Ett Svart hål är ett möjlig slut för en massiv stjärna efter kollaps.
Ett objekt som är mindre än sin Schwarzchildradie definieras som ett Svart Hål.
Schwarzcildradien är det avstånd Rs där flykthastigheten från objektet överskrider ljusets.
ve=√(2GM/R)
Då ve=c får man det avstånd R där flykthastigheten är ljusets hastighet.
Rs=2GM/c²
På frågan hur tiden går baklänges;
Här har du en metrik som avser en sfäriskmassa i centrum av ett fyrdimensionellt koordinatsystem (x,y,z och en tidskoordinat).
(ΔT)²=(Δr)²/(1-Rs/r) + r²(ΔΩ)² - c²(1-Rs/r)(Δt)²
ΔT är invariant. När r är stort, dvs att du befinner dig långt ifrån Rs, så går (1-Rs/r) mot 1 och effekten blir en "platt" metrik. Om r närmar sig Rs så kommer de relativistiska effekterna ta vid. Dvs att du närmar dig händelsehorisonten.
Om nu Rs/r är större än 1, dvs en punkt innanför Rs. Detta kommer göra att (Δt)² negativ.
(ΔT)²=(Δr)²/(1-Rs/r) + r²(ΔΩ)² -
c²(1-Rs/r)(Δt)²
Så man säger att tiden går baklänges. Men då det egentligen är så att Δt är imaginärt.
Citat:
Ursprungligen postat av Gwildor
Jag är inte särskilt påläst om detta, men sjukt intresserad och fascinerad.. Jag har funderat lite på ovanstående. Är det så att ju mer skit ett svart hål drar åt sig, desto större dragningskraft får det? Dvs att ju större massa det får, desto mer avlägsna objekt kan det dra åt sig?
Det stämmer. Men du får inte se ett svart hål som en dammsugare som suger åt sig allt i sin väg. Gränsen kommer fortfarande vara runt händelsehorisonten eller strax utanför. Ju närmre Rs du är desto större kraft måste du tillföra för att "fly". Men det avstånd är inte på något sett enormt, ens för ett supermassivt svart hål.
Ett supermassivt svart hål med en massa på en miljon solmassor har en Rs på:
c²=2GM/R
Rs = 2GM/c² = (2x7x10^-11x2x10^36)/10^16 =
28x10^9m
Det är (28x10^9)/(14x10^10)AU =
0.2 AU (Merkurius bana kring solen ligger på runt 0.4 AU, så hälften av Merkurius omloppsbana.)