"så"?

"Eftersom barnet hade burits av båda sina föräldrar som foster så kallas han ibland för ”den dubbelfödde”."

"Eftersom barnet hade burits av båda sina föräldrar som foster kallas han ibland för ”den dubbelfödde”."

Tycker ni inte att det senare alternativet låter bättre? Av vad jag har fått lära mig så ska man i så stor utsträckning som möjligt försöka att undvika ordet "så". Men i det här fallet så tycker jag att man tappar sammanhanget lite om man skipper ordet "så".

tycker sista raden låter bätter, har också fått lära mig att undvika så

Nej, inget "så". Kanske ett kommatecken?

Ty barnet hade burits av båda sina föräldrar som foster kallas han stundom för "den dubbelfödde".

Ordet "så" fungerar som dubbelt satsled i konstruktionen och kan strykas. Dubbelt satsled blir det eftersom ordet "så" så att säga upprepar den inledande bisatsen "Eftersom barnet hade burits av båda sina föräldrar som foster".

Kan tänka mig att det dubbla satsledet i det här fallet kan kännas nödvändigt för att stärka kopplingen mellan "barnet" och "han". De syftar ju på samma person.

Om det istället hade stått: "Eftersom han som barn hade burits av båda sina föräldrar som foster kallas han ibland för ”den dubbelfödde”" - så hade nog ordet "så" blivit mera överflödigt. Man fokuserar alltså på honom redan i den inledande bisatsen (som torde fungera som omständighetsadverbial i den överordnade satsen).

Ordet "så" kan alltså undvikas i den här typen av konstruktioner, men förtydligar strukturen när bisatsen är lång, vilket den i detta fall är.

Edit: Annat exempel på dubbelt satsled är ju t.ex. "Han har mycket pengar, han." - Kallas svansdubblering eftersom den överflödiga dubbletten ligger sist. Ett dubbelt satsled används ofta för att markera vad det är man pratar om, d.v.s. vad som är "tema" i satsen, och i fallet med "den dubbelfödde" så markerar alltså ordet "så" att den inledande bisatsen är det omtalade och att det som kommer i slutet är den nya informationen (och det är det ju alltid).

I tal är det ju praktiskt för att förtydliga gränsen mellan huvudsats och bisats, men i skrift ser det ofta lite klumpigt ut.

Många gånger är det ett kommatecken som ljudliggörs med ett talat »så«:

Eftersom barnet som foster hade burits av båda sina föräldrar, kallas han ibland [för] ”den dubbelfödde”.

Frasen »som foster« bör i varje fall flyttas närmare barnet.

Med en rakare formulering klarar man sig utan både så och komma:

Han kallas ibland ”den dubbelfödde” eftersom han som foster hade burits av båda sina föräldrar.

Just där blir det lite typografiskt oskönt med komma före »eftersom«.