Hur ska jag hantera min svartsjuka?

Jag är en jävligt svartsjuk kille, fast bara då det gäller tjejer och tjejer jag själv håller på med. Jag är inte svartsjuk på polaren som har mycket finare lägenhet, heller inte på andra polarn som har en dyngsnygg tjej. Utan det är just tjejer som involverar mig som kan väcka en enorm svartsjuka.

Ska ta ett exempel:

Drog hem en tjej några gånger från krogen, ett lite sådär halvhjärtat kk-förhållande, som jag i sin tur avslutade då jag var totalt ointresserad av tjejen. Några veckor senare så ser jag henne, med en ny kille, och kvällen blev totalförstörd. Fick en enorm klump i magen och klarade inte ens av att vara på samma fest som henne utan lämnade. Trots att det är en tjej jag några veckor tidigare "gjort mig av med" då jag var ointresserad.

Att ha en flickvän är ett helvete för mig, därför är jag mestadels singel. Det kan vara en sån grej att jag ser min tjej helt oskyldigt dansa med någon annan kille på dansgolvet, eller att någon kille skriver några rader på hennes facebook, så infinner sig klumpen i magen. Att höra eller se bilder från tjejers liv innan mig får mig att må illa.


Dock är det viktigt att poängtera att jag sällan gör något åt min avundsjuka. Jag är inte den killen som slänger blickar åt andra killar som snackar med mina tjejer, eller gnäller på min tjej då hon oskyldigt pratar med andra. Jag hatar själv avundsjuka människor, och hatar att vara en av dom.

Detta är ingenting jag kan "skita i" eller "tänka bort". Att med logiska resonemang, såsom:
"men dom är ju bara kompisar" försöka tänka bort en magkänsla funkar inte. Det är djupare rotat. Min svartsjuka uppenbarar sig som en enorm klump i magen.

Det har gått så jäkla långt att jag undviker tjejer och förhållanden totalt, då kärleken och sexet sällan väger upp till hur dåligt jag kan må.

Någon som känner igen sig?

Någon som har haft det såhär och kommit över det?

Strategier?

Helt exakt av vad jag känner mig.
Väntar ivrigt på svar hur man hanterar detta.

Du måste kunna konfrontera problemet istället för att undvika det, kolla upp varför du blir svartsjuk så kommer du se att det finns nog en lösning

Det är väl så enkelt så att jag är en egocentrerad bekräftelsehora som inte klarar av tanken att tjejerna väljer någon annan framför mig?

Hur kommer man över en sån sak?

Vill du ha tips för att ta bort svartsjukan eller ha tips för att den inte ska skada dig lika mycket?

du ska va svartsjuk jag vill se dig lida när jag sätter på din fru hehe

det bästa är nog att du bara fortsätter som du gör, när den rätta dycker upp och allt känns bra behöver du inte vara svartsjuk!
Grubbla inte för mycket över detta njut av ditt liv och skit i tjejerna ett tag så kommer du få det toppen snart det lovar jag dig.

Att tänka att en inte äger någon annan mer än en själv vet jag funkar för många. på samma sätt som du inte kan styra över någon annan, så kan ingen mer än du styra över dig själv. fast detta är kanske ett tankesätt som tar en stund att smälta in i...

Ursäkta min petighet, men det kan vara vettigt att skilja på svartsjuka och avundsjuka. Svartsjuk kan man bli när man ser nån dansa med flickvännen/pojkvännen medan man kan bli avundsjuk på nån som har en fin lägenhet.

OnT: Det kanske är till föga tröst, men jag tror svartsjuka kan växa bort med tiden i viss utsträckning. Jag brukade vara hemskt svartsjuk och nojig förr i tiden, men numera är jag i stort sett aldrig svartsjuk. Kanske beror det på att jag känner mig säkrare på mig själv och mindre otrygg i allmänhet nuförtiden. Dessutom tror jag svartsjuka kan försvinna efter ett tag inom ett förhållande (om det utvecklas åt rätt håll och man börjar lita på varandra) - i början vet man kanske inte riktigt var man har den andre, men efter ett tag kan man bli säkrare på att personen verkligen vill ha en, och ingen annan. Förhoppningsvis.

Hur som helst är det ju bra att du inser att svartsjuka kan ställa till det, inte minst skapar det ju obehag för dig själv. Det är ju en djävulskt jobbig känsla att hantera, vet precis vad du menar med den där klumpen i magen... Usch.

Svartsjuka. hmm..ja, för det första måste man ju se till vad det är och står för. Vi är ju djur, eller hur!? Ok, vi är civiliserade djur, vi bär stjorta och kostym, klänningar och lackskor, vi åker bil och flygplan, och vi äter mat mestadels från en tallrik, med därtill medföljande bestick. Vi vill vara härskare, vi är den högst stående rasen bland djuren, ja ja ja, ok må så vara, men vi är djur..raskt över till tigrar som ett exempel, vad gör en tiger hane om han blir utmanad av en annan tiger hane i sällskap med sin tigrinna. Han slåss för sitt liv, han kommer inte att vika ned sig en tum! Är det svartsjuka? Ja, men "djur" kallar det inte för sjartsjuka utan, skyddande av livets utvecklings-kurva! Han har ju valt en hona, och hon ska beskyddas till 100%

Allt detta finns medärvt i våra ryggrader. Att vi sen har döpt om detta till svartsjuka, är bara för att vi ska försöka vara just civilicerade "djur". Problemet föreligger väl alltså snarare att vi försöker att springa ifrån vad det egentligen handlar om, som jag ser det hela.

Det finns miljontals av varianter på sk. svartsjuka, och den kan tyvärr också gå överstyr, men jag tror i alla fall att den bottnar i livets "driv", och kan därför inte "botas". Man kan försöka att bli blase över en känsla vad det gäller en kille/ eller tjej i ett förhållande, bara för att den ene av partnern någongång har irriterat sig över att man just har varit "sjartsjuk" i någon cituation. Och då velat att inte visa upp det längre..men vad är dert som händer inom en då??
Jo, man går emot naturens lagar, och blir därtill onaturlig, och börjar beta sig mer skumt i andra situationer. Bara för att just visa på att jag minsann INTE är svartsjuk../To be continuted

Jo, jag håller med dig. Dock så visste jag redan det där... Jag är nämligen själv en stor förespråkare för att stora delar mänskliga handlingar och känslor styrs av evolutionära orsaker. Detta har lett till en hel del konflikt med diverse feminister i mina dagar om man säger så

Till viss grad lider väl alla av svartsjuka, somliga kan inte tygla den, andra bryr sig knappt alls, medas jag och många andra lider i tystnad. Det jag behöver hjälp med är hur i helvete jag ska resonera. För som situationen är just nu så funderar jag på att leva ett liv i ensamhet, då relationer i mitt liv fram tills nu bestått av 10 % lycka, och 90 % kamp.

Känner igen mig TS, allför väl, och vet precis hur den där klumpen i magen kan kännas. Skönt att höra att någon annan också kan bli illamående av att se och höra om hur flickvännen var innan hon blev ens egen. Har riktiga problem med det. För att inte tala om när hon är ute med andra utan en själv, det är fruktansvärt stressande tycker jag.

Min flickvän har en bunt killkompisar som hon verkligen är bra polare med. Några av dessa har egna flickvänner och jag uppfattar hela skaran som reko killar. Det finns nog inga risker där. Ändå kan det bli väldigt stressande och kännas fel då hon är på stan och hänger med någon av dessa. Det är ju det jag ska göra kan jag tycka.

Jag har fortfarande inte kommit över min svartsjuka TS, men jag kan säga dig att den minskar med tiden. Prova att göra något som kräver din fulla fokus när dom där tankarna smyger sig på. Jag brukar t ex spela något spel, prata/umgås med någon annan eller träna. Det rensar ofta skallen, lite iaf.

Hoppas fler kan bidra med tips om hur man kan hantera sån här svartsjuka, jag behöver också veta.