Vad innebär egentligen att leva i nuet?

Man försöker att leva nu! Inte att allt man gör ska vara något för framtiden eller en belöning som Gud ska ge.

Att uppskatta vad livet ger. Att det är en glädje att städa och t.o.m. att byta blöjor för då lever man. Att gnälla och tjata i onödan är inte att leva i nuet.

Att ge sig tid att älska och att bli älskad! Det är att leva i nuet!

Hmm, del till del så kan jag hålla med, men det handlar om främst att tycka om det man gör här och nu, att bli av med gamla sår och framtidens prövningar eller öden.
Att leva i nuet är något av det svåraste man kan göra mentalt, rädslan tar för enkelt över en människa och man fruktar vad som hända skall, åldersnoja till exempel som jag lider enormt av.
Men när man väl håller till vid nuet för 2 timmar så är man gladare än gladast, men det är svårt.

Ta vara på tiden du har. Carpe Diem. Lev varje dag som om det vore din sista, uppfyll dina drömmar och låt ingen hindra dig att gå din egen väg.

Robert Herrick skrev en dikt om det, en av mina favoriter i detta ämne. Här är ett utdrag som minst sagt har förändrat mitt liv.

Gather ye rosebuds while ye may,
Old Time is still a-flying:
And this same flower that smiles to-day
To-morrow will be dying.

Här är en liten video som lite mer pedagogiskt förklarar just detta:
http://www.youtube.com/watch?v=ERbvKrH-GC4

jag tycker hela idén med att "leva i nuet" är ganska konstig, alla tycks tro att det är kanon osv. men i verkligheten blir det ju extremt svårt eftersom man, om man bokstavligen lever efter carpe diem, vill leva i euforisk lycka, och vad får man det av? jag skulle säga, 3)sex, 2)att bli förälder och 1)droger, främst droger, skulle jag dö inom 24 timmar så skulle skjuta så mycket heroin att ja skulle dö av det i stället.

Så som svar på din fråga skulle jag svara att det inte går att leva i nuet eftersom hela den mänskliga livsuppbyggnaden bygger på att det finns en morgondag, och det ser jag snarare som något positivt.

Jag har också funderat på detta. Att varför skall man egentligen leva i nuet? Är det bara en till klyshig replik som medelålders kvinnor drar för att lura sig själva? Finns det något nu?

När man börjar bena av, och registrera vad man tänker på, kommer man att komma fram till att man aldrig lever i nuet. Tankarna är nästan alltid fokuserade på annat. "Vad ska jag göra när jag kommer hem från jobbet?" , "Usch vad jag är stressad p.g.a. provet vi har nästa vecka". Hjärnan repeterar dåtid för att sedan skapa en framtid i tankarna. Vi hade inte kommit så långt i utvecklingen idag om det inte vore för detta, människans förmåga att projicera framtiden och minnas dåtiden. Inget fel med det, men oftast, och speciellt i dagens samhälle får dessa saker folk att må mycket dåligt ibland, utan någon egentlig orsak (depressioner osv).

Att leva i nuet betyder då givetvis att man är fokuserad på det man gör nu. Kan vara en kroppsdel man fokuserar på, eller en uppgift. Bara man inte dras tillbaka i tankegångarna om vad man skall göra om 15 min när man slutar jobbet. Vill man dra detta ett steg längre kan man alltid blanda in spirituella texter och liknelser, meditation osv.

Du bryr dig inte om vad som hänt eller vad som kommer att hända. Eller du låser dig iaf inte fast vid det.

Nuet är det enda som existerar, någonsin. Ingenting kan hända utanför detta eviga ögonblick som vi kallar nuet. Nuet = Livet. Ingenting har skett eller kommer ske utanför nuet. Det är alltid här och nu, kolla efter och bekräfta om det behövs.

Och nuet är för människan:
Känsel, hörsel, lukt, smak, syn och tankar.


Vad de flesta syftar på med "att leva i nuet" är att dra ur medvetenhet från tankar till förmån av mer medvetenhet om ens sinnen. De flesta är väldigt omedvetna om deras sinnen då all uppmärksamhet är fast i tankar. För att ta känselsinnet som ett exempel: nyss var du inte medveten om hur kläderna känns mot huden, andningen, hur kroppen upplevs. Och snart kommer du sluta vara det igen. En genomsnitts-person är väll medveten om kanske 15-20% av hela ens upplevelsespektrum, om ens det.. Och dessa 15-20% upplevs genom tankar (idéer, tycken, värderingar, åsikter, koncept osv)

En stor del av det här "problemet" är att tankar är tvångsmässiga. Tankarnas tvångsmässiga aspekt reduceras dramatiskt då du fullständigt släpper taget, slutar försöka få någonting att hända och bara låter vad som är vara som det är. Och känn kroppen, kontinuerligt. Och försök inte att få någonting att hända genom att sluta försöka att få någonting att hända..


Nej. Verkligheten är som den är. Varken bra eller dålig, ond eller god. Sinnesförnimmelser. Det är först då tankar om verkligheten kommer in i bilden som problem uppstår. Problem innebär att man är ur fas med verkligheten. Vi dras naturligt mot sinnesfrid, glädje och lycka.


Till en början; följ andningen (kontrollera den inte utan låt den bara göra sin grej) så stor del av tiden som möjligt. Efter ett par dagar av detta kommer du vara tillräckligt medveten om vad som behöver göras.

Som Charlie-X indikerade så lever man ofta mer eller mindre uppslukad i sina tankar. Att "leva i nuet" är att vara medveten om de intryck som man kan uppfatta. Tänkte jag kan skriva lite om det också, kan ibland hjälpa att olika personer förklarar samma grej fast med olika ord.

Att leva i nuet behöver inte innebära att sluta tänka eller planera inför framtiden. Men man kliver ut ur alla AUTOMATISKA tankar som drar en in i dagdrömmande MER ELLER MINDRE och man kan använda intellektet MEDVETET istället för att låta intellektet använda dig (medvetandet).

Du kan fortfarande minnas saker, även om inte massa random tankar far runder och drar med dig hit och dit. Faktum är att om man verkligen "är i nuet" så lär man minnas saker bättre.

Att aktivera medvetandet är lite som att lära sig använda en ny muskel. Det är något man "bara gör" och är det mest naturliga i världen. Men de "automatiska tankarna och känslorna" tenderar att göra det mer komplicerat och kan vara lätt att göra fel. Man centrerar sig i huvudet i en slags tystnad/stillhet/tomhet som ger dig MER kontroll över dig själv (utefter din kapacitet till det).

När man är sådär så är man medveten om olika saker utefter sin kapacitet. Man kan då vara medveten om intrycken från sina fem fysiska sinnen och om känslor och tankar (alltså processer inombords).

Man märker då ganska snabbt vad det är inom en som orsakar förlust av medvetenhet. När man är medveten om dessa saker inom en och är distanserad från dem (inte identifierad med dem) så kan man få dem att försvinna. Jag vet att folk gärna protesterar här, och säger att man bara ska låta dem vara för annars så "kämpar man emot" och förlorar medvetandet. Men det är för att man inte vet hur man kan få dem att försvinna. Man ska inte spänna sig eller bli uppslukad i känslor/tankar och försöka trycka bort dem. Istället, så är man centrerad fortfarande i medvetandet, lugnt... Och observerar de inre processerna (som tenderar att dra in oss i dem och därmed ta bort/minska medvetenheten) med INTENTION att de ska tas bort... Detta innebär inte att man har BEGÄR att de ska försvinna... Det är skillnad... Att känna begär är att vara uppslukad i dessa interna tillstånd... Istället så är det en intention från medvetandet.

Om man lever detta så är absolut det en förbättring i hela livet, man börjar leva så mycket klokare.

Jag har varit på ett buddhistiskt meditationsläger och jag har funderat väldigt mycket över det här, jag ska ge dig min tolkning på vad 'leva i nuet' (som har blivit reducerats till en banaliserad floskel) innebär.

Jag har aldrig formulerat det i text på ett som nedan vis tidigare så det föreligger en stor risk för att det blir oklart eller repetitativt.

Steg 1. Insikten

Insikten på ett intellektuellt plan är det första steget, det är alldeles nödvändigt men kommer i realiteten inte att hjälpa dig så väldigt mycket. (Varför? på grund av rent psykologiska faktorer, du är van vid att leva ditt liv på ett visst vis och hjärnan & jaget är till sin natur konservativ och vill egentligen inte ändra sitt levnadssätt, även om du på ett intellektuellt plan tror att du vill ändra på dig)

Insikten skulle bestå av något i stil med;
Du kan aldrig någonsin förutspå framtiden med visshet.
Du kan inte vara säker på att du minns dåtiden, speciellt inte dina känslor kopplade till dessa händelser, korrekt.
Du kommer ALLTID att leva just nu, du har aldrig levt i dåtiden, du har aldrig levt i framtiden. Du har alltid enbart levt i nuet och gjort så på grund av att det är fullkomligt nödvändigt eftersom det är den enda möjligheten på grund av den yttre fysiska verklighet till vilken vi är determinerade.
Tid är bara en mental konstruktion av vår hjärna, i själva verket existerar bara ett konstant moment; din uppfattning om tiden som ett förlopp är felaktig. Tid, som i en klocka, är ett verktyg, enbart ett derivat av verkligheten och inget mer.
Alla dina förutsägelser om framtiden, dina grämelser över det förgångna, tar energi från dig i nuet. Det som har skett kommer du aldrig någonsin att kunna ändra på, det kunde inte "ha skett på något annat sätt", och det i framtiden är för dig en gåta. Framtiden existerar inte ens. Inte heller dåtiden. Du har minnen, vilka förleder dig till att tro så.
I princip alla dina problem är förankrade till psykologisk tid; du är antingen stressad över att något du förväntar komma skall, eller grämer dig över något som har hänt i det förgångna. Men varken framtid eller det förgångna existerar, och ingen av dessa kan du påverka i någon mening.
Om du faktiskt VILL påverka det som komma skall, kan du alltid enbart arbeta i nuet, så kommer det alltid att vara. Du kan aldrig utföra arbeta i framtiden. Att gräma sig över framtiden kommer dock aldrig någonsin att uträtta något för dig.

Steg 2. Praktiserandet

Den vanligaste metoden för att bli mer förankrad i nuet är så vitt jag vet meditation. Man använder meditation för att få en högre närvaro i nuet (hur exakt den här processen fungerar vet jag inte, men jag skulle helt klart säga att det gör det). Jag kan rekommendera 'vipassana meditation', dock har jag ingen erfarenhet av några andra metoder.

En annan viktig aspekt är att ständigt betrakta och genomskåda(!) 'tänkaren' i din hjärna, den där rösten som aldrig håller käft och försöker rubba dig från din närvaro i nuet. Din verbala tankeprocess borde vara ett verktyg och en tillgång för dig, du borde inte låta den fullkomligt styra över ditt liv med sitt konstanta pladder; det finns en enorm inre intelligens som INTE består av detta oupphörliga tjattrande. Kom i kontakt med den.

En annan viktig del är att praktisera en slags mental neutralitet; fördöm inte dina tankar, dig själv, dina misslyckanden. Släng inte så många omdömen, bara OBSERVERA verkligheten som den är och ACCEPTERA den. En tanke som är tänkt är tänkt och tillhör dåtiden; häng inte upp dig. Återför koncentrationen till nuet.

Detta kommer hjälpa er att inte bara gå runt och REAGERA på hela livet, som många verkligen gör, på ett i fundamentet väldigt förutsägbart vis. Det komma hjälpa er att observera korrekt, och sedan kunna välja att agera, och vidare hur ni vill agera. Genomtänkt handling på en annan nivå.

Kan rekommendera absolut alla att ta en 10-dagars-kurs i 'vipassana-meditation'. Dessa är helt gratis (ja, helt, 100%) och ges på många olika platser i världen, finns ett camp i Sverige nära Linköping. Jag gjorde min i Indien. Värt!!

Med detta sagt så borde jag nog 'ta upp meditationen igen' Är verkligen en välsignelse att vara väl förankrad i stunden.

Ta en Xanor så förstår du, jag kan inte förklara på ett bättre sätt.