Hej allihopa! Jag skriver detta med gråten i halsen och jag hoppas att man inte är ensam där ute. Jag somnade personligen halv sex imorse 05.30 och blev väckt av min mamma klockan 09.00 för att jag ska ta min medicin.
Jag har sedan drygt 10 år tillbaka ätit koncentrationsmediciner (ritalin i början men kör concerta nu).
Jag har alltså ADHD som ni kanske listat ut, inget som egentligen stör mig men när jag verkligen inser hur jävla svårt det är utan min medicin så bryter jag nästan alltid ihop. Fick höra att min pappa legat vaken i över 4 timmar den här kvällen för att han oroar sig över hur mycket tid jag spenderar vid datorn och hur lite jag umgås socialt med mina kompisar.
Jag har otroliga mängder med kompisar eftersom jag pga min sjukdom har behövt byta skola väldigt ofta. Mina föräldrar brukar säga det här ganska ofta bara för att få mig motiverad att göra något men det leder oftast till att jag stannar hemma.
Men när det kom så tidigt på morgonen så var det ingen höjdare att börja dagen med en flod av negativa kommentarer som bara drar ner min vardag.
Det här var inte direkt vad jag ville höra direkt när jag vaknat ur en 3,5 timmes sömn. Detta drogs rakt in i mig att mina föräldrar verkligen bryr sig så otroligt mycket om mig. Jag hade aldrig, ALDRIG klarat mig så här långt i livet om det inte varit för min pappa. Den tid han lagt ner på mig och hjälpt mig studera går inte att beskriva med ord hur värdefull den är
kunde inte skriva det utan att börja gråta.
Men det var inte nog med att pappa hade legat vaken utan mamma skulle ju såklart kläcka ur sig en rös andra negativa saker också. Hon sa t.ex att jag måste städa mitt rum det ser ut som ett jävla pundarställe. Att jag aldrig tar mig tid att städa, plocka i ordning, tvätta, diska etc...
Saken är att min pappa förstår mig bättre än min mamma just eftersom han har spenderat mer tid med mig och han vet att jag måste ha ett schema för hur min dag ska se ut och att önskemålen under dagen ska pekas ut noggrant för att jag verkligen ska ta fatt i dom.
Nu är det bara ett problem till... Skolan.
På min skola hade dom som policy att inte ta in fler elever så dom inte kan känna igen allas ansikten. Detta har dock brutits och skolan är överfull av förvirrade elever som är allt från högljudda idioter till tystlåtna stolpskott. Detta är också ett problem för mig, jag kände mig trygg på skolan när dom hade som regel att inte släpa in så mycket folk men skolans lärare tackar ju inte nej för några extra lax i skinnpungen så dom kan ta sin cruise till Bahamas.
Nej men allvarligt nu. Skolan tar död på mig, känner att jag aldrig har tid att slappna av. I och med min adhd så har jag konstigt nog alltid samma problem under början av ett nytt skolår men att det blir bättre efter höstlovet. Höstlovet är inne på sin första dag idag och gissa vad jag måste göra?
JO!
Plugga... Detta måste jag göra för att kunna vara redo inför eximinationer eller redovisningar. Jag måste strukturera upp mitt liv igen och tvinga mig själv att inte sitta mer vid datorn utan att också gå ut och träna.
Så jag frågar er finns det någon som känner igen sig? För jag behöver tips illa kvickt !
Jag visste inte riktigt vart jag skulle skriva tråden eller hur jag kunde uttrycka den på bästa sätt.
Hoppas ni förstår i helhet vad jag vill. Ha de gött!
Jag har sedan drygt 10 år tillbaka ätit koncentrationsmediciner (ritalin i början men kör concerta nu).
Jag har alltså ADHD som ni kanske listat ut, inget som egentligen stör mig men när jag verkligen inser hur jävla svårt det är utan min medicin så bryter jag nästan alltid ihop. Fick höra att min pappa legat vaken i över 4 timmar den här kvällen för att han oroar sig över hur mycket tid jag spenderar vid datorn och hur lite jag umgås socialt med mina kompisar.
Jag har otroliga mängder med kompisar eftersom jag pga min sjukdom har behövt byta skola väldigt ofta. Mina föräldrar brukar säga det här ganska ofta bara för att få mig motiverad att göra något men det leder oftast till att jag stannar hemma.
Men när det kom så tidigt på morgonen så var det ingen höjdare att börja dagen med en flod av negativa kommentarer som bara drar ner min vardag.
Det här var inte direkt vad jag ville höra direkt när jag vaknat ur en 3,5 timmes sömn. Detta drogs rakt in i mig att mina föräldrar verkligen bryr sig så otroligt mycket om mig. Jag hade aldrig, ALDRIG klarat mig så här långt i livet om det inte varit för min pappa. Den tid han lagt ner på mig och hjälpt mig studera går inte att beskriva med ord hur värdefull den är
kunde inte skriva det utan att börja gråta.Men det var inte nog med att pappa hade legat vaken utan mamma skulle ju såklart kläcka ur sig en rös andra negativa saker också. Hon sa t.ex att jag måste städa mitt rum det ser ut som ett jävla pundarställe. Att jag aldrig tar mig tid att städa, plocka i ordning, tvätta, diska etc...
Saken är att min pappa förstår mig bättre än min mamma just eftersom han har spenderat mer tid med mig och han vet att jag måste ha ett schema för hur min dag ska se ut och att önskemålen under dagen ska pekas ut noggrant för att jag verkligen ska ta fatt i dom.
Nu är det bara ett problem till... Skolan.
På min skola hade dom som policy att inte ta in fler elever så dom inte kan känna igen allas ansikten. Detta har dock brutits och skolan är överfull av förvirrade elever som är allt från högljudda idioter till tystlåtna stolpskott. Detta är också ett problem för mig, jag kände mig trygg på skolan när dom hade som regel att inte släpa in så mycket folk men skolans lärare tackar ju inte nej för några extra lax i skinnpungen så dom kan ta sin cruise till Bahamas.
Nej men allvarligt nu. Skolan tar död på mig, känner att jag aldrig har tid att slappna av. I och med min adhd så har jag konstigt nog alltid samma problem under början av ett nytt skolår men att det blir bättre efter höstlovet. Höstlovet är inne på sin första dag idag och gissa vad jag måste göra?
JO!
Plugga... Detta måste jag göra för att kunna vara redo inför eximinationer eller redovisningar. Jag måste strukturera upp mitt liv igen och tvinga mig själv att inte sitta mer vid datorn utan att också gå ut och träna.
Så jag frågar er finns det någon som känner igen sig? För jag behöver tips illa kvickt
! Jag visste inte riktigt vart jag skulle skriva tråden eller hur jag kunde uttrycka den på bästa sätt.
Hoppas ni förstår i helhet vad jag vill. Ha de gött!
Tack för ditt svar 
Värmde mig