Citat:
Ursprungligen postat av EliasAlucard
Har ni tänkt på det, varje gång någon ny efterbliven pajas, ofta väldigt svartmuskig (och då menar jag inte bara svart hår eller så, utan rent generellt en brun hudton) gör bort sig, blir han kallad xxxx-turken. För inte längesedan var det skogsturken, sedan kom knullturken, och nu senast laserturken. Det finns säkert fler exempel som jag inte kommer på, lista gärna upp de jag missat.
Jag är väl medveten om att ignoranta svennebananer ofta använder "turk" och "arab" som samlingsnamn för alla olika MENA-folkslag de inte orkar bry sig om att göra skillnad på, men det måste ju finnas någon anledning till att man inte säger "laserkurden" eller "skogskurden" eller så, även om dessa lyteskomiska individer sannolikt var av kurdiskt påbrå (ser ju båda ut som halvpakis, vilkert är vad kurder är).
Är det möjligtvis så att det helt enkelt är mer känsla i att kalla någon man tänkt håna, "turk"? Det sitter mycket bättre helt enkelt att mobba ut en ful jävel för "turk"? Finns det mer sarkasm i att reta någon för "turk" än t.ex. "kurd"? Kurd är ju numera synonymt med inavlade idioter som går på alla fyra, men ändå, man kallar inte alla blattar som gör sig själva till offentligt åtlöje, "kurder", utan man kallar dem istället för turk hit och turk dit, även fast de sannolikt är av kurdiskt påbrå.
Personligen som starkt ogillar allt vad turkiskhet heter, ser jag inga problem i att man hånar turkiskhet på det här sättet, det är bra och bör uppmuntras, men hur ser ni andra svennar och blattar på detta?
Enligt mina erfarenheter, och det är många, så är det turkar, ja folk från turkiet, som oftast varit som mest vidriga under min och mina kompisars uppväxt i vår hemstad. Extremt kaxiga, bråkiga, överlägsna och nedlåtande. Det beror säkert på att turkarna var så många och hoperna med ökenmänniskor inte svämmat över landet än. Och det finns kanske mer hopp för turkar i sverige än för många andra. De är ju, eller ska vara, mer civiviliserade.
Men rent allmänt är detta min känsla. Medan många araber och kurder faktiskt varit väldigt ödmjuka och trevliga. Min teori är att det till stor del beror på att turkarna levt som dhimmies i sitt forna kristna land, under sina muslimska herrar, och därför utvecklat denna attityd där man krigar om varje milimeter och inte låter nån "trampa" på ens "heder" osv.