Moraliskt dilemma

Jag är inte riktigt med på varför man ignorerar rätt och fel om man väljer att döda en för att rädda 20. I alla fall från ett utilitaristisk perspektiv skulle det vara rätt att göra så.

Om någon säger till dig att du är en våldtäktsman om du inte ropar "HOOooOOOooO", är du en våldtäktsman då? Att inte välja är att inte välja tycker jag, oavsett vad någon annan försöker tvinga på en för påhittade alternativ.

Om han inte har någon skuld, varför bör han rädda 20? Vad innebär det för moraliska konsekvenser?

För att om man inte tycker att skulden (som kommer av att aktivt ha valt bort någons liv) är något att ta hänsyn till, utan det viktiga är att rädda så många som möjligt, så innebär det att man skulle gå med på att offra ett färre antal människors liv för ett större antals överlevnad oavsett hur man når dit. Jag tycker att man bör kunna motivera något och samtidigt ta hänsyn till vad olika saker innebär - och därtill vara konsekvent så långt det är möjligt.
Det är t.ex. inget problem att säga att det är enkelt att välja, men det svåra kommer när man sätter det i ett perspektiv som innefattar moral överlag och inte enbart i det enskilda fallet.

Jag ser inte det som en fråga om skuld utan som en fråga om vad som är rätt. Han kankse känner skuld av att ha dödat en men räddar 20. Eller kankse inte. Jag vet inte hur jag skulle känna om jag var i den situationen men nu när jag sitter bekvämt här hemma tänker jag mig att jag inte skulle behöva känna någon skuld just för att jag gör det som är rätt. Räddar nästan alla och är hjälte. Men oavsett hur man känner bör man agera enligt vad man tycker är rätt och inte vad man tycker känns bekvämt...om det nu verkligen skulle kännas bekvämt att inte välja.

Men jag tror inte det stämmer att man agerar "oavsett hur man når dit". Vi har ju redan fastställt att kraven är att man räddar majoriteten. "oavsett hur man når dit" låter som att man skulle kunna rädda 20 genom att döda många fler. men det gör vi ju inte. Vi dödarju mindre än vi räddar och därmed har vi ett fastställt ett krav. Så tänker jag i all fall.

Man kan ju fråga sig om man tycker att det är nödvändigt att utveckla resonemang till det yttersta eller inte, men man kan ha i åtanke att man förmodligen inte skulle vilja leva i ett land där t.ex. rättssystemet (lagar) är baserat på vad 1 person tycker som inte har funderat igenom det speciellt noga. Man kan då fråga sig om det verkligen är passande att lättvindigt välja i en situation där liv och död är inblandat.
Saker kan verka enkla vid en första anblick. Om man verkligen funderar igenom dem ordentligt så kan det hända att man kommer fram till samma sak som man tyckte från början, men det kan även komma fram saker som komplicerar det ytterligare.

en galning ställer ett ultimatum. Jag skulle ha gjort vad jag kunde för att så många som möjligt fick behålla livet.
Vem som bär skulden och inte är underordnat enligt mig, i sånna här fall antar jag att jag skulle agerat ur ett utilitaristiskt perspektiv (undantaget om mitt eget liv stod på spel, då blir det knivigare...)

Gillar din avatar btw. Atlas Shrugged?

Men om kravet är att rädda majoriteten så låter det som att man inte behöver ta hänsyn till rätt och fel, att det blir överflödigt. I så fall kan man ju döda en frisk människa för att rädda livet på två skadade eller sjuka människor. Jag säger inget mer om det, förutom att jag inte tycker att det är korrekt handlat.

Men då är vi tillbaka där igen =/
Man utgår ifrån premissen i ts. Om sadan "parametrarna" förändras har du helt rätt i att man måste ta hänsyn till det.

jag hade inte offrat en god vän för 10 okända kineser t. ex. så där håller jag med. Men nu utgick jag från frågeställningen

för 10 okända vita då? Lägg av med sånt!

Nej inte för 10 okända vita heller, sa kineser för att det blir mer uppenbart att det är okända människor.

Alltså, jag är inte helt säker faktiskt. Jag får nog ta tillbaka mitt påstående... haha