Tända av på Metadon! (går det?)

Tjenare.

Jag har nyss blivit antagen till metadonprogrammet, man funderar över ifall det verkligen är något man vill ge sig in på

Tack för ditt svar Annina. Det du skriver är både klokt, tänkvärt och skrämmande. Sex år i fängelse låter fullständigt fruktansvärt! Men var glad att du i alla fall är med i metadonprogrammet så du slipper betala de enorma summor det kostar. Vidare tycker jag att det borde vara möjligt för dig att trappa ner och på sikt bli kvitt beroendet helt. Du kan ju ta det väldigt lugnt och minska med tex 5mg i månaden. Då måste väl hjärnan sakta men säkert vänja sig vid de minskande nivåerna och till slut bli "frisk". Så tycker jag att det borde fungera i alla fall.

Illa, för både dig och mig, vore om hjärnan har blivit permanent "omprogrammerad" och aldrig blir helt återställd utan alltid kommer att behöva opioider för att må bra och fungera som den ska. Men man hör ju om personer som slutat efter många års missbruk och många av dessa verkar ju må bra så så illa är det nog inte.

Min historia började faktiskt redan hösten 2002, alltså för åtta år sedan, med att jag fick svår tandvärk. Tandläkaren skrev ut Treo Comp och jag tyckte att ruset man fick av ett gäng sådana var mycket trevligt. Snart sprang jag runt till varenda läkare i stan och sökte för svårartad spänningshuvudvärk. Varje dag i nästan två år vräkte jag i mig Treo Comp och jag mådde alldeles förträffligt. Snart var jag uppe i över 30 tabletter om dagen och fick naturligtvis problem med magen pga de enorma mängderna acetylsalicylsyra. Jag märkte också att jag mådde ordentligt dåligt om jag inte fick min dagliga dos.

En "vän" kom med den brillianta iden att jag skulle bryta beroendet med hjälp av Subutex. Så jag testade det och fastnade direkt. Ruset var ju många gånger kraftfullare och bättre än det jag fick av Treo Comp. Så jag snortade Subutex dagligen i flera år, runt 12mg per dag, innan jag tröttnade. Jag fick inte längre något som helst rus hur mycket jag än tog och det kostade bara en massa pengar. Helt meningslöst med andra ord. Så jag gjorde upp ett nedtrappningsschema på sex månader och följde det helt utan undantag. Jag kunde ju inte längre känna något rus så det var ganska lätt, fanns liksom ingen anledning att "fuska".

Så en dag för några år sedan var jag äntligen helt opioidfri och den känslan var helt obeskrivligt underbar. Bara att kunna resa bort ett tag utan att behöva skaffa tabletter så att det räckte, packa ner spegel, rakblad, sugrör etc. Och om man reste utomlands, kunna gå igenom tullen utan att vara skräckslagen. En underbar känsla av total frihet.

Men så fick jag ett SMS från en gammal kran för ca 18 månader sedan där han skrev att det fanns en flaska Metadon till salu om jag var intresserad. Jag fick SMS:et på vägen till jobbet och tänkte att aldrig i helvete att jag ska pröva metadon. Jag visste ju att det var tyngre än subutex och mina tidigare erfarenheter sa mig att risken att det skulle kunna sluta illa var stor. Men missbrukaren i mig tog till slut överhanden och på vägen hem köpte jag flaskan mot bättre vetande.

Ruset var naturligtvis helt sanslöst underbart och det satt ju i så otroligt länge dessutom. Jag kan med säkerhet säga att jag aldrig någonsin mått så bra som på mitt första metadonrus, det slog allt jag någonsin upplevt (har iofs aldrig testat heroin). Men vis av mina tidigare erfarenheter förstod jag att här gäller det att vara försiktig. Men ruset var alldeles för fantastiskt för att jag skulle ha styrkan att helt avstå från det. Så jag bestämde att jag skulle unna mig att ta det absolut högst en gång i veckan, det borde vara tämligen riskfritt tänkte jag.

Och jag lyckades hålla mig till högst en gång i veckan ända fram tills för knappt ett år sedan. Jag blev sjukskriven från jobbet i ett par månader (ej drogrelaterad sjukdom) och kände mig väldigt uttråkad. Dessutom hade jag dragit in en hel del pengar på ett extraknäck jag haft, så pengar var inget problem då. Så det ena ledde till det andra. Jag började slarva med mina regler och hittade på diverse skäl för att ta lite metadon extra då och då. När jag började arbeta igen var jag helt fast i skiten och var tvungen att ta varje dag för att inte bli sjuk.

En sak som är ett stort hinder i min strävan att trappa ner och bli helt ren från metadon är att jag fortfarande får ett rejält och mycket trevligt rus om jag tar en slurk extra. När jag trappade ner på Subutex fick jag som sagt inget rus alls, oavsett hur mycket jag tog, och det gjorde det hela naturligtvis mycket lättare. På metadon håller jag mig relativt frisk på 50mg men tar jag 150mg, då jävlar mår jag löjligt bra, och det är det som får mig på fall gång på gång. Det hade varit lättare om jag varit så tolerant mot metadon om jag inte känt ett skit om jag så tagit 500mg!

Men som jag skrivit tidigare är min främsta, och kanske enda, motivation just nu ekonomisk. Jag måste helt enkelt sluta innan jag är helt pank. För att bli kriminell känns som sagt inte som ett alternativ i första taget och jag vet inget annat sätt som jag kan dra in snabba pengar på. Att sälja sina ägodelar eller ta lån som man inte kan betala tillbaka känns inte heller så lockande.

Jag har faktiskt börjat leka med tanken att söka till metadonprogrammet. Det känns verkligen inte lockande men det skulle ju lösa mina problem för jag vet inte om jag kommer att klara det här själv. Jag tog faktiskt kontakt med sjukvården och ställde mig i kö för avgiftning från subutex för ca tre år sedan. Jag löste ju det själv men jag tänker på att eftersom man måste ha ett dokumenterat opioidmissbruk för att komma in på programmet så kanske den kontakten styrker att jag missbrukat i flera år. För att bli tagen på allvar den gången ljög jag och sa att jag rökt heroin regelbundet i perioder samt att jag tagit IV vid några tillfällen.

Du Annina som är med i metadonprogrammet, vet du vad som krävs för att komma in nu för tiden? En kran sa att det räcker att man är beroende av opioider, och inte nödvändigtvis av heroin, samt att man kan ansöka till sjukvården direkt och inte behöver ta kontakt med en socialsekreterare som förr. Och det tycker jag känns positivt. Men jag misstänker att en utredning tar väldigt lång tid, vet du på ett ungefär hur lång tid det tar att bli antagen? Om man nu blir antagen alls vill säga.

Fast fan vet hur jag ska finansiera mitt missbruk under tiden mitt ärende handläggs. Får väl ta ett banklån eller något. Kommer jag in på programmet sparar jag ju enorma summor pengar varje månad så det lär inte vara något problem att betala tillbaka lånet. Sedan kan jag ju, om moralen tillåter, göra som alla jag känner som är med i programmet, trappa ner dosen och sälja en eller ett par flaskor i veckan och tjäna stora pengar på det.

Jag känner en snubbe som har 220mg metadon per dag och han säljer ca tolv flaskor i månaden för 750kr styck! Fanskapet drar alltså in 9000 kronor i månaden på detta och dessutom är han förtidspensionerad. Sånt tycker jag är för jävla ruttet när man tänker på alla de som dör i väntan på att få komma in på programmet.

Jaha, nu har jag skrivit alldeles för mycket igen. Tror att skrivandet är ett sätt för mig att bearbeta alla tankar och funderingar jag har. Eller något. Vad tror du Annina om tanken på att söka till metadonprogrammet och vad tror du om mina chanser att bli antagen? Alla andra som orkat läsa vad jag skriver är naturligtvis också mycket välkomna att komma med åsikter och synpunkter, det är ju med förhoppning om det jag skriver allt detta.

Slutligen vill jag bara skriva att jag blev förvånad att läsa att du menar att det svåraste vid en nedtrappning är de sista milligramen. Att jag ska minska med så lite som ett milligram i taget i slutet. Det blir ju så lite vätska att det nästan blir omöjligt att hantera. Min metadon innehåller 5mg per ml så ett milligram blir alltså en femtedels milliliter. Det blir ju bara en liten droppe. Kanske ska försöka få tag på tabletter mot slutet. Vidare har jag läst att många menar att det är bäst att "klippa" vid ca 5mg. Att minska mer bara leder till ökat sug. Men naturligtvis tror jag på dig då du talar av egen erfarenhet och har kunskaper man aldrig kan läsa sig till.

Tack för mig och jag ber om ursäkt för mitt löjligt långa inlägg!

Det tycker jag i alla fall är klokt och väldigt relevant att fundera och tänka över. Jag funderar själv på om jag skall gå med eller inte. Inget enkelt val.