Förlåtelse och ödmjukhet

Känner att jag varit mycket bitter de senaste dagarna efter att blivit dumpad via sms och mina uttryck har förväxlats med hat istället för den bitterhet jag känt och sorgen jag känner.
Vill så gärna förlåta och gå vidare men jag får liksom inget gensvar av mitt ex.
Det känns inte bra att skiljas som ovänner. Har försökt kontakta henne via sms men får inget svar.
Ska jag fortsätta försöka förlåta och vara ödmjuk eller bara släppa det helt med en klump i bröstet?
Vi har liksom inte fysiskt bråkat eller mellan fyra ögon kränkt varandra.

Jag tycker du skriver nåt i den här stilen till henne: "Känner att jag varit mycket bitter de senaste dagarna efter att blivit dumpad via sms och mina uttryck har förväxlats med hat istället för den bitterhet jag känt och sorgen jag känner.
Vill så gärna förlåta och gå vidare men jag får liksom inget gensvar av mitt ex."". Sen har du gjort ditt om du inte får nåt gensvar. Men hata inte, hon bryr sig inte och du mår dåligt av det..

vad är det du ska förlåta?

hon har dumpat dig via sms och du vill be om förlåtelse så ni kan skiljas som vänner?
eh...något saknas här tycker jag.

den person som hade dumpat mig via sms hade inte varit värd skiten under skorna.

Nä, men då är hon väl definitivt inte värd att hata. Finns ju få saker som är så energikrävande som just hat..

Jag har varit något hård i orden om du kollar mina övriga trådar.
Så just känslan är inte bra...aldrig bra att vara ovänner.

Jag kan förstå hur otillfredsställande det kan kännas. Även om man blivit dumpad så vill man ändå prata ut om det, och få ett ordentligt slut.

Men nu får jag intrycket av att ditt ex inte alls är intresserad, och då är det inte så mycket att göra. Du kan ju inte tvinga henne att tala med dig, även om du skickar henne email, meddelande, m.m.

Försök att handskas med hatet du känner dock, för det är bara du som förlorar på det. Men tänk också, vafan, du är ju nydumpad! Klart som fan att du ska känna mixade känslor. Annars vore du ju inte mänsklig.

Jag känner inte något hat...har aldrig hatat någon i hela mitt liv...känner den dära sorgen som ligger över mig som en slöja...

Eftersom "Last impression Last" är mycket starkare än "First impression Last" så anser jag det är viktigt att kunna förlåta varandra för ordbajseriet o pajkastandet...behöver ju inte vara vänner men ej heller ovänner...jag är av den inställningen att alla människor är goda och vill gott i grunden.

är hon värd din tid och det arbete du vill lägga ner på det?
ärligt talat förstår jag inte att du gräver ner dig i det här.
du har tagit avslutet men irriterar dig på att du inte får prata med henne och "ställa saker och ting rätt" så man kan skiljas som, ja vänner, men hon vill inte?

visa då för dig själv att du är en större människa som kan (och ska) släppa detta och gå vidare med ditt liv.

Jag e inte så bra på sånna hära saker...men du har nog en poäng eller två där.

jag förstår att du vill göra "rätt" och att det skall avslutas på rätt sätt. men hon verkar inte över huvud taget intresserad av detta? då syftar jag på hur hon har skött detta.

då kommer man till frågan, ska du lägga tid, kraft, energi, ja vad som helst för att försöka upprätta något, är hon värd det? är detta värdigt dig?

visst kan det kännas skit och man vill liksom bena ut och förklara och allt skall vara ok, men...igen, hon verkar inte pigg på detta.

så, tänk inte mera på detta, ha skoj, träffa någon tjej som är schyst och som (om det nu händer ) dumpar dig med värdighet.

Jo jag har släppt detta nu...varför orka lägga energi på någon som uppenbarligen ändå harmas och sitter nånstans och bloggar ur sig rad efter rad hur skev jag är ...det bjuder jag på för jag har försökt och kommer inte försöka samsas mera...det e väll lite av detta som är nätdejtingens baksida.