Svavelvinter

Det vore kul att höra om någon här på Flashback har läst min bok "Svavelvinter" och i så fall vill diskutera. Alla synpunkter är värdefulla med tanke på att jag som bäst skissar på del två i serien.

Hälsar
Erik Granström

Som jag sagt till Erik i PM så håller jag på att läsa boken men det kom en flytt emellan. När jag är klar kommer det en mer utförlig utlåtelse. Tills dess ett par frågor.
Hur pass bunden har du känt dig av det äldre materialet? Känner du att du är tvungen att följa modulerna?
Var ligger copyrighten numera? Du använder dig av äventysspels gamla Ereb Altor värld och nån borde ju äga rättigheterna till den.
Influenser? Rent spontant så skule jag säga att du läst en hel del Steven Erickson och tagit intryck av honom, stämmer det?

Jag ser fram emot dina kommentarer, Snapcase.

Vad gäller dina frågor, så har jag inte känt mig särskilt bunden av det äldre materialet utan plockat det som passat och tilltalat mig. Rollspelsmodulerna var av nödvändighet anpassade till en befintlig regelstruktur och det första jag gjorde var att rensa ut standardinslag som dvärgar och alver liksom att återge magin dess magi, där de trollkunniga inte skjuter eldbollar utan snarare söker avläsa och påverka en besjälad omvärld som de bara delvis begriper. Annars var nog den största utmaningen att gå från rollspelens episodstruktur till en sammanhängande roman med mer djup.

Upphovsrätten till romanen är helt och hållet min. Redan då jag skrev rollspelen angavs det i avtalen att jag behöll rätten att använda material skönlitterärt eftersom jag planerade det från början. Jag har också undvikit alla anspelningar på Äventyrsspels värld, och använder uteslutande namn som jag själv hittat på eller som är historiskt allmängods (exempelvis ön Melukha som omnämns redan i kilskriftstexter).

Vad gäller influenser så läser jag en hel del populärhistoria, där exempelvis Seutonius kejsarbiografier givit stor inspiration till palatsintriger i huvudstaden. Mina litterära inspirationskällor är annars många och spretande: Mörkrets hjärta, Röde Orm, Clark Ashton Smith och Lovecraft, Neil Gaiman, Gilgamesheposet, Mika Waltari, Tove Jansson, Bibeln, TS Eliot och Shakespeare. Det finns många direkta referenser till de tre senare i romanen och det ska bli kul att se om någon upptäcker dem. Överhuvudtaget gillar jag att smyga in anspelningar som "den fete mannen och lillpojken" eller "den rödgröna röran" i fel sammanhang.

Jag har däremot inte läst Steven Erickson. Ska jag ta det som en rekommendation? Någon hävdade att jag ibland skriver som Boris Vian, men hans texter tyckte jag hjärtligt illa om vid påseende.

/Erik G

Har lyckats plöja mig igenom Svavelvinter, den första delen i trilogin om den femte konfluxen, skriven av Erik Granström. Vanligtvis är det stereotyper av Tolkien, med kraftfulla magiker och stora arméer, som det berättas om i modern fantasy. De nutida större författarna som Jordan, Feist, Donaldson, Eddings och Brooks är lika varandra med olika grader av Tolkienplagiat, där Brooks är extrem i sitt plagiat. Dessutom är ju Tolkien en idétjuv, när han stal av Richard Wagner, som i sin tur kopierade den isländska sagan Andvaranautr.

Granström däremot gör något helt annat. Givetvis mycket magi, men väldigt annorlunda - och bra! Huvudpersonen är Praanz da Kaelva, som är överste i Trakoriens hemliga polis, fast handlingen kretsar kring många personer. Ett attentat mot översten tvingar ut denne i ett farofyllt uppdrag i Marjunas polaris för att skydda svavelhanteringen.

Det går verkligen inte, som i vanlig fantasy, att förutsäga handlingen. Precis vad som helst verkar kunna hända i fortsättningen. Hoppas verkligen det blir en fortsättning av trilogin.

Det går att läsa mer på www.svavelvinter.nu, samt prenumerera på nyhetsbrev på www.svenskfantasy.se.

Tolkien stal inte av Wagner, han föraktade Wagner helt för mycket för att kunna göra det. Han förkastade alla jämförelser mellan sin "Ring" och Wagners. Däremot var han liksom Wagner inspirerad av "Nibelungensången".

Wagner:
"Die Feen" baseras lite löst på Orfeus-myten.

"Das Liebesverbot" bygger på Shakespeares "Lika för lika".

"Cola Rienzi" bygger på Bulwer-Lyttons roman "Rienzi".

"Der fliegende Holländer" är baserad på en episod i Heines "Memoiren des Herrn von
Schnabelewopski".

"Tannhäuser" bygger på två olika legender, dels "Tannhäuser" så som den återges i
"Des Knaben Wunderhorn" och dels från en källa som handlar om Heinrich von Ofterdingen.

"Lohengrin" bygger på flera olika källor, bl.a. Wolfram von Eschenbachs "Parzival"
och några medeltida sägner om svanriddaren som Wagner själv arbetade ihop.

"Der Ring des Nibelungen" är delvis baserad på det medelhögtyska riddareeposet "Nibelungensången".
("Nibelungensången" är i sin nuvarande form skapat någon gång mellan 1190
och 1204. Nibelungensagan har emellertid sitt ursprung i folkvandringstiden, med ett flertal författare. Från det burgundisk-frankiska ursprungsområdet i Tyskland/Österrike har nibelungensagorna tidigt, senast under vikingatiden, vandrat norrut och in i Skandinavien. Delar av dem återberättas i Eddans hjältekväden, i Snorres Edda, i den norsk-isländska Völsungasagan och i form av bildristningar på kyrkportaler och i sten.)

"Tristan und Isolde" bygger på sagan om Tristan och Isolde. (Det är en ursprungligen
keltisk legend från ungefär 400-talet. Den sattes på pränt för första gången ca 1160 av de franska (bretonska?) poeterna Beroul och Thomas. Sin klassiska utformning fick sagan
i början av 1200-talet av Gottfried von Strassburg. Den översattes till norska redan 1226.)

"Die Meistersinger von Nürnberg". Wagner hämtade handlingen från 1500-talets tyska historia då Hans Sachs var ordförande i mästersångarskrået i Nürnberg, men bortsett
från att också en person som hette Beckmesser levde på den tiden i Nürnberg är alltsammans en frukt av Wagners egen fantasi.

"Parsifal" bygger på Wolfgang von Eschenbachs dikt "Parzifal".

Fick boken signerad med posten för ett tag sen, men har inte hunnit läsa den ännu... läste inledningen lite fort och den verkar minst sagt lovande!

Dags att bumpa denna uråldriga tråd av två anledningar. Svavelvinter kommer snart som pocket och uppföljaren har fått en titel!

http://erik-granstrom.blogspot.com/2010/10/pocket.html

http://erik-granstrom.blogspot.com/2010/10/slaktare-sma.html

Att Svavelvinter kommer som pocket till den första december är en toppennyhet för oss som inte hann få tag på boken innan den tog slut första gången. Ny chans att uppleva det som sägs vara den bästa svenska fantasy som skrivits!

Slaktare små kommer uppföljaren att heta, en namn som tydligen anspelar på en trakorisk vaggvisa. Namnet låter i mina ögon inte på långa vägar lika spännande som svavelvinter, men boken blir nog bra. I nuläget skriver Erik Granström på bokens sista kapitel.

Om någon mer än jag är intresserad:

Järnringen Förlag lägger ner, vilket innebär att Erik Granström inte kommer ge ut sin kommande roman Slaktare små hos dem. Den kommer således troligen dröja något.
Dock kan man läsa i kommentarerna till detta blogginlägg att tre förlag redan hört av sig och vill ge ut den nya boken, så framtiden ser ändå ljus ut!
http://erik-granstrom.blogspot.com/2011/04/jarnringen-lagger-ner-trakorien-lever.html

Om någon mer än jag bryr mig så har ett nytryck släppts av Svavelvinter, lagom till släppet av uppföljaren Slaktare små. Hurra säger jag som inte lyckats skaffa den första boken inbunden.

Och nu finns även rollspelet Svavelvinter (släpptes idag eller igår). Jag fick mitt exemplar signerat idag samt den vrålsnygga kartan. Tänkte börja läsa första romanen idag. Erik berättade f.ö. att han håller på att skriva fortsättningen och det ska bli 4 böcker sammanlagt.

Såg rollspelet när jag var inne i SF-butiken i förra veckan, grymt spännande! Spelade en del av äventyret när jag var yngre och blev glatt förvånadad när jag nu såg det som rollspel.
Vad fick du för intryck av att läsa igenom reglerna och världen? Har du hunnit testa det?

Har du hunnit att provspela ännu? Har själv inte spelat på tio år men läser Slaktare små och är sugen på att greppa tärningarna igen. Det skulle vara intressant att höra vad du tycker om spelet.