Tankar kring utbildning rörande Klassisk Fysik och Modern Fysik

Tjenare!

Jag har precis avslutat min Fysik A kurs, jag kände att kursen var kul till en början, så länge vi höll på med energi och elektricitet. Men ju mer mekanik man blandar in, alltså "rörelse och kraft" "momentkraft" "Newtons andra lag" ju tråkigare (läs svårare att plugga) hade jag.

Som person är jag helt fascinerad av materiens byggstenar, jag tyckte Kemi A var SUPERKUL likaså genetikdelen i Biologi A (Fick MVG i båda dessa kurserna, dock bara VG i Fysik A).

Matematiken har jag relativt enkelt för, jag har problemet att jag pundade bort större delen av mitt liv när jag gick i gymnasiet(Går på komvux nu). Vilket ledde till att jag gick igenom Matematik B helt utan att ha förstått NÅGONTING över huvudtaget(Hade tyvärr en lärare som var alldeles för snäll och gav mig ett G trots att det verkligen gick skit).

Innan gymnasiet och drogerna var jag väldigt intresserad av naturvetenskap i allmänhet och matematik i synnerhet. Jag prövade i våras att läsa upp Matematik C på egen hand och repetera lite från B-kursen samtidigt, det visade sig att jag hade så kul att jag lyckades pricka in ett starkt VG i Matematik C på bara 5 veckors studier. Jag läste iallafall Matematik D kursen nu, jag fick här nästan MVG i slutbetyg. Framför allt fick jag inte högsta betyg för att jag fortfarande har fått spendera iallafall 30-40 % av min studietid till att försöka förstå simpla matematiska regler som jag hade fått "gratis" om jag hade läst B- och C-kursen på gymnasiet och faktiskt pluggat.

Till nästa termin (vt -11) så ska jag läsa Fysik B, Kemi B, Biologi B och Matematik E. Jag ska ha MVG i alla kurser är planen. Dessa ska läsas under endast denna terminen med hopp om att komma in på ett fysik-program i Lund.

Nu undrar jag, hur pass mycket av den här "tråkiga fysiken" kommer det i Fysik B-kursen? Tror ni att B-kursen har mer att erbjuda på av att man tar fysiken till en "filosofisk nivå"?
Har ni själva upplevt att fysiken blir gravt förändrad när man kommer upp i nivåerna? Kan man ta sig igenom en utbildning på högskolenivå(fysik då såklart) om det är ens 10-20 % av innehåll som man tycker är tråkigt? Vad tycker ni? Känner ni kanske igen er? Eller tycker att jag borde satsa på kemi istället?

http://www.skolverket.se/sb/d/726/a/13845/func/kursplan/id/3054/titleId/FY1202%20-%20Fysik%20B


Var länge sen jag lästa den kursen (typ 8år) men jag har för mig att den var mycket svårare än A-kursen just för att den var mer djupgående och det krävdes mer matte jämfört med A-kursen där man mest gjorde mekaniska saker som man kunde räkna ut med logiskt tänkande.

Jag tror du kommer tycka den är rolig om du gillar matematik och jag gratulerar dig för din matematiska sida. Jag själv har väldigt svårt för matte och behövde 3 försök på mig innan jag lyckades bli godkänd på matte-d kursen.

De delar av mekanik du är tråkiga upplevs ofta som tråkiga eftersom övningsuppgifterna involverar än ändlösa mängder av trissor, rep, lutande plan, skivor och bollar som framstår som ganska ointressanta. Annars är klassisk mekanik (vilket inkluderar ex. energibegreppet) grundläggande för all fysik och du kommer säkert läsa två kurser i mekanik i ett universitetsprogram i fysik. Min erfarenhet är att mekanikkurserna på universitetet också upplevs som tråkigare än de andra fysikkurserna men det tror jag som sagt inte beror på ämnet i sig utan på hur det lärs ut. Kan man sin mekanik kan man mycket!

Jag tycker tvärtemot dig TS, gillar den klassiska mekaniken och är föga intresserad av den moderna fysiken. Kan glädja dig att Fysik B är massa jävla elektroner och magnetfält och sånt skit som är jättetråkigt... enligt mig

Jag kan hålla med TS om att den klassiska mekaniken som den lärs ut på gymnasiet är ganska tråkig. Dock är ju mekaniken absolut fundamental för i princip all typ av fysik, och alla som studerar fysik måste nog lära sig grunderna i mekaniken väl.

Enligt egna upplevelser blir fysiken mer och mer matematisk ju längre du kommer, och det är ju kanske trevligt om man gillar matematik. Förstår man bara begreppen derivata, integral och kanske differentialekvation bra, bör man inte ha några större problem med grundläggande newtonsk mekanik. Jag studerar fysik, och jag tycker inte precis allt är så där jättekul, speciellt första allmänna fysikkursen hade massa tråkiga bitar (t.ex. optik, atomfysik utan kvantmekanik). Men det är bara att arbeta på och klara tentorna. Senare får man ju välja kurser, så man specialiserar sig på det man är intresserad av.

Själv tycker jag mekaniken först blir intressant när man formulerar om den mha. Lagrange-funktioner alternativt Hamiltonier (riktigt fint blir det först med symplektiska mångfalder). Detta kanske är något avancerat, men är du intresserad kan du t.ex. försöka låna Hans Uno Bengtssons "Bengtsson om klassisk fysik" där han på ett ganska enkelt sätt förklarar den klassiska mekaniken.