Hjälp mig!!!

Känner mig jätteledsen! har ställt till det för mig & vet inte vad jag skall göra. Vill bara dö. Har det jättesvårt ekonomiskt. Är sjukskriven pga anorexi/bulimi. Blev av med sjukersättningen & får ej sjukpenning eftersom jag ej arbetat så mycket. Har sedan 6 månader levt på sparade pengar. Pengar jag sparat & snålat ihop. De är nu slut. Får ingen hjälp från socialen förräns januari. Vill helst jobba, men orkar ej. Söker jobb ändå, vad har jag för val. I tisdags hade jag inte ätit på 16 dagar & var hungrig & svimfärdig. Gjorde ngt dumt & nu har jag åkt fast för snatteri. Vet att det var fel & jag ångrar det jättemycket! vill helst ställa mig framför tåget. Nu kommer jag få böter & jag har inga pengar!! är jätterädd att bli vräkt & hemlös, men det är dit jag är på väg. Har ingen som kan hjälpa mig. Jag är en ung tjej som innan jag blev sjuk arbetade som sjuksköterska. Så jag är ingen dålig människa.

awww då :/

men hitta inte på nåt dumt, det e inte värt det!

ett förslag: flytta till en annan stad kanske? vidga vyerna =)
kan faktiskt liva upp i allt elände.

Lycka till ! *kram*

Du får skylla dig själv. Anorexi/bulimi är en påhittad, självframkallad sjukdom, så att påstå att du inte kan jobba p.g.a den är bara rent jävla skitsnack! Ta tag i ditt liv, börja jobba som en normal jävla människa eller släng dig framför sopbilen, så den kan ta dig till soptippen där du hör hemma

Det är väll inget annat än en självklarhet att du först och främst lever på dina egna tillgångar (dina sparade pengar). Sedan ser jag det som väldigt konstigt om du har en egen bostad som står på dig, ingen inkomst, inga pengar på banken och får ingen hjälp utav socialen.

Hade jag varit i din sits och inte ätit ordentligt på över 2veckor hade jag gått ner till socialkontoret och sagt till första bästa: JAG HAR INTE ÄTIT PÅ ÖVER 2 VECKOR, JAG SVÄLTER IHJÄL, NI MÅSTE HJÄLPA MIG! FÖRSTÅR NI INTE ATT NI MÖRDAR MIG?!

Eller nått dyl. Hursom, jag hade inte gått därifrån utan en check eller matcheckar.

Fast är det inte lite där problemet i sjukdomen sitter? Man får det till ett betingat beteende att man tillslut upplever det som att man måste göra det, annars mår man fruktansvärt dåligt. Alltså att det utvecklar sig till en psykisk, FAKTISK åkomma?

Skulle du vilja avslöja dina källor till det påståendet.

Om man är en "bra människa" avgörs inte av de arbeten man haft.

Antar att du redan har en psykolog eller liknande som du pratar med?

Du har ingen pojkvän/flickvän som kan hjälpa dig? Vänner, familj, kyrkan?

Jag ser även i en annan tråd att du har varit sjukskriven i 11år ....ELVA ÅR?! Jesus god damn tittyfuck with gravy on the top. Hur lyckas man? Du borde ha fått bukt på dina problem under denna tiden?


Du har flera trådar där du skriver om dina problem, jag tror snarare att psyk är den hjälpen du behöver. Faktiskt, hoppas du blir bättre!

Är du läkare?

Om du är sjukskriven så får du försörjningsstöd utan att du behöver göra dig till arbetsmarknadens förfogande (det krävs dock ett aktuellt läkarutlåtande som uttryckligen säger att du är sjuk på 100%). Det är dock först när socialen tar upp ditt ärende, jag vet inte vad du ska göra till dess...

Det är det här som är moderaternas idé med att spara in på sjuka: istället för att ni får sjukpenning så drar de in er sjukpenning så att ni måste leva på besparingar tills ni får rätt till försörjningsstöd (när besparingarna är slut och villan och bilen är sålda). Det hade inte gjort SÅ stor skillnad om du hade sjukpenninggrundande inkomst eftersom du bara hade fått ta ut det i totalt ca. 550 dagar eller något sådant, så du hade förr eller senare åkt på försörjningsstöd ändå.

Din sjukersättning antar jag är garantiersättning. Bara för att Försäkringskassan har sagt nej så betyder det inte att de har rätt - jag har för mig att jag läste någonstans att omkring 40% av de som överklagar till Förvaltningsrätten får upprättelse. Så överklaga till Förvaltningsrätten innan det är för sent (det måste göras en viss tid efter avslagen ansökan). Du måste dock veta att Försäkringskassan ger avslag ganska godtyckligt och väldigt ofta tvärt emot deras egna regler (de vill ge så många avslag som möjligt för att spara så mycket pengar som möjligt), så du ska inte se deras beslut som slutgiltigt. Tvärtom: du ska inte respektera deras beslut över huvud taget.

Vad du ska göra till januari vet jag dock inte. Jag tycker att du ska gå till socialen och säga precis vad du har skrivit i ditt inlägg, d.v.s. att du inte har ätit på 16 dagar och inte kan få någon hjälp av någon (man kan bara överleva utan mat i ca. 3 veckor, eller mer beroende på kroppsvikt men du har väl anorexia, så det är mycket möjligt att du snart är död). Jag är 99% säker på att de MÅSTE hjälpa dig.

På sjukhuset finns det också en kurator som du kan prata med som kan hjälpa dig med kontakt med Försäkringskassan.

Om de inte hjälper dig: gör inbrott, stjäl och råna folk så att du kan överleva. Det är moraliskt berättigat i vissa fall.

Ignorera vad idiotjävlar som st0ckis säger; de matar sitt ego genom att hacka på svaga människor på internet (inte helt olikt moderaternas utförsäkringspolitik: sparka på de som ligger ned).