Varför skiftar Sirius färger?

Hej!

Kunde inte sova inatt, så vid halv fyra tänkte jag bara kika ut lite snabb ur fönstret. Såg då orion rakt framför näsan, då åkte kikaren fram på en gång!

Lite längre söderut, bakom ett träd, så såg jag en relativt stark stjärna som blinkade intensivt med olika färger, kollade nu idag på Stellarium och såg att det var Sirius.

Så hur kommer det sig att Sirius skiftar färg så intensivt? Sirius är ju egentligen två stjärnor som roterar runt varandra, har det någon inverkan? Och, hur skulle solen se ut från Sirius?

Utan att veta skulle jag gissa på att det beror på brytningar i atmosfären. Då stjärnan är ganska lågt på himlen, färdas den genom mycket luft, och med värmeskillnader i luften, som rör på sig, ser den ut att blinka. Färger bryts olika mycket (varför en solnedgång är röd-aktig, samt varför regnbågar är färgade och inte vita), vilket kan ge upphov till att den ser ut att blinka med olika färger.

Anledningen till att just Sirius, ochi nte andra stjärnor på låga natthimlen, blinkar i olika färger skulle jag gissa är för att den helt enkelt är en av de ljusstarkaste och därmed lättaste att märka av färgskiftningarna ifrån.

Vill dock påpeka igen att jag bara spekulerar. Engelska wikipedia gav inget svar på frågan.

Det är mycket möjligt. Men planeter "blinkar" ju inte, deras ljus är ju minst lika starkt som Sirius och passerar också genom värmeskillnader. Så borde det inte vara något med vad stjärnan består av och dess strålning eller liknande?

http://en.wikipedia.org/wiki/Sirius#Red_controversy

Har du läst det där stycket? Det finns ingen egentlig förklaring där, bara att det kanske ka nbero på en tredje stjärna eller att det är en illusion, utan någon utförligare förklaring. Jag är medveten om att jag bara spekulerade i min kommentar, så jag säger verkligen inte att jag har rätt, men den där länken var desto mindre givande.


Jag är inte så insatt i astronomi, så jag vet inte riktigt hur starkt planeter lyser, eller hur högt på himlen de befinner sig. Jupiter har jag dock noterat sedan sensommaren, men den lyser mycket starkare än Sirius, vilket ger ett stabilare ljus. Sedan så är färgspektrumet från jupiter annorlunda. Får gå ut någon kväll när det inte är molnigt och se om det finns några andra stjärnor som lyser nästan lika starkt som Sirius, men befinner sig på olika höjder, så kanske man kan antyda att det jag har gissat på stämmer eller inte stämmer.

Hur som helst, som jag redan har sagt så spekulerar jag bara, och hoppas att någon som kan det här kan komma in, eller någon mer kunnig kan hjälpa till att spekulera lite mer!

Visst har jag läst stycket. Det var inte menat som ett entydigt svar på frågan, mer som ett inlägg som visar att TS inte är den första som undrat över Sirius färg. Sista meningen bekräftar ju dessutom din teori om brytningarna i atmosfären när den står lågt.



Stämmer bra.


Sirius är mycket riktigt en av de allra ljusstarkaste objekten på natthimlen, men flera av planeterna är som du säger minst lika starka. Varför blinkar då Sirius, men inte planeter? Jo, stjärnor är så långt borta att de är punkt-lika. Om du tog fram sinussatsen och stoppade in avståndet till Sirius och dess diameter skulle du få fram att den tog upp en oerhört liten del av ditt synfält. Anledningen till att vi inte ser den som en enda liten prick är att atmosfären skapar störningar (scintillation) som gör att den (i) flimrar/blinkar och (ii) ser större ut. Sett från rymden skulle alla stjärnor se punktlika ut, de skulle bara vara olika ljusstarka. Flimrandet är helt enkelt att den lilla ljuspunkten väldigt snabbt hoppar hit och dit på grund av störningar i atmosfären.
Planeter är däremot mer närbelägna, och med en kikare kan du utan problem se detaljer av dem som visar att de definitivt inte är punktkällor (Saturnus ringar, Venus faser, t ex). Eftersom de är så stora kommer scintillationen inte att göra att de verkar hoppa fram och tillbaka, dessa störningar är betydligt mindre än deras storlek.

Tack för svar!

Det är synd att vi atmosfär, tänk så klar himmelen skulle bli utan den. Skulle nästan göra vad som helst för att få åka upp uatanför den och stirra på stjärnorna och slippa oroa mig över moln eller ljusföroreningar... Ska kika lite på Sirius inatt med kikare, och även orion och allt vad den erbjuder, måste bara vänta till halv fyra då inte träden är i vägen.


Edit: Offtopic, men efter en stunds letande så har jag för första gången med egna ögon sett en annan galax, nämligen M31. Sen har jag även tittat på NGC2244.

Nej det har ingen inverkan i det avseende du tänker på.

Jag antar att du undrar hur starkt Solen skulle lysa på himlen om den vore där Sirius är.
Först och främst får du tänka på att anledningen till att Sirius skiner så stakt som den gör är att den är relativt nära oss och att den faktiskt är ganska stor.

Vidare så vet jag inte om du kan magnitudskalan?!
Magnitudskalan är logaritmisk och för att räkna ut skillnaden får man ta 2.512^(skillnaden). Eller en skillnad på ungefär 5 magnituder är en skillnad på 100 gånger ljusstyrkan.
Skalan är också omvänd så ju mindre magnituden är destå ljusstarkare.

Skenbar magnitud är ett mått på hur starkt något ser ut att vara med avseende på avstånd.
Solens skenbara magnitud för oss här på Jorden är -27. För Merkurius -29. För Pluto -18.
Sirius -1.47.

En absolut magnitud är ett mått på hur starkt stjärnan lyser. Om man stjärnan befann sig på ett avstånd av 10 parsec.
Solen har en absolut magnitud på 4.83. Sirius a har 1.42 (Sirius b: 11). Man kan säga att Sirius lyser ~23 ggr starkare än Solen.

Eftersom Sirius är ungefär 9 ljusår bort, så skulle Solen sett från Jorden ha en skenbar magnitud på:
-2.7 - 2.5 x log (1/9^2) = 2

Två i den här skalan skulle vara fullt synligt för ett mänskligt öga.

Om Jorden befann sig på samma avstånd 1 AU ifrån Rigel så skulle Rigel ha en skenbar magnitud på -38!
Eller om stjärnan Deneb befann sig där Alpha Centauri är (4.2 ly), så skulle den ha en skenbar magnitud på -13. Det är mer ljusstarkt än fullmånen är för oss idag.

Tack för ditt svar, tror att jag förstår!