meckat även att jag inte förstod vad det innebad. Vi rökte ur ett treo-rör (f.ö en väldigt bra pip-variant. lite luffigt med vadfan )
Jag tog ett par bloss, ingen sa någonting undertiden vi rökte. Jag uppfattade det som vi hade ett möte, även att vi inte pratade, vi hade ett mentalt möte. Vi sitter ute på balkonggolvet av någon anledning, när det finns stolar.

~20:00 skulle jag gissa på.
Mats försvinner helt plötsligt, jag kommer ihåg att han säger att han måste hem och sova av sig ruset för att han inte orkar med det. Jag hör detta med är för skev för att ens reagera eller svara honom, jag trodde att han hörde mig via "mentalmötena". Han hörde ju förstås inte det.
Jag sitter kvar och lyssnar på när Casper spelar gitarr och det är så underbart, varje gång han gör "miner" för att han är så inne i att spela så deformeras och smälter, desto längre jag kollar på honom desto starkare blir hallucinationerna.

~20:30. Orolig och förvirrad.
Jag bestämmer mig för att gå jag med, jag ska hem och duscha, fråga mig inte varför
Påvägen hem tänker jag inte på att det är folk ute, jag hade tappat helt tidsuppfattning och visste inte ens vad tid är och innebär, även att jag tittar på min mobil och den är runt halv nio. Jag börjar gå på en av dem större gatorna, när jag hade kunnat gå en både snabbare och mer diskret väg. Jag tappar grepp om verkligheten och kommer tillbaks då och då. När jag väl inser att jag är på en ganska stor korsning och har ringt vän #4 , låt oss kalla honom Adam, och frågat vad han gjorde (jag har tänkt lite på varför jag gjorde detta och jag kom fram till att jag gjorde det endast för att få kontakt med verkligheten, jag "vaknar" av att jag håller telefonen vid örat och hör dem dunkla, dystra signalerna. Adam svarar och han vet om att jag har ätit svamp.
- Har du kul, mår du bra?
- Ehm, jo, ja, ehh ah vad gör du? Får jag ur mig.
- Sitter vid datorn och lirar WoW, tar det lugnt, det låter som om du är ute, är du det? Jag svarar något i stil med:
- ah jag har tappat bort Mats, han försvann från min dimension.
Medans Adam skrattar i telefonen så tittar jag över axeln och ser att en polisbil stannar i korsningen, jag är circka 15 meter ifrån bilen. Först reagerar jag inte, när jag väl inser att jag lika väl kan åka in på stationen, i DETTA tillståndet också. Jag får massiv panik och inser att jag kommer åka fast, allt som går runt i skallen är, tänk att sitta på ett förhör, skev som jag är. Jag börjar gå snabbt och bara mumlar på något helt osammanhängande till Adam, för att jag på något sätt trodde det skulle hjälpa mig. Jag skyndar mig in i en sidoingång till kyrkogården för att gömma mig. När jag väl står mellan två tjocka buskar så lägger jag på och ringer Mats, förklarar situationen så gott jag kan. Kunde knappt formulera meningar, det kändes som jag hade hjärnkapacitet som en bebis.
- Men gå hem och sov en stund, det är nog det enda som hjälper, mumlar Mats.
Jag försöker förklara för honom att jag är rädd, medan jag snubblar på varje ord.

20:40. Home sweet home.
Jag kommer hem och antar att den känslan jag fylldes av var lättnad, över att inte ha åkt dit jag är dock inte säker. Sätter på musik, och jag går runt och mumlar om dem mest osammanhängande saker för mig själv, jag får syn på min katt som sitter bakom gardinen på fönsterkarmen. Den tittar på mig och ser ut att vara väldigt medveten om att något var fel. Kattens päls "växer" väldigt snabbt men blir aldrig längre, flyter utåt längs med nedåt. Jag fortsätter in i badrummet för att duscha, fort ska det gå tänker jag p.g.a att jag fortfarande är medvetande om att min mamma kommer hem 21:30. Jag vet bara om klockslaget, men jag kan varken tänka eller förklara vad tid egentligen är. Det kommer smuts på golvet, sen vi var ute i skogen (detta tänker jag inte på och undrar varför jag är så jävla smutsig. Smutset som ligger på golvet rör på sig, ändrar skepnader och skala. Jag har en svart prick på magen, jag försöker ta bort den men det går bara inte, efter ungefär 15 minuter får jag bort pricken, tittar väldigt noga på den och ser till min förskräckelse att det var en fästing. Nu såg jag klart och tydligt fästingkroppen, benen, "blodbehållaren" och dem vidriga "tänderna/betarna kan inte redigt komma ihåg vad det heter. Men den hade inte hunnit suga något blod än (det var därför den var så svår att få bort. När jag ser detta så blir jag panikslagen och fästingen växer i skala mitt framför ögonen på mig och blir enorm. Jag skrek inombords och bara släppte den snabbt ner på golvet, jag betraktar den sittandes på huk och allt smuts som låg på golvet var insekter! Jag börjar rysa något groteskt och hela ryggraden ilar, i princip konstant. Jag börjar raka mig i ansiktet (fråga mig inte varför denna gången heller). Jag råkar raka upp någon slags spot i ansiktet och den börjar blöda, inte mycket alls bara ett litet hål. Det blöder ytterst lite. Nu blir jag nojjig. Jag får för mig att jag har skurit upp hela tungan (under tungan) och det känns som det pulserar blod i hela käften. Börjar undra om jag ska dö. Vilket misstag att börja tänka på döden. Nu börjar redigt otäcka hallicunationer, i korta intervaller så känns det som mitt ansikte smälter och jag håller på att tappa läpparna och tungan, så jag måste hålla upp den så att den inte ska åka av. När jag håller handen på kinden känns det som likagärna min hand var skulle vara en del av mitt ansikte och sitta där. Detta pågår tills trippen är över sent in på natten.

~21:15 Krig med "hjärnan"
Onda cirklar med tankar som:
- Kommer jag att dö? Vad kommer det innebära att dö? Kommer jag någonsin bli normal igen? Jag kommer ju inte kunna leva såhär. Vad kommer hända imorgon? Vad innebär imorgon?
Vid denna tiden var alla mina sinnen ett med varandra.
Jag skyndar mig in på mitt rum och börjar klä på mig, hallicunationerna är otroligt starka och jag börjar tro att jag har fått en massiv psykos. Jag vet om att min mamma kommer hem alldeles strax men jag fastnar hela tiden, det tar tid att komma ut även att jag har oehört brottom, klockan är 21:35 när jag lämnar lägenheten och jag vet inte vart jag ska, jag kommer på att jag skulle träffa Nikolaus ikväll. Jag hade lovat honom toppisar. Jag känner efter i fickan och där ligger påsen med ungefär 70-100 st(Casper har hand om resten), kan inte redigt säga exakt.
Nu blir jag lättad för att jag inte är så stressad över att vara hemma när min mamma kommer hem. Men hallucinationerna är fortfarande igång på högsta volym.
Jag vet inte vad tiden är nu men jag anländer hos Nikolaus, jag går in på hans rum, jag har med mig skorna in på hans rum, i handen (?). Nikolaus frågar:
- Vad gör du? varför har du med skorna in? Hur mår du?
Jag försöker få fram att jag inte vet varför jag har med mig skorna, men jag sa något i stil med att det var Nikolaus brors skor. (Har han berättat i efterhand, det kommer jag inte ihåg själv) Jag "tappar" mitt ansikte, min käke först och främst, den ville verkligen inte sitta kvar. - Fick du med dig några? frågar han otåligt. Jag tar upp påsen och ger den till honom. Han hade en 1,75 liters Coca cola flaska på skrivbordet, jag blev väldigt, väldigt förvirrad eftersom jag aldrig hade sett denna volymen innan. Men jag antar att det är mitt skeva psyke. Vi går ut och sätter oss på en tom skolgård, där vi brukar röka holk på kvällarna. Jag berättar om mitt tillstånd och han är mest otålig, och lyssnar knappt.
~22:10
Nu i efterhand har jag tänkt på varför min tripp började bli otäck här och det har nog mycket att göra med incidenterna inne på badrummet, jag blev vättskrämd. Jag tittade på mina händer och det började bubbla under skinnet, slumpmässigt över hela händerna. Jag sitter och tittar när Nikolaus vräker i sig svamparna. Jag sa åt honom att han kanske inte borde äta alla. Självklart lyssnar han inte.
När Nikolaus har ätit klart drar vi till ett internetcafé i närheten som drivs av ungdomar, och några av dem röker lite Cannabis då och då så vi vet att det är okej om vi hänger där.
~22:30.
Nu upplever jag fullständig "egodöd" och jag vet inte skillnaden på mig själv och andra personer i rummet. Vem är jag? Varför har jag ett namn? Kan inte ens förstå om det ens var jag som ser igenom mina egna ögon vid endel tillfällen. Jag driftar iväg igenom oändligt många olika "drömmar" och "dimensioner" när jag väl får känna på verkligheten någongång då och då frågar jag mig själv om det verkligen kan vara svamparna som orsakat allt detta? Jag tänkte tillbaks på när vi var ute och plockade dem tidigare på dagen och jag kunde verkligen inte förstå någonting, det kunde lika gärna varit flera dagar, veckor eller år sedan eller också kunde vi aldrig ens varit ute och plockat. Jag går in på gästtoaletten för att pissa. Väldigt skum upplevelse och när jag står och tittar ner i toalettstolen så ser jag hela min kropp vridas ner i toaletten i rörelse av en spiral. Det är otäckt att inse att man inte kan ta skillnad på verklighet (vad det nu var) och hallucinationer längre.

~23:00
Vi bestämmer oss för att ringa Mats, sagt och gjort kommer han ner 10 minuter senare och vi står ute och röker en cigarett och pratar. Några gånger i minuten som jag upplever det är jag fortfarande tvungen att hålla upp min ansikte och min tunga är gjord av något som liknar deg eller lera i konsistensen när jag rör runt den i munnen. Hallucinationerna är fortfarande så intensiva att när jag tittar på Mats i några sekunder så förvrängs hela hans ansikte (kunde också smälta) och göra väldigt konstiga ljud ifrån sig.
- Jag har sovit av mig det mesta av trippen, bara stadigt mindfucked fortfarande, knappt några hallucinationer. Får Mats ur sig skärrat.
- Det känns som om jag lika väl har kunnat vara vaken i månader, likaväl som en dag. Säger jag till Mats. Han instämmer på det, det mesta jag och Mats berättar stämmer in väl på båda.
- Jag stod och titta mig i spegeln hemma, och kom på: jag har ju haft ont i tänderna hela dagen, och mina tänder börjar skruva sig nedåt och växa.
Vi sitter kvar inne på internetcafét och Nikolaus känner konstigt nog inte så mycket, men jag hade annat för mig.
~23:45. Tygla psyket.
Jag hade fått tillbaks verklighetsuppfattningen en aning, kan ha hjälp när Mats kom tillbaks och pratade lite och det känns skönt att känna att han har blivit "normal" igen. Jag hade fortfarande väldigt djupa "transer" och hallucinationer men nu visste jag i varje fall att det skulle gå över, förhoppningsvis. Nu är dem onda mindloops'en över och jag börjar få tillbaks egouppfattning en aning. Men det var inte lätt att försöka lugna sig, men sista timmarna spenderades på internetcafét, sitter och filosiferar om våran resa i flera timmar. jag chansar på att klockan är runt 03:00 när vi går och lägger oss på sofforna som finns där. Vaknade upp dagen efter hyffsat nykter, fortfarande lite förvirrad, men otroligt otroligt lättad. Jag skulle själv klassa detta som en "snedtripp" men jag tycker inte att det är speciellt negativt, fortfarande groteskt intressant upplevelse, allt behöver ju inte bara vara fina färger enligt mig.
Jag trippade en månad efter detta ungefär med Casper och en annan nära vän, om ni tycker om denna rapporten så ska jag överväga att skriva den också, när jag har tid och ork förstås.

Tänk på att jag inte har punkterat exakt eftersom jag inte redigt är säker på i vilken ordning och vad klockan var vid olika "episoder" och även att det är fruktansvärt svårt att beskriva en tripp överhuvudtaget. Detta är min första tripprapport och jag hoppas inte den var allt för tråkig, tack på förhand ni som orkade läsa hela! Kommentera gärna, skulle vara kul att se vad ni tycker.

välskriven rapport! Synd att det vart lite obehagligt men det får ändå mig att vilja testa svamp

Även om det var den mest skräckinjagande upplevelsen i mitt liv var det värt varenda sekund, var ju även det mest intressanta jag varit med om också, samt min nästa tripp som utspelade sig en månad efter detta. jag tycker helt klart du borde testa! tack för svar

Bra skrivet, tycker dock din tripp verkade läskig as hell, tycker dock man ska vara försiktig med doseringen av toppisar. Klämde i mig ca 35-40st i höstas och fick en tripp som hette duga, kunde säga två ord i 5 timmar: Ja och nej.

Men men, eget val!

Nej, det där är ingen egodöd.

Känns som att du och dina kamrater inte bör pyssla med hallucinogener.

3/5

Då har jag missuppfattat, och det ber jag om ursäkt för.
Som sagt det var första rediga trippen, nu har jag dock fått bukt på det och det känns väldigt skönt, för mig är hallucinogener nyttigt.

Okej..

Du kanske känner att det är nyttigt nu, men med tanke på din ålder dröjer det nog inte innan det slår snett. Håll upp med dem ett par år och försök igen.

Btw får du inte vara här på flashback.

bra tripprapport 4/5

ni skulle hållit ihop som en grupp hela tiden, speciellt om det var eran första riktiga tripp, känns som du blev för nojjig själv och det var då trippen började bli dålig.

Tänk på att din hjärna fortfarande utvecklas och att trippa kan sätta spår i den och ändra hur du blir som person på ett helt annat sätt än vad en "vuxen" kan ändra sig efter att trippa.

Du kan ha råkat få tag på väldigt starka exemplar, eller så är du helt enkelt känslig för psilocybin (bra, då slipper man trycka ner så mycket av denna illasmakande svamp)!

@TS: Bra rapport! Känner igen mig i mycket!

Nikolaus käkade ju 70-100 svampar runt 10-tiden, hur gick det för honom?