Varför dessa jäkla grupparbeten?

Under den korta tid jag han med att studera på högskolan sist jag gick där så upptäckte jag att det är en jäkla massa grupparbeten hela tiden. Samma sak var det på gymnasiet när jag gick där.

Varför denna stora benägenhet att helt frenetiskt tvinga alla att göra grupparbeten? Som ni kanske förstår hatar jag grupparbeten och allt med det att göra. Ett grupparbete kan aldrig avgöra hur bra en individ har uppfattat det han ska, det finns alltid någon som bara flyter med o knappt gör ett skit och någon som får jobba arslet av sig. Oftast under gymnasiet så var jag den som flöt med, så det är sagt, det är inte därför jag gnäller alltså


Så varför:
Är det för att spara tid på redovisningar man tvingar elever in i grupparbeten? Är det för att man ska lära sig sammarbeta?
Eller är det bara nånting man får lära sig är bra på lärarprogrammet? (det hoppas jag inte på)

Ett bekvämt sätt att slippa göra sitt betalda arbete... för lärare och utbildningskonsulter m fl 'gurus'.

Ex. 'Nu har ni gjort ett så'nt bra grupparbete, så ni får ledigt dom den sista timmen i dagens program' (#'den ursmarte konsulten').

Grupparbete lockar vanligtvis bara fram vissa typer, som (irl) *alltid står i centrum iaf*. De övriga i en grupp är djävulskt rädda att behöva redovisa, och därför framkallar grupparbete negativa stressymptom, som motverkar sitt syfte.

Förbjud grupparbete! (utom i diktaturers tortyrkammare )

Det här brukar vara standarmotivering från lärarkåren när man ifrågasätter varför det är så mycket grupparbeten. Som du själv redan påpekat brukar det sluta med att någon gör grovgörat medan andra gruppmedlemmar bara flyter med så jag skulle gärna avskaffa grupparbetena. Aldrig mer än två och två enligt min mening. Då är en person hela tiden tvungen att själv lära sig och själv ta fram den information den behöver.

Meningen med att göra grupparbeten är, förutom att träna på att göra arbeten i grupp och nå ett uppsatt mål (svensk översättning: projekt) att träna på den ädla konsten att framställa en begriplig sammanfattning av ett material och att presentera denna för en grupp människor, och sist men inte minst, att göra sej övertygad om att den grupp man presenterar för har begripit vad man talar om.

Högskoleutbildnngarna innehåller generellt alldeles för litet sådant idag. Oavsett vilket område man studerar inom måste man lära sej att dela med sej av sitt kunnande.

Du låter som en Stor-Magister: Varför skulle man inte kunna dela med sig av sitt kunnande, utan att genomlida grupparbeten under sin studietid?

Har du hört talas om självförtroendeträning och presentationsteknik? T o m under individuell ledning?

Joo Men det där är som med snabbkurser i ledarskap: Jag har inte sett nåt som funkar. Men folk tjänar en jäkla massa stålar på det.

Jag säger inte att man nödvändigt måste köra grupparbeten. Men det är önskvärt att man gör det för att träna på att arbeta i projektform. Vidare är det önskvärt att högskoleutbildningarna innehåller obligatorisk träning i just presentation. Må det ske som just presentationsövningar eller som grupparbeten.

Jag har en känsla av att svenska högskolesystemet är tämligen ensamt i världen om att inte lägga någon som helst tonvikt på teamwork, projektarbete och presentation.

I USA till exempel, där utbildningarna på många andra sätt är betydligt sämre än svanska, producerar man åtminstone folk som kan uttrycka det de inte vet begripligt i både tal och skrift. Skriftlig och muntlig framställan, som det hette i Sverige innan det elimnerades, är viktigt där.

I Sverige är det tvärtom, man producerar en massa kunniga människor som inte kan dela med sej av sitt kunnande.

Som arbetsgivare har jag mer användning av en människa som kan litet mindre och kan dela med sej än av en människa som kan litet mer och inte kan dela med sej. Om jag ska välja mellan två sådana individer när jag anställer är valet fullkomligt klart.

Sammalunda gäller när en skola anställer en lärare. Man har ingen användning för en lärare som inte kan lära ut någonting.

Delar din uppfattning om att vi är mindre bra på 'teamwork' och gruppsamverkan... speciellt om man anammar amerikansk managementfilosofi.

Då skall man också betänka att *~US working force perception* omfattar 12 timmars arbetsdag (utan att det är uttalat, så ändå förväntat), och (max) två veckors semester. Vidare... arbetsrättsregler i stort sett åsidosatta, personella hänsyn konsekvent negligerade (utom möjligen för: ursäkta liknelsen, men ändå - 'Enron-falsarie-management-participants' -).

Nä, bäste debattör! Den svenska modellen - konscensus, delaktighet, längre processtid.. men snabbt genomförande efter beslut - kanske är bästa medicinen i vårt land, i det långa loppet. Vissa hårdhänta US-företag, Lear Corp, IBM, Ford m fl, har för tillfället en dominans. Men vi har inte sett slutet ännu... pendeln svänger som bekant...

Japp. Och för att uppnå konsensus måste man kunna uttrycka det man vill nå konsensus om. Det räcker inte med att en av tio individer är duktig på att uttrycka sig, vare sig muntligt eller skriftligt, för att konsensus skall uppstå. Jag har varit med om att sitta i möten där man trodde sig vara överens om lösningar, men där det visat sig att tio människor suttit på tio olika möten och kommit överens om tio olika lösingar. Ingen konsensus alls!

Jag kan för övrigt inte påstå att jag är någon större anhängare av amerikanska managementprinciper. Men de är ganska duktiga på att producera i vissa fall, de rackarns jänkarna, och för att bli bättre än dem samtidigt som vi iakttar ett vettigt resurshushållande (dvs undviker 60 timmars arbetsveckor, etc) måste vi kunna tala med varandra så att vi begriper vad vi säger.

Det är därför jag säger att jag hellre anställer en som kan litet mindre, men som kan förmedla det han eller hon kan.

Problemet idag är dock att just då man delar med sig av sitt kunnande så sitter folk på sin röv med armarna i kors. Kvar blir du som får dra hela lasset och istället för att göra 20 timmar jobb så får du 80 timmar på dina axlar, utan tidskompensation. Grupparbeten är och förblir skit, eller så är det jag som pluggar på fel ställe

Problemet med grupparbeten är förmodligen att man aldrig får lära sig från början hur man bäst jobbar i grupp. I högstadiet hade jag grupparbeten, där läraren delade in oss i grupper och förväntade sig att vi lärt oss att kunna sammanställa fakta för att sedan redovisa den. Resultatet blev som väntat; en arbetade som ett djur medan de tre andra satt och fes ikapp.

Tanken var nog att ni skulle dra nån slutsats och lära er nåt där.....