Danska, finska och - *trumvirrvel* - Franskan. Det språket är minst lika kladigt som danskan; det spottas, sväljs tungor, Kittlas gomar och går alldeles för fort.
Men jag tror ändå att jag utser danskan till det fulaste.
Ett evigt hummande, nynnande och sjungande i en bergochdalbane-liknande melodi. Sen är det så förbannat långa ord i svenskan också. Vilket annat språk pratar om eurovisionsschlagerfestivalerna. Det är ju löjligt. Sen har de flesta språk som engelska och tyska fristående genitiv och bestämd artikel. Det låter ju mycket bättre att skriva Die Welt der Natur eller die Epoche der Romantik istället för Naturens värld eller Romantikens epok. Det är så mycket påhäng efter substantiven i svenskan. Rörigt helt enkelt.. Minns en amerikan på besök i Stockholm. Vi var på besök på restaurang Gondolen. Han undrade vad Gondolen betydde. Han trodde först att det betydde Gondoler Sen var jag tvungen att berätta att det betydde The Gondola Jag skämdes.. Amerikanen skrattade Gosh, ridiculus-Vad löjligt att den bestämda artikeln placeras efter substantivet tyckte han.
Ännu en amerikan som upptäcker världen utanför US of A. Tur att han inte är född in i ett flekterande språk med kasussystem. Det hade nog blivit för mycket för honom.