Kristna, har ni helt ärligt aldrig begått en dödssynd?

Är dödssynderna värre än att mörda, våldta och misshandla? Jag har då aldrig varit mer stolt än nu att vara ateist.

Det där har ju dock inget med Bibeln att göra, dödssynderna är medeltida skolastikers påfund.

Alla kan känna avundsjuka, men det är när du gör en synd pga detta du känner. Som att du vill förstöra för en människa, då är det den dödssynden du begått. Gör du såna synder är det rätt hemskt ja, men bara för att du typ tänker åh jag vill ha grannens bil, så behöver du inte vara orolig. Men har du ändå onda och hatiska tankar i hjärtat mot denna person så har du begått synden i hjärtat, att du ogillar denna person pga din avundsjuka. Så man ska vara försiktig med tankarna också. Tänk kärlek all the way så kommer det gå bra. Är du troende?

Dödssynderna är de som resulterar i synd. Genom att känna t ex vrede/hämnd så kan du mörda och misshandla. Du kan ju mörda nästan pga vilken dödssynd som helst, kanske inte frosseri, men du förstår hoppas jag..

Okej, om det stämmer så har jag missuppfattat hela grejen. Självklart är mina känslor och tankar inte så kraftiga så jag hatar andra personer. Nej jag är inte troende, men är intresserad av religion och hur religiösa människor tänker.

Förstod detta nu och känner mig lite dum som inte visste att det var så det låg till

Det är okej, jag var också lite förvirrad tills lektionerna i katolsk tro

Men dessa synder kan man alltså bli förlåten för om man bara ångrar sig. Och detta kan man repetera om och om igen?

Det är lätt att sätta den frågeställningen, men för att bli förlåten så sker det på tre grunder brukar man säga. Först, bekänna sin synd. Ångra den och om man kan, gottgöra så mycket man kan. Känner man riktig ånger i sitt hjärta tror jag inte man vill göra det igen medvetet. Har man problem med vissa saker att det lätt repeteras så kan kärleken till Gud och din ånger övervinna det här. Jag tror att alla hjärtan som verkligen suktar efter förlåtelse och söker till sig Gud igen blir förlåtna, och det vet bara Gud, så ingen kan döma någon annan till helvetet.

Jag begår ju minst en av dem varje dag, men så är jag ju inte kristen iofs
Kristna människor har psyke av stål, eller cement?

Varför skulle vi ha starkare psyke än någon annan?

Dödssynderna gör inte att du hamnar i helvetet, och är inte "de värsta synderna" eller något sådant. Dödssynderna är vardagliga känslor och tankar som lätt kan leda till svårare synder om man inte tänker sig för, enligt viss kristen (speciellt katolsk) idétradition. Man ska däremot försöka bli av med dem, och istället fokusera på de sju dygerna (ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, avhållsamhet, tålamod och flit; vilka då anses vara motsatserna till högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede och lättja), och be om förlåtelse för att man begår synderna. Dödssynderna kommer förmodligen från de åtta "onda tankar" som listades av Evagrius Ponticus, och Johannes Cassianus "åtta laster". Man bör nog se dödssynderna i samma ljus som de åtta lasterna, nämligen att de är laster som, om man inte försöker tygla dem, leder till ett destruktivt beteende och svårare synder - eller "syndens rötter", som Cassianus beskriver dem:

"Ur syndens åtta rötter uppstår följande laster och synder:

ur begär efter mat och dryck: matorgier ("frosseri") och dryckenskap,
ur otyglad sexualitet: oanständigt prat, gyckel, koketteri och dåraktigt pladder,
ur penningbegär: lögn, bedrägeri, stöld, mened, smutsig vinningslystnad, falskt vittnesbörd, våld, omänsklighet och rovlystnad,
ur vrede: mord, raseri och bitterhet,
ur bedrövelse: agg, ovänlighet, klenmod, förbittring och förtvivlan,
ur leda: dåligt lynne, tröghet, sömnaktighet, grälsjuka, oro, flyktighet, vankelmod, pratsjuka och nyfikenhet,
ur ärelystnad: strid, splittring, tomt prål och förmäten reformiver,
ur högmod: förakt, avund, olydnad, hädelse, knöt, förtal."

Dock kan man väl påstå att katolska kyrkan gjort dessa synder "värre" än vad t.ex. Cassianus ansåg dem vara; men fortfarande tror jag att "döds-" i namnet - även för den katolska traditionen - gör att folk uppfattar dem som lite svårare än de är ansedda att vara. "Huvudsynderna" eller "kardinalsynderna" som de också kallas kanske är mer passande. På engelska kallas de inom katolicismen för "deadly sins", medan de värsta synderna kallas "mortal sins" (någon katolik kanske kan översätta, då jag antar att det inte också kallas "dödssynd" på svenska?) vilket är något annat än de sju dödssynderna (se http://en.wikipedia.org/wiki/Mortal_sin), och att viss förvirring förekommer är kanske inte så konstigt.