Högre intelligens mer känslor och "mer värd"

Vi människor har den högsta intelligensen av alla organismer här på jorden. Allt borde ju gå ut på att leva ett så lyckligt och bra liv som möjligt. Eftersom vi har högre intellekt än t.ex. en katt kan vi känna mer känslor. Alltså kan vi känna mer lycka än en katt, vilket betyder att vi kan leva ett lyckligare liv. Borde inte vi människor prioriteras högre än andra organismer med lägre intelligens då?

Skulle även vilja veta om det finns någon källa på att desto högre intelligens desto mer känslor. Är inte säker på den fronten med det låter ju logiskt.

Ja för oftast är ju personer som är extremt smarta lyckliga.... eller?

En konsekvens med att vi är smartaste arten på jorden är att vi får ett visst ansvar att värna om andra arter. Så vi prioriteras inte högst på den fronten, vi anses vara kloka nog att prioritera andra inte lika smarta eftersom att dom just inte är så smarta.
Nä nu blev det rörigt.. skitsamma, jag är trött.

Det finns hur många som helst som är genier på det planet att de är intellektuella och även på det planet att de har lätt för de saker och ting de har att göra med. Men bara för att man är intellektuell så behöver man inte vara intellektuell på det emotionella planet och jag värdesätter en människa som kan sätta sig in i hur andra tycker och tänker samt mår än en människa som kan lösa viktiga problem.

Dock krävs det en balansgång mellan dessa två arter av intelligens, det kan även vara så att en människa besitter bägge två men det känns som att den måste välja den ena framför den andra. Att gå på den "rätta" vägen emotionellt känns nästan som något religiöst även om det inte är det, man känner sig bättre än alla andra på något sätt och försöker i sin iver hitta människor som är lika som jag.

Åsikter och liknande skuffas under mattan för att de emotionella förstår varandra på ett helt annat sätt och förstår grundproblematiken.

Det finns två olika kontroversiella mått som är IQ och EQ varav den senare inte har särskilt mycket mer vetenskapligt stöd som IQ har. Men jag hävdar att man känner av om man har hög EQ själv eller inte, sedan beror det även på det intellektet man besitter att utveckla "EQ'n" till något som är på en helt annan nivå.

Olika människor ligger på olika nivåer men kan jobba sig upp genom mognad och insikt bland annat.

Inte nödvändigtvis men dom har en potential att vara lyckligare eftersom dom känner mer känslor. Dock lite svårt att säga vad intelligens är. Sen är detta enbart i teorin.


Självklart att vi har ett visst ansvar. Men låt mig förklara ett exempel: om en katt eller en människa ska dö, så borde katten dö eftersom den inte kan leva ett lika lyckligt liv. Människan prioriteras alltså på något sätt mer än katten eftersom desto mer lycka desto bättre.

De djur som är personer med en autonomi är okränkbara och kan därför inte dödas bara sådär, men på det hållet så håller jag även med på grund av att det kolliderar med människans värde som måste tas med större hänsyn än djuret.

Sedan om vi ser det ur ett utilitaristiskt perspektiv så skulle lyckan vara mer maximal om människan överlevde än djuret, och sedan skulle man kunna ta igen det man dödat genom att återskapa liknande.

EDIT: Enligt det jag skrev ovan, bör vi då ta mindre hänsyn till en mindre intellektuell människa och bör vi döda en mindre intellektuell människa om det står mellan denne och den mer intellektuelle?

Följdfråga: På vilket sätt dras gränsen för att man är intellektuell på ett "gynnande" eller "bra" sätt?

Att man är emotionellt makaber eller att man kan lösa världens alla problem eller att man tillför något mer än den mindre intellektuelle?

Brukar man inte säga att desto smartare du är desto bittrare är du för att du är smart nog att se igenom alla lögner och förstå vilken för jävlig plats vi egentligen är i?

Jo exakt, men jag tror inte att det är kopplat till intelligens eftersom att en katt hade nog valt människan i motsatt situation. Det har nog att göra med att vi kan sympatisera med människan, vår egna art och därför anser den som mer värd.

Visst. Jag tror att det är lättare att leva ett lyckligt liv om man har mindre intelligens, men du kan inte leva ett lika lyckligt liv som en med högre intelligens.

Psykopater kan ju bokstavligt talat beskrivas som totalt känslokalla, har du tänkt på det?
Känsla är inte likgiltigt med intelligens som du vill få det enligt mig, det grundat på att psykopater inte är mindre förståndiga än icke-psykopater (såvida inte någon annan diagnos finns vid sidan).
Psykopater kan ju inte känna lycka och borde alltså ha väldigt dåligt (inget?) intellekt som följd?

Om din fråga angående att människan borde prioriteras högst så tror jag det redan är så på de flesta platser, jag hör sällan något annat i alla fall.
Sen tycker jag att vi (människor) behandlar de djur vi delar planeten med rent ut sagt fördjävligt många gånger men det är en annan fråga och en annan topic.

Men sedan är det också skillnad på att ha levt ett liv i lögn med maximal lycka än att ha levt samma liv fast inte i en lögn och med mindre lycka. Känns som att den lyckan man fått i det andra livet blir mer maximal eftersom att man har genomskådat det som finns och att man faktiskt har levt ett genuint liv utan att ha blivit itutad att saker och ting är som det är.

Tänk att dö och tro att man uträttat något stort när folket som sa det de facto ljög för dig och det uppdagas efter du har dött? Dock är kanske den fabricerade lyckan du fick innan döden var en lycka som kan uppmätas med den mer intelligentares lycka, jag vet inte riktigt.

Jag tror att känslor har högre djur ungefär i samma utsträckning. Men medans djuren är slavar för sina känslor och impulser så har människan den unika förmågan att veta att man känner samt att ta ställning till det. Så då kan människan också ta ställning till rätt och fel. Vår förmåga att tänka kan leda till både lycka och olycka.