Jag är rädd - För mig själv - Och det som kan dö.

Jag har haft psykiska problem, drogproblem, fysiska besvär och sociala problem hela mitt liv.
Det har kommit till ett slutskede, jag har varit inlagd för psykos för bara 3 månader sen.

Problem?

Vackande depressioner och maniska perioder (Utredning och diagnos pågår)
Fobier
Panikångest
Rädslor
Hallucinationer när jag är riktigt deprimerad / manisk

Jag kommer imorgon gå på det tredje mötet med min läkare (Överläkare)
Och i övermorgon gå på första mötet med Vuxenpsykolog

Dem har redan försökt stoppa in sömntabletter och diverse äckel i munnen på mig
Jag vill inte ha, jag har varit torsk på Imovane, stilnoct och tramadol från det att jag var 13 till 17.

Jag orkar inte med det här. Mötet om 7 timmar kommer bli pinsamt, jag kommer inte ha tagit min sömnmedicin och jag har mått piss psykiskt och inte orkat gå och ta blodprover som jag blev ombedd.

Jag oroar mig över allt, jag blir dissassociativ ofta och tappar verklighetsuppfattningen, blir rädd för mig själv.

Mina fobier är :
Nötter av all sort.
Hårfärg, avloppsrensning, och diverse frätningsmedel
Sesamfrön
Pesto
Mediciner

Varför? För jag hade en period då jag läste mycket om just Allergiskt Chocktillstånd.

Min hjärna har byggt på det här så jävla mycket, jag vet inte vem jag är längre, vilken personlighet som är rätt.

Vad fan ska jag säga? Vad fan ska jag göra?

Det är så jävla mycket att ta reda på, jag har flyttat hemifrån (Ofrivilligt, jag och mamma vräkta)
Jag har fått egen inkomst och måste ha hand om pengar, som jag suger hårt på.

Jag ska byta inneboendeplats på torsdag, jag ska möblera, allt. Jag ska göra ALLT känns det som, finns inget jag måste göra.

Åh juste, jag har ungefär 8000 i skulder hos diverse inkassoföretag pga mobilabonemang.
Ta livet av mig? Inte i detta tillstånd, och jag har jävligt starka överlevnadstankar. Fastän det vore skönt att bara sätta i kula i pallet på mig.

Vad skulle hjälpa? Slåss för livet kanske? Hoppa in i en bur med en vithaj och köra loss? Finna någon slags "Fan vad jag har rätt att leva" tanke.

Hur tar man sig igenom detta jävla ågren vi kallar liv?

Och jag är livrädd för att börja ta psykofarmaka, fastän det känns som den sista utvägen. Jag har inte en hel hjärna, den är sönder och behöver medicinering. Jag vill inte bli känslokall som jag blev senast jag fick psykofarmaka. Jag vill inte kliva in i en film där jag bara känner ett uns av det personen jag kommer bli gör, jag kommer inte kunna styra den personen, jag välkomnar en ny förare för denna kropp.

Din kropp består av atomer, precis som ett träd eller en sten. Om bara hundra år är du något annat. Livet är inte så märkvärdigt, det är bara att glida med och se vad som händer. Du är inte viktig. Om bara några miljarder år finns inte ens planeten kvar. Skit i allt, ha kul, tänk inte så mycket!

Har försökt tänka sådär, det släcker ingen ångest direkt

Jag kan i alla fall lugna dig med att säga att du inte är ensam om dessa problem Har haft/har liknande problem som dig och har haft det närmare ett år.. Jag har försökt med psykologer(som inte kan sitt jobb) och självmedecinering/drogbruk för att stilla mina tankar och finna mig själv, men problemen blir antingen värre eller bara tillfälligt stillade för att komma tillbaka med det 10dubbla.. till skillnad från dig är jag inte rädd för att dö - jag är rädd för att inte leva, inte finnas och vad som kommer efter döden. Men en sak som jag vill rekommendera är meditation faktiskt. Det har hjälp mig lite.. Aja, ville bara säga att du inte är ensam om dessa problem. Det gäller att ha hopp, lida igenom det tror jag! "When you hit rock bottom, you cant go anywhere but up" eller nåt.
Mvh

Som sagt: du är inte ensam.

Jag har också väldigt många fobier, pendlar snabbt i humör, är väldigt destruktiv (började som något jag bara vände mot mig själv men med tiden har jag blivit allt mer utåtagerande) o.s.v.
Jag vet hur det är att prata med inkompetenta psykologer men jag tror också att det finns räddning inom psykiatrin i någon form. Jag hittade en privat psykolog och hittade hjälp där. Man måste inte gå igenom Vuxen psyk. De flesta av dessa privata får man ersättning från försäkringskassan för att gå till.

Det som hjälpt mig är också att föra dagbok. Det låter kanske som något meningslöst (det gjorde det för mig i alla fall). Men nu när jag får en ångestattack, en galen impulsiv lust att göra något som jag vet att jag kommer ångra eller ett vredesutbrott (eller tusen andra negativa grejer) så hinner oftast en tanke leta sig in i mitt medvetande och jag skriver av mig istället för att agera impulsivt och dumt. Detta fungerade inte alls i början, men ju fler gånger jag lyckas desto mer betingat blir dessa negativa grejer till att jag skriver istället för att agera. Saker går aldrig direkt, men om man ger det tid (orkar ge det tid) så funkar det ofta tillslut.

Kärlek

För mig fungerar venlafaxin att slippa dem tankarna, sök hjälp för dessa tankar och få dem medicinerade, seriöst man kan inte gå runt och tänka dess tankar dygnet runt.
Sertralin lär fungera likväl om du ej kan ta Venlafain, psykologer skriver gladeligen ut dessa två preparat.

NEJ man blir inte hög på dom.