Ursprungligen postat av angely
Detta må vara OT men där har ni en mer ingående beskrivning av WT mammans liv ^^
"Jag var 18 år då jag fick chocken att jag var gravid, 2 blåa streck på ungdomsmottagningen, jag var i vecka 6 men visste ej om jag var i vecka 6 eller 10 just då, eftersom att det fanns 2 som kunde vara pappan till barnet jag väntade, 12 okt 2007 blev jag våldtagen, fick bara en liten blödning 7 nov 2007, så jag började redan då tro att jag var gravid, 7 nov bestämde jag mig o David för o bli gravid, så han slutade med kådis. Han visste om våldtäckten, men sa att jag fick skylla mig själv då jag klädde mig som en slampa.
Jag lämnade David fram och tillbaka, då han pratade om abort, jag hade redan bestämt mig för att behålla barnet, även om jag skulle behöva hoppa av skolan, jag skötte den ändå inte. David tryckte ner mig hela tiden till och med UL 1 o 2. UL 1 var bebisen i v.13+3 dagar, då var David sur, han sa att killen jag hade emellan honom lika gärna kunnat vara fadern, men det stämde ej. Han klagade o bad mig göra abort ännu en gång, jag gjorde slut, men tog tillbaka honom innan vi skulle på nästa UL då bebis var i v17+3 dagar, jag log för där låg en bebis som behövde mig. Han började även nu o klaga o greja, han var aldrig glad över o se bebisen, sen på mvc log han aldrig ens när han visste att han snart skulle bli pappa. Jag var sorgsen o kände mig sårade, kände att denna människan lät jag mig bli gravid med. Han blev mer o mer irreterad då mitt ex gratta mig till barnet jag bar.
David forsatte tjatet om abort och det tills jag lämnade honom då jag var i v23, då hade jag fått nog. Han skickade sms om att han skulle vilja hänga sig i träd o sådana saker. Han gjorde alltid det då jag gjort slut. Sen hotade han med o göra så jag blev av med vårdnaden om vårat barn.
Två dagar efter att jag lämnat David träffar jag min tonårskärlek Johan som grattade mig till bebisen jag väntade, vi blev ihop samma kväll, då insåg jag att jag inte älskade David utan hade känslor kvar för min nuvarande pojkvän.
När Cevin föddes blev allt värre mellan mig och hans fader, han var ej så snäll som han vart då vi blev ihop. Jag var ledsen för Cevins skull, det var ju hans pappa. Han verkade försöka förstöra mellan mig o våran son.
Nu idag så bor tyvärr inte sonen hemma hos mig, jag förlorade honom, jag vet nog mycket väl vem jag kan tacka!
Cevin blev storebror då han var 18 mån, så nu har han en lillasyster på snart 6 mån. Jag är så nöjd över att allt verkar lösa sig nu, soc som litar på mig o min man o tror att detta kommer ordna sig så snart kanske jag får hem min son."