Som jag tolkar din fråga rör den tolkningen av fetmarkerat rekvisit i lagtexten:
Citat:
11 § Lämnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund rörande rättshandling, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.
Den som åberopar eller eljest begagnar osann urkund som avses i första stycket, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund enligt vad där sägs.
Att döma av HD:s dom i NJA 1969 s 201 tolkar jag rekvisitet som att alla uppgifter som endast rör egna angelägenheter faller utanför det brottsliga området. När uppgiften rör både egen och annans angelägenhet blir det således möjligt att fällas till ansvar.
Det kan också tänkas, beroende på vilket förhållande som råder mellan A och B, att handlingen är straffbar därför att det är en för skens skull upprättad urkund rörande rättshandling (kursiverat ovan).
Citat:
B:s till LSt:n ingivna ansökan om duplett av besiktningsinstrumentet innehåller en försäkran att handlingen förkommit. Vid tiden för ansökningen innehades emellertid besiktningsinstrumentet av J. Den lämnade uppgiften var således oriktig och rörde icke endast B:s egna angelägenheter. Såsom domstolarna funnit har B:s åtgärd inneburit fara i bevishänseende. Enligt utredningen visste B att besiktningsinstrumentet innehades av J, och B, som är en erfaren bilhandlare, måste antagas ha insett att den uppgift han lämnade var oriktig. Vad i målet förekommit rörande det telefonsamtal, som B före ansökningen hade med en tjänsteman hos LSt:n, föranleder icke annat bedömande.
Jag har bara skummat lagtext och praxis i detta fall, så kolla gärna närmare på det om informationen är väldigt viktig för dig.
