Möjligt att göra Jupiter till en stjärna?

Då Jupiter till största delen består av väte, vad händer ifall vi skickar iväg en armada av vätebomber och detonerar så nära kärnan som möjligt? Går det att på det sättet starta en kedjereaktion som fortsätter vidare genom hela planeten eller varför hade det inte fungerat?

Det krävs syre för att antända väte. Anledningen till att en stjärna brinner är inte för vätet antänds utan att sker sker fusion av atomer. Jupiter har inte tillräcklig massa för att det ska ske.

Jag syftade på fusion. Inte förbränning med hjälp av syre.

Har för mig att jag läste något om att det teoretiskt går men att Jupiters massa är för lite för att det skulle gå i praktiken... fast det är bara vaga minnen...

Vad IDMUD försöker säga är att det inte finns tillräckligt med massa, vilket gör att gravitationen blir för svag, vilket gör att densiteten blir för låg för att fusionsprocesser skall sätta igång.

Som jämförelse har solen i sin kärna en (uppskattad) densitet på 162 200 kg/m3 (osmium, tyngsta ämnet vi känner till under normala förhållanden har en densitet på 22 590 kg/m^3)
och en ytgravitation på 27.94*g, ca 28 gånger starkare än jordens.

Jupiter har en densitet i sin kärna på ca 10 317 kg/m^3
och en ytgravitation på 2.528*g.

Nu vet jag inte exakt vilka densiteter det måste röra sig om, för att fusion skalluppstå (det kanske någon annan kan bidra med), men man ser iaf hur liten Jupiter är i ovan jämförelse. För att se om fusion skall kunna uppstå måste man kolla på temperaturen, jondensiteten och att det hålls så en viss tid (alla tre kraven beror dock egentligen på densiteten)

Om Jupiter var 16 ggr större (redan idag är Jupiter ~77% solsystemets massa ex. solen) så skulle Jupiter bli en stjärna. Planeten skulle komprimeras av gravitationen och till slut skulle fusion av väte till helium uppstå och jämvikt mellan gravitationen som försöker pressa ihop stjärnan och fusion-kraften utåt.

Källa: http://starryskies.com/articles/dln/1-02/jupiter.star.html

Skulle väl gå om man på artificiellt sätt kunde öka jupiters gravitation så trycket i kärnan öka så pass att en fusionsprocess starta. Skicka in vätebomber å shit är rätt meningslöst dock.

Så en vätebomb som smällde i Jupiters kärna (så långt in det går utan att den förstörs av trycket i första hand alltså) skulle inte på något sätt upprätthålla en märkbar kedjereaktion? Borde inte trycket från den den detonationen kunna räcka till att upprätthålla kedjereaktionen en bit i så fall?

En vätebomb (säg den största någonsin gjord av människor) skulle förmodligen inte ens märkas av. Även en starkare (1000ggr starkare) har jag svårt att se en kedjereaktion av som varar mer än några sekunder (om alls).

Om man på något sätt kunde komprimera Jupiter till en mindre volym så att dess gravitationskraft blev starkare och därmed gav ett ökat tryck så skulle man till sist uppbringa fusion.

Låt säga att man börja komprimera planeten. Mer massa samlad på en mindre volym ger ett starkare gravitationsvält precis vid planeten, vilket gör att även trycket ökar. Som Jupiter ser ut nu så är den elektrostatiska repulsionen mellan atomerna tillräckligt stor för att motstå gravitationstrycket. Ökas trycket däremot, till den gräns där atomerna inte längre kan motstå det yttre trycket, så börjar massan att kollapsa in mot sig självt. Tryck och temperatur fortsätter att öka tills dess att fusion startas och en stjärna är född. Det uppstår nu en jämvikt, där energin skapad ur fusionen ger ett ökat tryck inne i stjärnan som kan motstå det yttre trycket orsakat av gravitationen.

Här kan man då se vad som händer mot slutet av en stjärnas liv, när dess bränsle börjar ta slut. Energin från fusionen har strålat ut ur stjärnan, dess inre kan inte längre hålla emot trycket från gravitationen och den kollapsar på nytt inåt.

Av den första beskrivningen kan man även dra slutsatsen att en stor vätebomb mitt i Jupiter antagligen inte skulle vara vad som behövs för att starta en fusionsprocess. Trycket som kommer från ett håll skulle möjligtvis skapa fusion där tryckvågen går igenom, men inte tillräckligt för att uppehålla en fusionsprocess. Det man skulle behöva var ett jämt yttre tryck, från alla håll. Detonera tusentals mycket kraftiga vätebomber över hela ytan samtidigt så kanske man kan få igång processen.

Skulle man öka Jupiters massa så skulle man först åstadkomma en s.k brun dvärg vid ~14x Jupiters nuvarande massa. En brun dvärg är en stjärna" kapabel att fusionera enbart det tunga vätet (D), vilket utgör en väldigt liten del andel (0.015%) av totalmängden. En sådan "stjärna" är i själva verket snarast ett mellanting mellan en stor planet och en liten stjärna, den avger energi och är några hundra grader varm, till skillnad ifrån en planet, men energimängden och följaktligen temperaturen är låg jämfört med en stjärna.

För att åstadkomma "riktig" stjärna, dvs klass M, krävs åtminstone 100x Jupiters nuvarande massa.
Skulle man genom någon form av magi (kasta in litet svart hål, magiskt omvandla all massa till deuterium-tritium) åstadkomma fusionsreaktioner i Jupiter så skulle den bara bli varmare, blåsas upp som en ballong, varpå trycket skulle minska tills fusionsreaktionerna avstannar.

Shoemaker-Levy träffade väl Jupiter med en kraft som var 600 gånger starkare än Jordens samlade kärnvapenarsenal?