Att relatera till andra i skuld

Betänk att jag får en stor skuld. Det går åt fanders och jag är ärlig som en åsna och erkänner och sliter av och sliter av skiten isf att försöka undvika den. Detta gör mig trött och sur mot mina nära och kära. Bör jag inte tänka på dem, om vi nu håller oss filosofiska och inte religösa, livet - ferlivets straff kan vi lämna därh'än, men har jag rätt att inte vara en solstråle när jag knullat till det och desssutom avvepterat att ta konsekvensen? Ska jag inte skina som en sol och fixa allt ändå?

2010 mina vänner... och jag hoppas ni förstår hur jag tänker.

En jätte retorisk fråga men ja, jag antar att du har rätt att bete dig hur du vill.

Det beror väl på hur du värderar olika saker i livet som som sanning lycka och godhet.

Sedan kan man fråga sig om det blir bättre för dig och din familj om du smiter från skulden och därför åker i fängelse för det än att du är sur mot alla medan du jobbar och sliter ihop cashen skulden är på.

Att du sedan säger att man skulle kunna fakea att man är lika glad som solen skiner fast man är egentligen är sur gör det hela ännu mer komplext.

Jag vet vad jag skulle ha gjort men du kanske inte har samma värderingar som mig vilket gör det omöjligt för mig att säga vad du borde göra.

Beror också hur mycket cash det är, är det en mindre summa som man skulle klara av att betala tillbaka så skulle jag nog ta ett extra jobb och vara sur hela tiden p.g.a överansträngning och mina nära skulle få behöva acceptera min sura min annars accepterar de inte mig för den jag är och i sånna fall skulle jag ha dumpat dem för länge sen.

Skulle jag berättat för andra om mitt problem? Det beror på om andra berörs av mitt problem. Har man en familj så delar man på pengarna och det sånna fall i högsta grad berör dem. Kan inte va kul att se att man har 8 kr på bank kontot fast sambon har två jobb. Bor jag själv så nej då de troligtvis skulle bli olyckliga över min situation och det vill jag inte.

Men vilket vore mest applicerbart moralisk i en värld med fiatpengar, en raging buill utanför wall street och vi vet att pengar om20 år år är..pissi missisippi. Bör jag inte skita i allt då? Mina ÄRa kan komma på spel, den vaktar jag, inte min samhällsöverskomna moral. Alla ska veta att jag är 100% ärlig...om inte samhället kommer med i bilden..då åker handen bort och flatlusarna kom INTE från mitt linne!

Apråpo moralfrågan...den bor nog i mig. Jag lurar gärna en del som jag bara har ett diffust samhällskontrkt med men aldrig ngnjag sagt: Jag ska fixat det börje, lita på mig. Nordeas kassavalv tar jag gärna med mig utan...känning i hjärtat?

meth is a hell of a drug