Aspergers och självmord

Jag har asperger och har haft självmordstankar och gjort självmordsförsök. Jag har beslutat mig för att ta mitt liv tids nog. Men jag vill inte ha någon uppmärksamhet eller så. Det är inte lönt för mig att söka hjälp eller något i den stilen. Jag vet att jag kommer göra det, men inte just nu eller i den närmsta framtiden, vad jag vet.

Många som jag träffat med asperger har också försökt begå självmord, eller haft tankar på det.

Är det vanligt förekommande?

På vilket sätt är det så svårt för dig att leva med asperger?

Jag vet ungefär vilka problem det finns, men det kan ju också vara olika från person till person.

Tänk på att du bara får en chans. Och att de flesta om inte alla som tar självmord ångrar det efteråt om de överlever.

Fortfarande sugen? Then go ahead, men läs raden ovan ett par gånger igen och se om det betyder något annars behöver du hjälp, klarar du inte att ta emot hjälp så är det väl bara att läsa någon guide.

hej, jag tycker verkligen att du ska tänka om det här med självmord, jag fattade att du inte vill ha någon tröst eller uppmärksamhet.
Men jag hoppas hoppas hoppas att du tänker om, det är inte rätt någonstans.
jag har EN polare som har tänkt som dig, med asperger. eller polare, polare vi har tappat kontakten.
men för guds skull, hitta nöjet i livet det finns så mycket du går miste om min vän.
Ring mamma, pappa eller kusinen vad som helst, liv upp dagen snorta en lina eller ta en bira!

peace, hoppas det ordnar sig för dig.

Har kollat lite av dina andra inlägg på FB och mitt svar på din fråga är (utan någon säker statistik) att det är väsentligt vanligare att folk funderar på självmord pga drogmissbruk än pga asperger.
Detta är ju något du kan ha i åtanke när du tycker livet är kass. OM du nu har asperger så finns bra behandling och den behandlingen består inte i droger som gör att du hallucinerar.

för att livet tar ifrån en så mycket inom en som är så värt att ha,
glöd , passion, intresse, gnista, drömmar.

det är ju dem ingridienserna som behövs för att må bra.

Ju längre vi utvecklas, och våldtar planeten, förstör naturen, överbefolkas, så förtärs detta.

Dessutom så förstår väl inte aspbergers det sosciala samspel.

Så det är ju som att ständgit gå runt sexuellt frusterad och aldrig få något / socialt samspel.

De har ju aldrig prövat den leveln, och har aldrig fått någon djupare innebörd eller kotnakt med andra. och blir ständigt stigmatiserade.'

Tacka fan för att man vill ta livet av sig i sådana fall.

Jag tror att jag knarkar på grund av att jag har aspergers. Du vet, det är ett lätt sätt att umgås, jag slipper bli dömd för mitt beteende, behöver inte känna mig udda och så vidare.

Med din avatar så trodde jag du också hade en förkärlek för just hallucinogener.

Man kan inte botas från asperger. Jag kommer alltid vara en socialt missanpassad jävel, jag kommer aldrig att få känna mig som en människa.

Ingen med aspergers som kan relatera och skriva i tråden?

Har AS. Har dragits med självmordstankar sedan ~10 års åldern.

Anser precis som att det inte finns ett jävla piss att göra åt det. Inte har jag blivit erbjuden någon "behandling" förutom SSRI och menlöst prat med psykologer. Funkar liksom inte att snacka bort ett hjärnfel.

Du har valt att betrakta din asperger som ett handikapp. Det far du naturligvis gora om du vill, men tycker inte att du nodvandigtvis maste se det nagot du tvingas leva med for alltid. Sa lange du lever finns det hopp om battre behandlingmojligheter, inte bara for asperger/autism, men ocksa depression/angest vilket antagligen ar ditt huvudsakliga problem. Vi befinner oss just nu i en fas av extremt snabb teknologisk utveckling, sa pa bara ett par ar kan det handa ganska mycket. Jag sjalv lider av tinnitus och ljudkanslighet, aven om jag naturligvis inte menar likstalla detta med din situation, gor tanken att ett botemedel sannolikt kommer dyka upp under min livstid att mina akommor blir betydligt lattare att hantera.

Har As. och kan säga att jag tänkt många ggr på det.
men nu har jag "liksom" kommit på att jag ska dö ändå en dag
så varför ska jag skynda på det!?
Jo jag förstår också hur "man" tänker som asp, det e svinjobbigt att känna sig annorlunda och hela tiden utanför men man får väl göra det vi är bäst på,, göra livet så bra som man själv vill ha det.

Har atypisk autism, med sociala svårigheterna från AS, och ja, har verkligen tänkt så.

I de flesta fall tycker jag folk som funderar på självmord har ganska dåliga skäl, det kan vara att de precis blivit dumpade eller att de lider av behandlingsbar depression.

Men har man något funktionshinder som hindrar en från att leva ett acceptabelt liv* och som dessutom faktiskt inte går att behandla, då har man ju faktiskt ett bra skäl att inte längre leva.

* Det är sedan länge etablerat att människor som lever i isolation och utan vänner vanligen faller in i depression och nedstämdhet, detta går inte att bara behandla med mediciner och terapi, eftersom det inte är en sjukdom, det är "friskt" att må dåligt av ensamhet.

Jag önskar att jag kunde säga "nej gör det inte, sök upp en psykolog så kan du bli frisk från din AS och leva ett lyckligt liv som alla andra" men som vi vet är det inte så enkelt.

För mig är det enda som håller mig vid liv att jag inte orkar göra något åt situationen, så jag kämpar istället för att göra det bästa av situationen. Men jag har en plan på hur jag ska göra om jag tröttnar.

Så det är väl de råd jag kan ge utifall självmordstankarna tar stor plats för dig:
1. Se till att ha en plan på hur du ska göra, bestäm den, och när den är bestämd, tänk inte mer på saken.

2. Så länge du ändå lever, gör ditt bästa för att må bra. Kolla upp litteratur på hur man kan bli bättre socialt, försök lära dig pick up-saker (kolla in serien the pick up artist för inspiration) kolla om du kan få hjälp av habiliteringen med social träning etc. För även om du har tänkt att dö så vet du aldrig när du kommer orka genomföra det, och till dess vill du ju minimera lidandet så mycket som möjligt.