Är utveckling positivt?

Man hör människor prata om vikten av utveckling och konkurrens, för om vi inte konkurrerar med varandra utvecklas vi inte. Det må stämma att konkurrens är utvecklande, men det som skiljer människan från aporna är ju samarbetet och inte konkurrens.

Vad är det som säger att utveckling är bra? Blir man lycklig av utveckling? Det kan underlätta våra liv, men är det ens önskvärt? Är det inte fel att människor associerar utveckling med bra? Hur vet vi att man inte var lyckligare i jägarsamhällena där man inte hade några sociala skillnader eller någon konkurrens?

Du förespråkar en sorts kommunism eller hur menar du?

Jag förespråkar ingenting, jag bara ställer frågan. Men kanske är man inte helt fel ute. Snart har vi "överutvecklat" våra system vilket bör resultera i kaos när alla naturresurser tar slut (inte bara oljan)

"Vad som säger att utveckling är bra?"
Utvecklingen har gett oss mer av livet. Om utgångspunkten är att livet är bra så är därför utveckling bra. Vi har mer fritid och vi lever längre, allt till följd av utvecklingen.

"Blir man lycklig av utveckling?"
Jaha... Vad är då lycka? Utvecklingen ger möjligheter till varje person att skapa sin egen lycka. Alltid något.

"Det kan underlätta våra liv, men är det ens önskvärt?"
Ja det är önskvärt. Livet är allt vi har så att ha bästa möjliga förutsättningar är därmed önskvärt.

"Hur vet vi att man inte var lyckligare i jägarsamhällena"
Återigen, vad är då lycka... Vad vi vet är att dom var upptagna med att överleva, och hade inte tid att fundera över lycka. Psykiska välmåendet kanske var bättre i snitt per levd minut men dom levde ju inte heller i lika många minuter så det hela blir rätt svårt att jämföra.

"där man inte hade några sociala skillnader eller någon konkurrens?"
Vad får dig att tro att det inte fanns sociala skillnader och konkurrens i ett jägarsamhälle? det är tyvärr inte min åsikt.


Men allra viktigast är ändå att utvecklingen har gjort oss fria, en frihet varken du eller jag har rätt att ta ifrån någon. Det vi kan konstatera med våra referensramar och vår subjektiva verklighet det är att vi är individer. Vi existerar och vi är inte samma. Du är inte jag etc.
Du har din verklighet och jag har min. Att du tvingar på din vision om lycka på mig bör därför inte vara eftersträvansvärt.
Att stoppa utvecklingen går enbart med totalitär diktatur och en sjuk form av kollektivism, och den är onaturlig och kommer garanterat inte att göra mänskligheten "lyckligare" eftersom att vetskapen om möjlig frihet fortfarande finns.


Överutvecklat våra system? det där är din tolkning och inget jag håller med om. Jag ser inget slut på utvecklingen, i alla fall inte något definitivt sådant.
Angående naturresurser och Kaos så möjligen bli så att vi faktiskt inte klarar att försörja oss på energi efter den levnadsstandarden vi har nu igenom alternativa källor till oljan. Då kan "kaos" infinna sig men är det slutet på mänskligheten? Jag tror inte det. Och i långa loppet ser det inte ut som att undergången kommer på grund av just naturresurserna på jorden. Människan är grym på att hitta överlevnadslösningar det är så vi blivit den mäktigaste kända djurarten.

Vi var inte lyckligare, utan lyckliga, och inte pa grund av franvaron av social skillnader och konkurrens utav p g a av total närvaro och liv; föreställ dig ofantliga skogar med urgamla träd, en otrolig mangfald av liv, av djur, faglar...allt fanns där, medicin, verklig medicin som läkte sjukdomar, om man hade kunskapen, mat som gjorde en stark och intelligent, skönhet, kroppslig och själslig - allt förstört av kristendomen/vetenskapen/teknologin. Allt borta, kvar är bara elände, sjukdom, distress och darskap - och den vansinniges tro att "vi har det bättre nu" fastän hela planeten styr rakt at helvete.

På frågan vad som är bra eller vad man blir lycklig av har filosofin inga svar.

Måhända, men du förstår min problemformulering. Svara gärna på den.

Jag var kanske lite kort. Vad jag försökte peka på var att dylika frågor inte kan analyseras rationellt, det är värderfrågor där individens preferenser blir avgörande.

Utveckling är en synonym för förändring, den kan både vara positiv och negativ. Ofta är den både och beroende på vem man frågar.

Aristoteles skrev en hel bok om vad lycka är, nämligen den nikomakiska etiken. För stoikerna, kynikerna och epikuéerna var lyckan nagot väsentligt, kanske det mest centrala inom filosofin.

För kynikerna kan man säga att frihet och sanningsenlighet var det som ledde till lycka: för epikureerna ett lugnt tillbakadraget liv, för stoikerna pliktmedvetenhet ( det gällde att härda sig ). Bade den epikureiska och den stoiska filosofin har sin rötter i kynismen som i sin tur kan härledas ur Sokrates filosofi. Av olika anledningar har vi enbart fragment och andrahandsuppgifter om dessa stora inriktningar inom filosofin, men man har kunnat rekonstruera dom i stora drag.

Och nu hävdar herr Jonblund att filosofin inte har nagra svar pa hur man blir lycklig.

Nej, filosofin har manga svar, men kanske ända bara ett enda rätt svar. Beviset kanske ligger i villa papyros trots allt.

Jag var nog för snabb där.
Jag tänkte mig frågan hur lever man lyckligt i vår tid enligt filosofin? På de skulle jag nog svara att det finns lika många svar som filosofer.