Jag klarar inte att ha det såhär

Jag är väldigt ung, men känner det som om jag redan varit med om mer än vad folk brukar vara på en hel livstid.
Hela mitt liv har väl egentligen varit ett helvete. Första våldtäkten som treåring, låtsaspappas självmord då jag var sex, började skada mig själv då jag gick i femman och precis hade kommit till en ny stad även då första självmordsförsöket, började bli mobbad i sexan, började sniffa i sjuan, tillsammans med kille som våldtog och misshandlade mig i åttan, ännu fler självmordsförsök i åttan och låg även på psyk två gånger. Ja, sådär har det liksom alltid varit så jag borde vara van. Jag fick en ADD-diagnos, NLD och även autism med aspergerliknande drag.

Då jag var tretton-fjorton började jag sälja nakenbilder emot mobilpåtankning. För ca ett år sen blev jag prostituerad "på riktigt" och har väl träffat runt trettio-fyrtio män. Har fan ingen koll längre.

Jag bytte stad i somras. Träffade en kille för nån månad sen i Danmark, blev kär. Han var haschrökare så jag började också röka. Blev nog faktiskt beroende. Kan inte tänka på så mycket annat än just hasch

Jag hade sex med den danska, och helt plötsligt ville han inte ha mer med mig att göra. Eller.. Han skyllde på att han inte fick träffa mig pga sin far, något som jag betvivlar starkt då en 22-åring borde få göra som han själv vill.

För ett par veckor sedan tog polisen in mig på förhör. De hade gjort husrannsakan hos en man och hittat en video då jag ger honom oralsex. Allting rasade. Blev tvungen att sluta röka, sluta jobba som eskort, sluta med allting.

Och det som nu fått droppen att rinna över bägaren är det faktum att soc pratat om att sätta LVU på mig.

Jag känner att jag inte orkar mer. Vill dö, men samtidigt vill jag leva. Så svårt att förklara. Känner det som om min själ slits itu av två strarka krafter varav en är ond och en god. Såsom inre demoner.

Nu undrar jag bara vad jag ska göra?! Kan någon hjälpa mig? Klarar inte av detta själv!

Lägg in dig frivilligt. Utnyttja personalen och tiden du är inlagd så mycket du kan för att må bättre.

Hur menar du?

Det största problemet med mig är att jag mår om möjligt ännu sämre då jag är ifrån min mamma och mina djur, mamma har alltid ensamstående så vi har ett speciellt band till varandra..

Egentligen är jag väl egentligen ganska feg också, känns läskigt att vara hemifrån..

Vi kan konstatera att du har väldigt stora problem.
För att kunna lösa dessa snabbast och bäst behöver du professionell hjälp och i Sverige har vi det så bra att staten hjälper dig med detta. Du skriver att du inte kan vara ifrån mamma och liknande, men det kan också vara där problemet ligger men att du inte själv ser det.
Så mitt råd och tror de flesta andra skulle också råda dig till detta är att FÅ PROFESSIONELL HJÄLP då dessa personer har sett detta förut och det viktigaste du kan göra är att LITA på dessa personer.

Hoppas det hjälper.

Vafan, sluta knarka och skaffa ett ordentligt jobb?

Tror inte det är så lätt för henne, hon har en del andra grejer att ta itu med först.