Dumpad. Hur fann du livsglädjen igen?

4 Dagar sedan blev jag dumpad. Visst hade vi problem men det var ändå mitt hjärtas tjej. Två dagar tidigare gick vi en sväng för att prata ut. Relationsprat, gråt, vanligt snack och omfamning där båda säger att vi älskar varandra.

Utbildningen är tung som fan just nu och hon var enda ljuset. Även hur pissigt det var på föreläsningarna så visste jag ändå att livet var jävligt värt tack vara att hon fanns där någonstans. Vi hade tom några veckor pratat om att flytta ihop, så ni förstår att allt kom så jävla plötsligt.

Två dagar senare ringer hon direkt efter sitt jobb i omklädningsrummet klockan 22:00. Hon säger att det är slut, samtalet varar i 5 minuter... Grät - somnade.

dag 1: beger sig till universitetet. Kommer till sista halvan av föreläsningen, försöker hålla masken, det är bara närmsta tjejkompisen i klassen som vet något. Sitter som en zombie, kan inte fokusera föreläsaren. Gör snabbt labb lektionen efter och drar sedan hem, där jag bröt ihop. Gråtit som en liten unge, sjukaste på länge! Tar en promenad med gemensam tjejkompis på kvällen där jag berättar allt. Grät även då, vilket kändes väldigt mycket bättre efteråt.

dag 2: Fest på kvällen. Bestämde mig för att fan inte sitta hemma utan försöka supa och ha kul. Fler visste om att jag blivit dumpad vilket gjorde festandet så jävla svårt! Innan jag drog skickade jag till de närmsta att fan inte få mig att börja prata/tänka på tjejen då jag troligtvis bryter ihop och inte ville dra ner för de andra på festen. Så klart, jävla pitty från alla håll och kanter. Blev så jävla trött tillslut. Fanns ingen glädje att festa. Det är ju ändå alltid exakt samma visa tänkte jag, allt kändes så jävla meningslöst.

dag 3 (Idag): Suttit hemma hela dagen, allt har känts så meningslöst, ingen ork till någonting. Mina äldre bröder är här och vet ingenting om vad som hänt. satte på nya filmen Scott Pilgrim vid 18 som vi satt och glodde på, som jag sedan slumrade till och vaknade vid 19:50 och trodde klockan var kanske 23. Nu sitter jag här. Har absolut inget att göra. Rastlös med 0 livsglädje. Finner ingen glädje med någonting. Blir galen på allt skit när man zappar TV:n, scrollar aftonhoran för tjugonde gången och spammat nya ämnen på Flashback i 20 min!

Vad fan tar man sig till? Hur fan finner man livsglädjen igen? Hur bearbetar man?

Försök att inte tänka på henne och sen är det bara o vänta i stort set..

Tiden läcker såren..

Börja spela wow, jag lovar att du kommer glömma allt om vad som har hänt

Av egen erfarenhet rekommenderar jag att tänka på henne, förhållandet, vad du kunde gjort bättre. Att försöka förtränga tjejen ur tankarna gör det endast värre. Hur mycket det än svider, håll ut. Du kommer gråta i dagar om inte veckor i sträck, vara deprimerad osv. MEN sedan lär du dig att acceptera det.
När det gäller sånt här finns inget rätt och fel, är väl olika från person till person

Tråkigt..

Försök att prata så mkt du kan om det med alla som orkar höra på, be om ursäkt för att du tjatar och tjata om det en gång till.. Då blir man av med det, gråt, skrik och lev ut allt, annars sitter det kvar i magen..

Ta det lugnt med drickat i början men när du börjar hämta dig är det super med en partyresa om du kan, det kan vara inom Sverige men att åka bort med några polare och göra något brukar göra att man får en ny start när man kommer hem igen..

Fysisk motion är bra också...

Men det är sant att tiden läker sår och det som inte dödar en gör en starkare så bit ihop...

En sanning med modifikation. Jag rekommenderar inte heller att du förtränger henne, men du ska absolut inte tänka på henne. Kommer det däremot några tankar så ska du inte skjuta bort dem. Det är den viktiga skillnaden.

Förstår att det känns tungt just nu, och mina råd till dig är att fokusera på dig själv. Ta ett steg i taget. Ta en promenad. Se en film. Träna. Ät nyttigt. Tänk på dig själv. Och framförallt, isolera dig inte från andra. Fortsätt prata med dina vänner. Berätta för dina bröder om det, eftersom de också säkert bryr sig om hur du mår.

P.S Jag vill även att du ska sluta läsa Aftonhoran.

Jag håller med föregående talare... tiden läker ju alla sår... självklart är det lätt att sitta och skriva detta... När man väl sitter där och har blivit dumpad är det ju inte så lätt direkt... Men försök att prata av dig med folk i din närhet...
Efter mitt 8 åriga förhållande gick jag själv in i en depression jag stängde ute världen, gick in i spelvärlden och vände på dygnet. Vissa dagar glömde jag bort att äta, orkade inte sminka mig, klä på mig, eller ta hand om våra två gemensamma barn... Dock vart jag inte dumpad jag ville att det skulle ta slut, ville få stopp på allt elände! Men han var min ungdomskärlek min första och enda kärlek. Man kan inte alltid styra sin egen kropp, ibland händer saker som man inte alls är beredd på... Men jag kan säga såhär nu efter sex års tid att jag blev en annan människa, jag såg livet med andra ögon och blev både en stark och självständig person, vilket jag är stolt över!

Lycka till verkligen det kommer att gå bra!!

Spelat sönder mig på WoW i min uppväxt så nej tack..
Det är precis det jag gör och jag hittar inte problemet. Det är helt enkelt inte mitt fel. Hon är väldigt inåt och har svårt att prata och visa känslor. Hon säger, det är slut, mina känslor för dig har försvunnit senaste dagarna. (?!) två dagar tidigare står hon och säger att hon älskar mig. fuck sake...

Ditt ex är alltså en kvinna som också studerar på universitet, eller? För i så fall kan ju alla jävla pundhuvuden som sitter och skriver att: "man hittar seriösa kvinnor på universitet" suga min feta akademiska fallos! Alla kvinnor har en sak gemensamt: Horan inom dem. Oavsett om de befinner sig på ett kontor, en lärarkateder, dagis, gym, högskola, trottoar eller restaurang. Horan är alltid med dem.

Poängen är att kvinnor ger upp alldeles för lätt. Om det hade varit problem i förhållandet, gör jag ett felaktigt antagande om jag säger att du hade varit villig att fixa dessa problem ifall hon bara hade tagit upp det med dig? Eller? För i min värld verkar det som att kvinnor flyger på rosa moln tills dag X då problem Y dyker upp (i deras värld). I detta läge flyr de från en likt pesten istället för att yttra: "Oj, vi har ett problem här. Jag vill gärna att vi gör X och Y istället för Z, funkar det för dig?".

Kvinnor är orsak till svinen som vandrar denna planet, inte männen. Och det beror på att kvinnor ger upp för snabbt med seriösa snubbar. Kom inte och klaga i efterhand att alla män helt plötsligt är svin bara. För vi vet båda mycket väl vem som skapar dem.

Det enda botemedlet mot hjärtesorg är tid. Klyschigt men sant.

Försök att omge dig med människor som får dig att må bra och undvik alkoholen. Sprit tenderar att förstärka den känslostämning som man för tillfället är i.

Nej, hon jobbar faktiskt. Håller inte med. Tror faktiskt du kan hitta väldigt seriösa/söta tjejer på universitetet. Sen finns det ju massvis med slampor där med, givetvis.

Givetvis hade jag det! Dock är detta olika från person till person och har inget med kön att göra. Det finns killar som är precis lika jävliga (Om inte jävligare).

Försök att vända kärleken till personen till hat/avsky!

Brukar fungera