2010-11-26, 14:48
#1
Dos: ~25mg
Kön: Kvinna
Ålder: 24
Tidigare erfarenheter: MDMA, cannabis.
Förberedelser
Jag har läst på ordentligt om hallucinogener i allmänhet och homet i synnerhet. En mycket nära vän, Kalle, var också noggrannt förberedd och vi tyckte att vi även mentalt var redo; boy we had no idea...
Jag hade ordnat en grym myshörna på golvet med duntäcken, filtar och löjligt många kuddar, den här hörnan skulle visa sig vara mer än jag trott. Kalle tog lite mindre än mig för att vara något sånär ankrad i verkligheten. Vi mätte upp och bombade.
Uppgång
Jag tog en dusch för att slappna av och gick sedan ut för att röka. När jag tittade upp mot grannhuset tyckte jag utelamporna pulserade. Kalle såg att min ljusslinga med risbollar vajade lite, vi kom överens om att de såg ut att "andas" som anemoner. Vi satt på vår lilla ö av mys och bara tittade och pekade på allt vi såg. Trägolven snirklade sig mjukt och färgerna på väggarna blandades. Min stereo såg ut att ha oändligt antal dimensioner och jag tänkte att jag förstår vad folk menar när de säger att man ser i "3D".
Här någonstans hamnar jag i något slags djupt känslomässigt kaos. Det var inte obehagligt men tårarna rann okontrollerat och jag var helt överväldigad av alla mind blowing känslor, syner och musik. Ärligt talat vet jag inte vad jag tänkte.
Vi höll oss på vår lilla ö en stund och faschinerades av hur man kände kallt och varmt på helt annorlunda sätt. Jag gled iväg i tankarna gång på gång, det var virvlande men ändå ganska vettigt, det kändes aldrig korkat. Vissa saker fick mig att liksom komma tillbaka och min enda tanke då var hur sjukt bra jag mådde trots det extremt märkliga som försiggick. Vi tittade på gardinerna, de såg ut att bli smekta av en vind som lyste upp dem i varje pust.
- Vad vackert... sa Kalle.
- Jag visste att de här gardinerna var att bra köp men DET HÄR?
Peak
Jag bestämde mig för att röka vid fläkten och såg allt möjligt i lägenheten som utlöste ett helt gäng skrattutbrott. Plötsligt hör jag tydligt att ytterdörren öppnas och en bild av att den stod vidöppen flashade till. Jag gick för att bekräfta att så inte var fallet, passade på att kika ut genom titthålet och åkte kana i en tunnel som aldrig tog slut. Kalle blev orolig för att jag rusat iväg men jag deklarerade bara state of mindfuck. Tittade in i sovrummet där rullgardinen var en solförmörkelse, alla dessa syner var så vackra att jag ena stunden fick hjärtsnörp och nästa tjöt och skrattade av glädje.
Min absolut mest visuella upplevelse var i badrummet där jag på något sätt lyckades få det till ett akvarium. Allt var blått, bubbligt och det ljus som vågorna brukar göra i tex en pool kändes helt och hållet verkligt. Så där stod jag, i ett virvlande akvarium, med bubblor som kittlades och vågmönster över hela kroppen. Min upptäcktsresa fortsatte ut i köket där kylan i kylskåpet var skön på ett sätt som inte går att beskriva. Det var några vattendroppar längst in som fick liv på samma sätt som stereon tidigare.
Väl tillbaka på ön kröp vi ner bland alla täcken men lyckades trassla in en filt. Vi skrattade åt hur sjukt det var att hur mycket vi än reder och fixar så är det ändå trassel. Kalles händer förökade sig plötsligt vilket gjorde mig förvirrad och jag sa att jag inte längre fattade något och undrade om filten ens var där. När jag kikade mot fönstret såg jag att grannarna tittade på Specialagenten Oso på Playhouse Disney, vi blev helt upprymda och skulle genast hitta kanalen. Hur jag än vrider och vänder på fjärrkontrollen så har någon jävel bytt plats på siffrorna. Väl på rätt kanal så hade Oso packat ihop och vi fick istället se Djungelhjul som helt enkelt är en bunt djur med däck. Vi satt som två barn, skrattade och pekade på krabborna, grisarna och elefanterna. Flera gånger blev jag osäker på om det jag såg var verkligt, elefanten kändes lite för weird för att kunna vara sann. Och han satt fast i en bro?
Efter barnprogrammen la jag mig ner och gled iväg i tankarna. Försökte jag förklara för Kalle så rycktes jag tillbaka så jag lät bli och lät det bara flyta. Jag såg ibland mig själv som i en spegel.
Huset började luta som gummi och en grop öppnades där allt skulle sugas in, märkligt nog var detta inte alls skrämmande. En golvplanka visade sig vara livets väg och ett litet mörkt streck i parketten skrumpnade och vecklade ut sig igen, det representerade de problem vi stötte på på vägen. I efterhand minns jag att vägen var ljus och det känns bra.
Effekterna började definitivt avta men jag hade fortfarande ganska starka hallucinationer, dock var det enklare att kontrollera tankarna. I badrummet med lampan tänd såg jag mig själv bli äldre, hajade till lite och släckte lampan. I det lilla ljus som ändå kom in såg jag nu istället mig själv bli yngre, glasögon, som jag hade då, formades i spegeln.
Det här var sjukt starkt och jag grät en skvätt. Ställde alla typer av existentiella frågor som vem är jag, är jag samma person som då, är jag den bästa jag kan vara, vad gör jag här. Lät tårarna rinna.
Tankar om upplevelsen
När kalaset nästan var över, med endast lite visuellt kvar så pratade vi om vad som hänt. Det var skratt, tårar, även avlägsna minnen kom upp.
All gråt låter kanske jobbigt men det var bara befriande skönt. Sällan man faktiskt bara stannar upp och KÄNNER.
Det här var det absolut sjukaste jag varit med om och kommer definitivt göra om det.
Kön: Kvinna
Ålder: 24
Tidigare erfarenheter: MDMA, cannabis.
Förberedelser
Jag har läst på ordentligt om hallucinogener i allmänhet och homet i synnerhet. En mycket nära vän, Kalle, var också noggrannt förberedd och vi tyckte att vi även mentalt var redo; boy we had no idea...
Jag hade ordnat en grym myshörna på golvet med duntäcken, filtar och löjligt många kuddar, den här hörnan skulle visa sig vara mer än jag trott. Kalle tog lite mindre än mig för att vara något sånär ankrad i verkligheten. Vi mätte upp och bombade.
Uppgång
Jag tog en dusch för att slappna av och gick sedan ut för att röka. När jag tittade upp mot grannhuset tyckte jag utelamporna pulserade. Kalle såg att min ljusslinga med risbollar vajade lite, vi kom överens om att de såg ut att "andas" som anemoner. Vi satt på vår lilla ö av mys och bara tittade och pekade på allt vi såg. Trägolven snirklade sig mjukt och färgerna på väggarna blandades. Min stereo såg ut att ha oändligt antal dimensioner och jag tänkte att jag förstår vad folk menar när de säger att man ser i "3D".
Här någonstans hamnar jag i något slags djupt känslomässigt kaos. Det var inte obehagligt men tårarna rann okontrollerat och jag var helt överväldigad av alla mind blowing känslor, syner och musik. Ärligt talat vet jag inte vad jag tänkte.
Vi höll oss på vår lilla ö en stund och faschinerades av hur man kände kallt och varmt på helt annorlunda sätt. Jag gled iväg i tankarna gång på gång, det var virvlande men ändå ganska vettigt, det kändes aldrig korkat. Vissa saker fick mig att liksom komma tillbaka och min enda tanke då var hur sjukt bra jag mådde trots det extremt märkliga som försiggick. Vi tittade på gardinerna, de såg ut att bli smekta av en vind som lyste upp dem i varje pust.
- Vad vackert... sa Kalle.
- Jag visste att de här gardinerna var att bra köp men DET HÄR?
Peak
Jag bestämde mig för att röka vid fläkten och såg allt möjligt i lägenheten som utlöste ett helt gäng skrattutbrott. Plötsligt hör jag tydligt att ytterdörren öppnas och en bild av att den stod vidöppen flashade till. Jag gick för att bekräfta att så inte var fallet, passade på att kika ut genom titthålet och åkte kana i en tunnel som aldrig tog slut. Kalle blev orolig för att jag rusat iväg men jag deklarerade bara state of mindfuck. Tittade in i sovrummet där rullgardinen var en solförmörkelse, alla dessa syner var så vackra att jag ena stunden fick hjärtsnörp och nästa tjöt och skrattade av glädje.
Min absolut mest visuella upplevelse var i badrummet där jag på något sätt lyckades få det till ett akvarium. Allt var blått, bubbligt och det ljus som vågorna brukar göra i tex en pool kändes helt och hållet verkligt. Så där stod jag, i ett virvlande akvarium, med bubblor som kittlades och vågmönster över hela kroppen. Min upptäcktsresa fortsatte ut i köket där kylan i kylskåpet var skön på ett sätt som inte går att beskriva. Det var några vattendroppar längst in som fick liv på samma sätt som stereon tidigare.
Väl tillbaka på ön kröp vi ner bland alla täcken men lyckades trassla in en filt. Vi skrattade åt hur sjukt det var att hur mycket vi än reder och fixar så är det ändå trassel. Kalles händer förökade sig plötsligt vilket gjorde mig förvirrad och jag sa att jag inte längre fattade något och undrade om filten ens var där. När jag kikade mot fönstret såg jag att grannarna tittade på Specialagenten Oso på Playhouse Disney, vi blev helt upprymda och skulle genast hitta kanalen. Hur jag än vrider och vänder på fjärrkontrollen så har någon jävel bytt plats på siffrorna. Väl på rätt kanal så hade Oso packat ihop och vi fick istället se Djungelhjul som helt enkelt är en bunt djur med däck. Vi satt som två barn, skrattade och pekade på krabborna, grisarna och elefanterna. Flera gånger blev jag osäker på om det jag såg var verkligt, elefanten kändes lite för weird för att kunna vara sann. Och han satt fast i en bro?
Efter barnprogrammen la jag mig ner och gled iväg i tankarna. Försökte jag förklara för Kalle så rycktes jag tillbaka så jag lät bli och lät det bara flyta. Jag såg ibland mig själv som i en spegel.
Huset började luta som gummi och en grop öppnades där allt skulle sugas in, märkligt nog var detta inte alls skrämmande. En golvplanka visade sig vara livets väg och ett litet mörkt streck i parketten skrumpnade och vecklade ut sig igen, det representerade de problem vi stötte på på vägen. I efterhand minns jag att vägen var ljus och det känns bra.
Effekterna började definitivt avta men jag hade fortfarande ganska starka hallucinationer, dock var det enklare att kontrollera tankarna. I badrummet med lampan tänd såg jag mig själv bli äldre, hajade till lite och släckte lampan. I det lilla ljus som ändå kom in såg jag nu istället mig själv bli yngre, glasögon, som jag hade då, formades i spegeln.
Det här var sjukt starkt och jag grät en skvätt. Ställde alla typer av existentiella frågor som vem är jag, är jag samma person som då, är jag den bästa jag kan vara, vad gör jag här. Lät tårarna rinna.
Tankar om upplevelsen
När kalaset nästan var över, med endast lite visuellt kvar så pratade vi om vad som hänt. Det var skratt, tårar, även avlägsna minnen kom upp.
All gråt låter kanske jobbigt men det var bara befriande skönt. Sällan man faktiskt bara stannar upp och KÄNNER.
Det här var det absolut sjukaste jag varit med om och kommer definitivt göra om det.
