Svimma vid syn av blod? Varför?

Det är så att jag (mest när jag var liten, det verkar ha klingat av nu i 20 års åldern) svimmade vid åsyn av blod. (En större mängd än en vanligt skrubbsår såklart..)

Det är inte så att jag är rädd eller tycker det är äckligt, jag bara tuppade av.

Finns det någon gammal försvarsmekanism (typ spela död om en björn biter av din arm) som jag har kvar från stenåldern?

Jag har för mig det är samma defekt som gör att du blir knäsvag vid ett plötsligt adrenalinpåslag, dvs en genetisk avvikelse som gör att du tappar blodtrycket i dessa situationer. "Lider" själv av detta...

Att det skulle vara någon typ av försvarsmekanism låter extremt långsökt. Ditt psyke klarar väl inte av traumatiska upplevelser helt enkelt och väljer att stäng av systemet istället för att hantera det.

Så nu när jag har blivit utsatt för mer "traumatiska" upplevelser (läs blodprov) så har jag blivit van och "mitt psyke" tycker inte det är läskigt längre?

Jag har haft samma problem sedan barnsben. Det är dock mer invecklat än bara själva synen av blod. Jag har inget emot "våldsamma filmer/spel" osv. Snarare handleder, blodprov i fingrar, sänka, vrickningar/stukningar i fötter. Blir ibland yr utav själva tanken (Har även svimmat av liknande tankar).

Så fort jag börjar bli yr pga någonting blodrelaterat så försöker jag kämpa emot för att inte svimma, jag tror att själva rädslan för att svimma är kraftigare än rädslan för att se blod.

Den enda "hjälpen" jag har fått är att hålla nere huvudet osv. Vilket bara gör det svårare att hålla sig för skratt när någon ramlar ner i backen med huvudet nerkört mellan benen.

Att skölja ansiktet i kallt vatten har gjort mig någorlunda klar i skallen i vissa nödsituationer.

Nej det är precis det det är, en försvarsmekanism. Det är samma sak som händer ifall man ser en stor björn komma rusande mot en i skogen som när man ser blod. TS reagerar bara kraftigare på just synen av blod (det går att träna bort dock).

Det som händer är att det autonoma nervsystemet aktiveras (det icke viljestyrda). ANS (parasympatiska) vidgar blodkärlen och minskar pulsen vilket ger ett enormt blodtrycksfall. Mindre blod/syre når hjärnan som då stänger av kroppen och svimmar.

Hela det här fenomenet kallas för "vasovagal syncope". Det är djurens motsvarighet till att spela död.

Jag har också lite problem av det där ibland, trots att jag snart är färdig veterinär... Obduktioner, operationer, blod eller vad som har med djur att göra är inga konstigheter alls. Men när det gäller människor, ffa mig själv och situationer i levande livet vid den tiden när man punkterar arteriella eller venösa kärl är jobbigast, tror det gäller även buk- & brösthåla.

Just blodet är egentligen inget problem, mycket märkligt det där. Dessutom är det värre värre/bättre vid vissa tillfällen som jag inte listat ut helt än. Nu har jag iofs inte svimmat på bra många år men känslan sitter fortfarande kvar.