Tappar balansen för en sekund

Skönt att se att det inte bara var inbillning. Trodde jag höll på att svimma också men det har aldrig hänt.
Jag tror inte det är nåt farligt dock. Det går väl över av sig självt.

Händer så för mig ibland också :/

Åtminstone TS beskrivning får mig per omgående att tänka på kristallsjukan:

http://www.netdoktor.se/?_PageId=820

Ytterst enkelt att behandla och ger permanent effekt. Det gäller bara att hitta en ÖNH-läkare som vet vad man pratar om.

Men beskrivningen på kristallsjukan stämmer inte in. För mig, mer detaljerat, så händer det oftare när hjärnan är trött. Det går i perioder. Det är alltid när jag står upp och händer ofta när jag bara har en konversation med någon annan och är koncentrerad likväl som avslappnad. De brukar kommentera mina ryckningar i kroppen eftersom jag gör ett häftigt kast som reflex för att det verkligen känns som om jag tappar balansen för ett kort kort ögonblick. De som sett mig säger att jag spänner till hela kroppen i ett ryck, jag vet inte själv hur jag ser ut då det märkligt nog också inte hinner registreras i hjärnan vad som egentligen hände. Jag kommer alltså inte ihåg mer än att jag håller i en vägg, eller att allt snurrat till. Ej blodtrycksfall, ej järnbrist men något annat kan det säkert vara.

Jag har normalt/lågt blodtryck men har gjort alla möjliga undersökningar för andra tillstånd tidigare. Holter EKG(Dygns EKG), magnetröntgen för hjärnan, EEg m.m. EEg:t visade en onormal aktivitet i hjärnan med framförallt sk "phantom spikes". Där registrerades att hjärnan går in i någon slags viloläge, ej medvetande, i sekundlånga episoder. EKG visade takykardi(puls över 100) och förlängd QT-kurva, det är dock som det ska nu. Mitt andra EEg var normalt. MR(magnetröntgen) visade en hjärnskada, men på ett komplicerat ställe. Troligtvis tidigt förvärvad men de vet inte om/hur den påverkar mig. Allt det här gjordes alltså för något år sedan. De tror inte att jag har epilepsi då jag aldrig fått något anfall men säger att jag är i riskzonen. Nog tror jag allt att hjärnan har sitt eget liv emellanåt.

Eftersom läkarna kliar sig i huvudet och inte vet vad som händer och vad som påverkar vad och om något påverkas så kan de inte göra mer. Egentligen är jag inte alls nöjd med svaret "Vi vet inte".

TS, jag tycker att du ska bli bedd om att få träffa en läkare som kan göra standardundersökningar för att utesluta störningar i hjärnan. Då pratar jag främst om EEg och MR. Jag tycker inte alls att det är något som man ska behöva leva med, speciellt då jag tycker att det är obehagligt. Har varit nära att ramla i trappor och andra ställen flera gånger och man hinner tänka allt möjligt innan det försvinner ur tanken.

EDIT: För mig har det aldrig gått över av sig själv utan återkommer i perioder.

Händer mig ganska ofta också. En gång ramlade jag ihop på stan och av en händelse så stog en ambulans precis där så jag fick åka till sjukhuset och äta frulle och göra några tester. Inget att oroa sig för så dom, ska tydligen vara vanligt bland långa smala män i tonåren.