Vem är "budbäraren" som malachi talar om?
Och vem är det som Isaiah (61:1-2) menar ska öppna hjärtan och frige fångar? Raderna verkar verkligen antyda passionsgärningen och det heliga band som därigenom upprättades mellan människa och Gud. Vidare antyds i samma rader i Isaiah att frälsaren kommer gå ner i helvetet och hämta upp de fromma människor som hamnat där innan dom hade möjlighet att ta del av frälsningen - i alla fall är det så raden tolkats av de tidiga kyrkofädrena.
Vilkas öron ska öppnas och vilka blinda ska åter se i Isaiah 35:3-6? För många vilseledda kristna syftar detta på jesu mirakel, vad de inte förstår är att raderna faktiskt syftar på dem själva och deras oförståelse inför passionen.
När man läser Isaiah 53:4-6 klarnar det vidare för oss invigda: frälsaren bär vårat svårmod, övergiven av hud, han är plågad för våra snedsteg, och med hans lidande är vi helade etcetc. Dessutom har Gud på frälsaren tagit ut hämnd för alla våra felanden, och vi har vänt oss ifrån denne frälsare. Tänk på det ett tag: ALLA våra felanden. Kan det verkligen vara några timmars golgotha som här åsyftas? Nej. För att inte tala om otaliga jordsliga lidanden som uppenbarligen måste varit större; lägerfångar, slavar, civila i krig etc, förutom detta så finns det lidanden som är mycket större: nämligen de lidanden som kommer efter detta liv och som aldrig slutar.
I den nionde cirkeln, inklämd mellan brutus och och kain finns den som lidit mest för mänskligheten. Brutus och Kains huvuden sticker ut mellan satanständerna och de skriker, men frälsaren kan bara skrika inåt, lida inåt ty han är vänd med huvudet inåt satans innanmäte. Där är han som lidit som ingen annan.
När man väl har förstått att passionsgärningen i verkligheten utfördes och alltjämt utförs av Judas så blir bibelns vidlyftiga och otydliga frälsaråsyftningar plötsligt tydliga:
"He is despised and rejected of men; a man of sorrows, and acquainted with grief: and we hid as it were our faces from him; he was despised, and we esteemed him not." (Isaiah 53:3)
"Thus saith the LORD, the Redeemer of Israel, and his Holy One, to him whom man despiseth, to him whom the nation abhorreth ..." (Isaiah 49:7)
"I gave my back to the smiters, and my cheeks to them that plucked off the hair: I hid not my face from shame and spitting." (Isaiah 50:6)
"Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee. Reproach hath broken my heart: and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none." (Psalm 69:19,20)
Alla gammaltestamentliga stycken om en föraktad frälsare är mycket starka och är inte alls i paritet med den tämligen korta period som Jesus var föraktad - han och hans tidiga följare var knappt ens kända, hur skulle han kunnat vara "avskydd av nationer" under sin korta och tämligen korta livstid? Ingen utom den lokala romerska auktoriteten och det judiska prästerskapet hatade honom. Om man ska hitta någon som verkligen lever upp till detta hat måste vi vända oss till Judas.
Judas är en förutsättning för Jesu gärning men inte tvärtom. Om Jesus spelat en biroll i att förena Gud och människa så kan det likväl inte vara det som skrifterna förutsäger. Huvudrollen är Judas. Bara ett evigt och oändligt lidande kan fria människan från den synd summan av alla människor begått.
Och vem är det som Isaiah (61:1-2) menar ska öppna hjärtan och frige fångar? Raderna verkar verkligen antyda passionsgärningen och det heliga band som därigenom upprättades mellan människa och Gud. Vidare antyds i samma rader i Isaiah att frälsaren kommer gå ner i helvetet och hämta upp de fromma människor som hamnat där innan dom hade möjlighet att ta del av frälsningen - i alla fall är det så raden tolkats av de tidiga kyrkofädrena.
Vilkas öron ska öppnas och vilka blinda ska åter se i Isaiah 35:3-6? För många vilseledda kristna syftar detta på jesu mirakel, vad de inte förstår är att raderna faktiskt syftar på dem själva och deras oförståelse inför passionen.
När man läser Isaiah 53:4-6 klarnar det vidare för oss invigda: frälsaren bär vårat svårmod, övergiven av hud, han är plågad för våra snedsteg, och med hans lidande är vi helade etcetc. Dessutom har Gud på frälsaren tagit ut hämnd för alla våra felanden, och vi har vänt oss ifrån denne frälsare. Tänk på det ett tag: ALLA våra felanden. Kan det verkligen vara några timmars golgotha som här åsyftas? Nej. För att inte tala om otaliga jordsliga lidanden som uppenbarligen måste varit större; lägerfångar, slavar, civila i krig etc, förutom detta så finns det lidanden som är mycket större: nämligen de lidanden som kommer efter detta liv och som aldrig slutar.
I den nionde cirkeln, inklämd mellan brutus och och kain finns den som lidit mest för mänskligheten. Brutus och Kains huvuden sticker ut mellan satanständerna och de skriker, men frälsaren kan bara skrika inåt, lida inåt ty han är vänd med huvudet inåt satans innanmäte. Där är han som lidit som ingen annan.
När man väl har förstått att passionsgärningen i verkligheten utfördes och alltjämt utförs av Judas så blir bibelns vidlyftiga och otydliga frälsaråsyftningar plötsligt tydliga:
"He is despised and rejected of men; a man of sorrows, and acquainted with grief: and we hid as it were our faces from him; he was despised, and we esteemed him not." (Isaiah 53:3)
"Thus saith the LORD, the Redeemer of Israel, and his Holy One, to him whom man despiseth, to him whom the nation abhorreth ..." (Isaiah 49:7)
"I gave my back to the smiters, and my cheeks to them that plucked off the hair: I hid not my face from shame and spitting." (Isaiah 50:6)
"Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee. Reproach hath broken my heart: and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none." (Psalm 69:19,20)
Alla gammaltestamentliga stycken om en föraktad frälsare är mycket starka och är inte alls i paritet med den tämligen korta period som Jesus var föraktad - han och hans tidiga följare var knappt ens kända, hur skulle han kunnat vara "avskydd av nationer" under sin korta och tämligen korta livstid? Ingen utom den lokala romerska auktoriteten och det judiska prästerskapet hatade honom. Om man ska hitta någon som verkligen lever upp till detta hat måste vi vända oss till Judas.
Judas är en förutsättning för Jesu gärning men inte tvärtom. Om Jesus spelat en biroll i att förena Gud och människa så kan det likväl inte vara det som skrifterna förutsäger. Huvudrollen är Judas. Bara ett evigt och oändligt lidande kan fria människan från den synd summan av alla människor begått.
__________________
Senast redigerad av rövner 2010-11-22 kl. 21:36.
Senast redigerad av rövner 2010-11-22 kl. 21:36.