Ockham och modern vetenskap

För ett halvår sedan gjorde jag följande inlägg i diskussionen om Ockhams rakkniv i den allmänna filosofidiskussionen. Dessvärre lockade det inte till några svar i den specifika frågeställningen, varför jag nu gör ett nytt försök. Grundfrågan är om Ockham har någon relevans för modern vetenskapsfilosofi (och naturvetenskap).

Om vi börjar i grundargumentet att man inte ska anta förekomsten av onödiga entiteter, så är enkelhet inte särskilt långt borta som en önskvärd utgångspunkt för att formulera hypoteser (därmed också sagt att de som avfärdar enkelhet därför att det inte alltid är fallet har fel).

Ett viktigt skäl till att faktiskt tillämpa rakkniven vid hypotesformulering är att enklare hypoteser i allmänhet är enklare att pröva (verifiera/falsifiera) än mer komplicerade. Därmed skulle Ockhams rakkniv i princip säga samma sak som Poppers falsifierbarhetskriterium när man formulerar hypoteser.

Skulle den enklaste hypotesen falsifieras får man bygga på den med mer komplicerade antaganden och pröva dessa. Vi får då en modell som mycket väl liknar den som Lakatos skisserar i "Bevis och motbevis".

Det går även att driva parallellen vidare till Quines holism. Enligt denna finns inga oföränderliga vetenskapliga påståenden, men vissa är svårare än andra att förändra, därför att de är mer grundläggande (logikens lagar t.ex.). En sund vetenskaplig metod bygger på att göra minsta möjliga förändringar i systemet. I praktisk tillämpning inte alltför långt från Ockham eller, för den delen, Popper.

Dessutom förefaller det finnas indikationer på att naturen faktiskt förefaller organisera sig på ett "enkelt" (i meningen energismart) sätt. Många av de former som förekommer i naturen (vattenflöden genom snäckor, hajars strömlinjeform etc) förefaller vara tämligen optimerade naturligt. Det skulle alltså finnas ett starkt naturvetenskapligt skäl till att faktiskt utgå från att gamle Ockham inte bara var något på spåren när det gällde metafysik och entiteter, utan även var en viktig naturvetenskaplig upptäckt på spåren för sisådär en 700 år sedan.

Vad säger ni övriga kloka människor? Kan man dra en rak linje från Ockham till Popper till Quine? Och är naturen "Ockhamsk"?

Det ockhamska torde vara enda lösningen på Quines underbestämdhet, sådant att kostsamma men ändå konsistenta tolkningar avfärdas. Jag tycker definitivt att man kan dra en rak linje genom tänkarna du tar upp.

Finns det dock inte ett problem när man använder tolkningar från vetenskaperna för att tolka empirin - och därmed säga att "vattenflöden genom snäckor, hajars strömlinjeform etc" är ockhamska - vill säga, förutsätter man inte det som man vill bevisa?

Vet inte hur rak din linje blir, men att där finns en tror jag.
Sen tänker jag mig att Ockhams rakkniv är ett universellt tankeverktyg, alltid lika aktuellt.

Tycker det mesta låter vettigt, men din föreställning om "naturen är Ockhamsk" tycker jag mer är en sofistisk omgång ordtrolleri. Så skär bort den, då blir resten av inlägget bättre. Helt klart en bra observation mht. likheterna i deras tänkande.

Vi diskuterade ju lite om rakkniven i din förra tråd, och fick väl klart för oss att rakkniven främst är ett verktyg för att presentera filosofiska diskurser och teser på ett lättfattligt sätt.
Sedan är vi "right wing" filosofer inte lika förtjusta i Popper och Quine som vänsterfilosoferna är, men icke-desto mindre äger Poppers falsifierbarhetsteorem allmän giltighet. Man kan s a s först pröva ett motbevis för att sedan komma fram till en tydligare bevisföring, och sanningsvärdet blir oftast högre om man prövat giltigheten i bägge ändar.

I den mening vi tolkar begreppet "Ockhamsk" som kortast möjliga väg till största möjliga sanningsvärde och effektivitet, så är naturen de facto Ockhamsk.

Lite vid sidan om angående falsifikationism är dess tydliga begränsningar. Falsifikationismens drivkraft är att betona vetenskapens kritiska komponent. Våra teorier kritiseras så att de bristfälliga teorierna kan bli ersatta av mer adekvata sådana. Stående inför de problem angående bestämdheten om teoriernas falsifierbarhet, Erkänner Popper att man bör behålla teorierna som till synes är falsifierade. Så även om kritik är nödvändig, har dess till synes motsatta komponent, dogmatism, också en verklig roll att spela. Man kan väl fråga sig vad som återstår falsifikationism då dogmatism tillåts ha en nyckelroll. Ironiskt nog kan detta mycket väl leda till en krock med den ursprungliga intuitionen som ledde Popper till att formulera falsifikationismen i första hand.

Om att välja det enkla.

Jag minns inte exakta formuleringen av Albert Einstein, men han menade:

"Man bör sträva efter enkla, generella och begreppsfattiga teorier, så man därefter kan härleda, mindre generella teorier samt ännu mindre generella specialfall." (OBS ej exact).
Einstein kanske var inne på Ockhams rakkniv.

OT:

Jag vet inte om orginalet på Enstein-citatet finns på:
http://www.spaceandmotion.com/Albert...ein-Quotes.htm

Christer

Den här tråden har jag haft i bakhuvudet ett bra tag, bra initiativ och intressant är vad det är! Jag har dock avstått från att svara i brist på något vettigt att tillföra diskussionen.

Är inte Ockhams relevans inget mer än en konsekvens av vetenskapens praktiska ändamålsenlighet? Det rör sig om en så i dubbel bemärkelse enkel princip att linjen du drar, om än fullt giltig, inte är allt för uppseendeväckande. Ändock lite skönt med paralleller av den sorten.

Det blir mer intressant för min del vid den sista frågan men det är inte utan krångel. Det är slående hur naturen strävar efter så låg energi som möjligt och att det tar sig uttryck i såväl aerodynamik som fraktal uppbyggnad (eller?). Men den mest simpla av möjligheter är inte alltid fallet och det kan inte på något vis antas vara primärt annat än i termodynamisk-matematiska termer.

Dessutom kan enkelheten vara relativt till det språk man närmar sig observationer med, vad jag menar är att ur olika vetenskapers perspektiv kan en och samma företeelse uttryckas i varierande grader av enkelhet, gränsen för enkelheten i teori är den utsträckning det är kompatibelt med vad som är fallet och behållen inom den terminologi vilken man rör sig i. Enkelhet förblir ett språkligt koncept i relation till betraktaren/användaren.

Huruvida det är relevant och givande till diskussionen vet jag inte, jag har mest försökt klara upp det trassel som hindrat mig från att bidra till tråden.

Nu blir jag lite nyfiken, på vilket sätt kan falsifikation ses som politiskt laddat? Är det faktisk politik du talar om eller analytisk/kontinental klyvning?
Dogmatism, verkligen? Menar du inte bara en utilitaristisk hållning till vetenskapen och dess verktyg? Acceptans och bruk.

Du får läsa noggrant vad jag skriver, för det är just falsifieringsprincipen som står över den auktoritära /egalitära el. höger/vänster - skalan inom detta fält. Sedan överlappar som oftast en personlig tolkning de analytiskt brittiska och de syntetiskt kontinentala huvudområden som avses i detta fall.
Som logiker och analytiker vill man åtminstone aldrig bortse från Ockhams rakkniv, och man känner igen en sann filosof på hans förmåga att konkretisera och renodla sitt tankegods.

Nej, jag menar just dogmatism i likhet med den religiösa dogmatismen. Inga kompromisser här alls. För en utilitaristisk hållning här leder en bara till frågan, en utilitaristisk hållning utifrån vilken referenspunkt? Den enda referenspunkt man kan luta sig på är den som är uppbygd av den tidigare vetenskapen (som i mångt och mycket redan är "falsifierat").