Moral, en fråga om religion och kultur?

(Ursäktar eventuellt meningslöst svammel ni tvingas utstå om ni läser nedanstående)

satt och funderade lite kring vad "god moral" är. Eller, moral över huvud taget.
Det som ganska snart uppenbarar sig är att de uppfattningarna skiljer sig mycket beroende på ur vilken kultur och religion man är sprungen.
Kan man inte därmed konstatera att moral är en rent subjektiv uppfattning och därmed vanskligt som begrepp? För, moralen förändras med samhällets utveckling, för femtio år sedan var det helt oacceptabelt att vara homosexuell. Det va ”fel” idag är det plötsligt ”rätt” och helt naturligt
För att förtydliga mitt resonemang om moralens ostadiga grund:
samhälle 1 ett samhälle någonstans på jorden äter upp de fiender de dödat i strid (kannibalism) de flesta religioner tar givetvis avstånd från denna företeelse och anser den säkerligen inte som moraliskt riktig. samtidigt tar folket i detta samhälle avstånd från all form av annat kött eller djurprodukter utan lever mestadels som veganer.
samhälle 2 någonstans på jorden ser man kannibalism som totalt omoralisk. samtidigt slaktar samhället otaliga antal kreatur för att äta upp.
sina fiender äter man dock inte upp, däremot tar man krigsfångar och torterar dem.

vilket samhälle handlar moraliskt sätt mer rätt än det andra?
omöjligt att svara på, eftersom båda samhällena har olika syn på tillvaron. är samhället med mest kulturell makt "rätt" och allt annat avvikande "fel"?
ofta så dras man ovilligt till att samhället med mest makt, även står över de andra rent moraliskt. Hade till exempel, ett samhälle som offrar unga män till gudarna, blivit mäktigast så hade säkert den traditionen så småningom övergått från att ses som rent barbariskt till en accepterad företeelse.

Rent biologiskt, har vi nog inte en medfödd moral, det mesta är inlärt beteende. Däremot anser jag att det finns två typer av moral, eller rättänkande.
Den första varianten är en ren överlevnads och anpassningsinriktad variant, den enkla, raka moralen, styrd av det sunda förnuftet. här framkommer enligt mig dess sanna, äkta natur, instinkten att göra rätt för att rädda sitt eget och andra närståendes liv, eller ägodelar eller dylikt. Ofta agerar man ju inte alls som man tänkt fram att man skulle agera i en viss situation. utan, man läger till sig med en fin och politiskt korrekt värdering som när det kommer till kritan, helt kan komma i skymundan.

Sen finns det en annan typ av moral, en av det egna samhället eller familjen påtvingad, inlärd och modifierad version av den förstnämnda. till exempel, det är fel med abort, det är omoraliskt/oetiskt att avrätta folk etc.

alltså, den basala, grundläggande moralen som tillämpas på sånt som direkt ställer individen "mot väggen", utan egentlig tanke att tänka i banor som rätt och fel.
och, den mer förfinade, konstlade moralen, där yttre påtryckningar spelar störst roll. en slags social nyckel för att passa in mer i samhället, en moral man sällan ifrågasätter utan mer lägger till sin hög av obearbetade samhällskoder.

kan man kanske rentav säga, att moralen egentligen är en slags konstruerad "tygel" eller "djurisk hämningsapparat" för att möjliggöra uppbyggnaden av ett civiliserat samhälle?
för, varifrån kommer vår moral, om inte ur religionen? detta geniala styrmedel, som lärt oss att strama åt våra instinkter och skrämt med ohyggliga eftergifter för de som inte lyder eller tror. Ja, jag är en cyniker, och med all rätta. det finns så många så kallade goda gärningar med onda uppsåt som man, efter att ha genomskådat dem, leder till ett kritiskt och kallt analyserande sinnelag.
slutligen, moralen, inlärd eller inte, är nödvändig i ett civiliserat samhälle, det behövs gemensamma värderingar för att det ska kunna gå runt.
frågan är bara, är det inte dags att ifrågasätta en del av dessa värderingarna?

vad är er syn på moral och etik?

Jag har också tänkt på moral som i två delar, en biologisk moral som är till för överlevnaden och för individens välmående. Nödvändig för att kunna samarbeta i små grupper. Denna moral är mer eller mindre statisk och mycket svårare att ändra.
Den andra typen av moral skulla jag vilja kalla social moral och är inte indviduell utan styrs av samhällets värderingar för att vi ska kunna fungera optimalt i dagens samhälle. Det är inte naturligt för oss att leva i så stora grupper som vi gör i dagsläget så därför har vi behov av denna sociala moral även om den inte alltid räcker till. Det är en av orsakerna till varför människor sluter sig samman i mindre grupper som t ex gäng, politiska förbund, religion eller minoritetsgrupper.

var jag för flummig eller är ämnet ointressant?

här kommer en vidare fundering:

det man kan dra som slutsats är att precis som samhället tänjer på gränser, tänjs de moraliska gränserna och förändras.
det som har hänt dock, anser jag, är att i och med kyrkans bortfall (i sverige) så har moralen tagit steget ut i verkligheten. från att ha varit begränsad till bibelskrifter, till att faktriskt komma från oss själva. på gott och ont..vi är mitt uppe i det virrvarr av tankar och funderingar som förut låg i kyrkans, eller "guds" händer, och som så småningom förhoppningsvis bildar en bättre moralisk överenskommelse i samhället, eller så leder det till totalt kaos.
för, visst har kyrkans roll genom historien varit kantad av lögnakrighet, girighet och dubbelspel. den har dock präglat oss djupt och på ett sätt gjort det möjligt för oss att ens kunna samarbete i samhället.

religion har ju faktiskt funnits i alla civilisationer värda namnet, det går en röd tråd där. genom att inrätta folk i ett allomfatande system, en knutpunkt eller ett nav i samhället, har det hållts samman. religionen är (eller var) limmet i vår tillvaro.
visst, religionen är fortfarande i högsta grad levande i världen, men inte i sverige, och inte på samma sätt.

tänk er innan kyrkan och dess värderingar fanns i sverige, det fanns liksom inga gränser, annat än kungens bestämmelser, för vad som var möjligt. i och med att folket då levde utan egentliga moraliska barriärer var det svårt för någon egentlig utveckling att ske. man levde för sig själv och sin familj, inte för gud eller hans budord.

när så kyrkan kom och "stramade upp" samhället , skedde en förändring. folk blev "civiliserade" och man kunde samarbeta bättre eftersom alla inrättade sig efter kyrkans levnadsregler. kyrkan som ett smörjmedel för invånarna. på ett sätt var alltså kyrkan den viktigaste drivande kraften bakom vårt samhälles utveckling, för, tänk er ett hedniskt sverige. vi skulle leva i träldom och elände än idag om inte kyrkan, trots sina brister, inte slagit rot här.

man kan fråga sig, VEM ska sätta gränserna när kyrkan är försvunnen? är människan trots allt "god" innerst inne eller kommer våra primitiva, djuriska instinkter att gå före välviljan? klarar vi oss med en ofullkomlig andlig ledare? det återstår att se
förstå vidden av detta problem..vi är mitt uppe i en teknologisk revolution, och gudlösa..helt utelämnade åt oss själva..(eller, medierna)..vågar knappt tänka på hur det ska gå

Jag tycker inte att ämnet är flummigt eller ointressant.
Det är bara det att jag håller med om det mesta du skriver. Så jag tycker inte att det finns så mycket att tillägga.

Tror du inte att det bara är så att människan vänjer sig vid tanken av vissa saker ju mer hon får se det. Det behöver ju inte vara just moralens gränser som tänjs. Det kan ju iofs vara som så att människan i sig själv tänjer på gränserna i sin egna moral. Jag vet inte. Det kan ju även vara som så att den kolektiva moralen tänjs.
Svårt ämne Henkko. Men det tåls att fundera på.


Är det inte också så att människan alltid har trottsat sin religion? Så har den verkligen haft så stor inverkan på samhället i det stora hela som du säger att det har haft. Visst, helt klart har den påvärkat samhället. Men tror du verkligen att den har gjort det i den stora grad som du tror?

Kan det inte vara som så att moralen går i arv?
Det är ju, förhoppningsvis, dina föräldrar som uppfostrar dig och lär dig rätt och fel. Så jag tror ju inte att vi är helt förlorade utan religion. ´Gäller det inte bara att vara en god förälder och få sina barn att förstå vad som är rätt och fel? Men det kan ju också vara något som skiljer sig från familj till familj. Men över det stora hela så brukar ju moralen vara den samma i ett land/region.