Myten om lyckan av att leva i nuet?

Denna ständiga kliché om att leva i nuet är något som verkligen irriterar mig. Carpe diem, lev varje dag som den sista och så vidare. För från min personliga erfarenhet så bringar det mer olycka än glädje att bara tänka för dagen.

Om jag njuter varje dag och ger efter för den mycket mänskliga frestelsen att äta mer kalorier än jag förbränner, blir jag fet, och att vara fet har fan inte gjort mig lycklig. Nu är jag rätt pragmatisk av mig så jag låter det inte slå ner mig särskilt mycket. Men lycklig? För stunden?, ja. Men rätt snabbt blir det enbart en börda.

När jag gav efter för frestelserna i gymnasiet och knarkade och sov bort mina studier? Det var gött som fan för stunden, men var rätt rötet efteråt. Det var först när jag mognat något och bet ihop, gick upp på morgonen och gav fan i att knarka som jag tog igen studierna, vilket gav självkänsla, självrespekt och lycka i form av att många dörrar i livet öppnade sig.

Jag skulle kunna fortsätta ett antal sidor, men ni förstår poängen.

Givetvis finns det en annan sida av det hela, att leva i nuet kan ju ses som att faktiskt uppskatta allt det goda som finns på vägen till ett större mål. Som att njuta av höstfärgerna och den friska luften på den där promenaden jag tar för att jobba bort döfläsket, inte bara se den hägrande viktnedgången där i framtiden.

Men för de allra flesta människor är det inte det som är problemet. Problemen ligger i att folk bränner pengarna första helgen efter löning, att vi missköter våra kroppar etc.

Så vart kommer denna så efterhängsna "sanning" ifrån om att lyckan ligger att leva i nuet?

Att leva i nuet innebär inte nödvändigtvis inte att man ska skita i konsekvenserna. Då hade ordspråket lika gärna kunnat vara 'Lev varje dag som om du spelade GTA för första gången'.

Kortfattat sagt kan man (jag) tolka det såhär. Det som har hänt är ett minne och det som komma skall är bara tillgängligt i nuet.

Man kan väl även slänga in ta inget för givet i ekvationen för att vara lite mer filosofisk. Konsekvenser finns inte i framtiden eller i minnet, utan endast i nuet. Allt händer i nuet, så det är lika bra att leva i nuet.

Utan planering så slutar livet sällan bra, för mycket planering kan dock ställa till elände.

"Att leva i nuet" är tydligen mycket misstolkat.

Leva i nuet betyder:
Sluta oroa dig för framtiden
Sluta oroa dig för saker du inte kan påverka
Sluta älta dåliga saker från det förslutna

Med andra ord, håll dina tankar på denna dag, denna stund och gör det bästa av den.

Sedan kan man ju oxå tänka på det underbara receptet på ett lyckligt liv:
Humor och dåligt minne.

Carpe diem, fånga dagen, lev dagen som det vore den sista. Givetvist något som är menat att låta vackert och få människor att uppskatta livet. Om en människa vill förmedla något som är vackert finns det ingen anledning att tolka in massa irrelevanta konsekvenser som att "jaha, då vill man äta mycket, och då blir man tjock och får diabetes".

Att det är misstolkat kan jag hålla med om, men fortfarande är det på det sättet som väldigt många människor tolkar det som. Om du tog upp begreppet lycka med medelsvenson skulle rätt många nog kunna beskriva vägen till denna som att leva i nuet. Och därmed mena typ "Skit i jobbet idag, gå ut i vårsolen, ät en god middag, unna dig saker". Varför har denna feltolkning skett?

Är det typ inte från buddismen och New age? Och då menar dom att man ska lära sig att stänga av tankarna som hela tiden snurrar. När man lärt sig det så kan man vara i det nu man är i fullt ut. Inget analyseras, inga tankar som stör.

Det tog mig många år att klara av. Och precis som du skriver så är det inte speciellt kul. Då märker man att livet måste upplevas genom känslor i kroppen för att kännas tillfredställande. Frisk luft, fin vy, mat, beröring, dans, musik osv. Gurus inom New Age förkastar totalt de intressanta med att ligga raklång på en säng och stirra upp i taket och tänka i tre timmar. Jag tycker det är rätt kul. De skulle rekommendera andningsövningar, men det är ju igen till för kroppen.

När man lever kroppsligt och slutar tänka så känns man bra simpel som människa.

Det dom menar är att när man gör det, så börjar man följa sitt flow och blir uppmärksam på livets mysterium. Jag upplever det men för sällan för att praktisera det dagligen.

Vet inte riktigt varför.
Jag tror att det kan bero på att folk vill göra saker så enkla som möjligt och inte vill tänka så mycket på konsekvenser av sitt handlande.

Att vara lycklig ska vara som att äta på McDonalds, man ska inte behöva göra ett skit själv - man ska bara behöva säga "jag vill vara lycklig" så ska lycka komma flygade genom luften och BOOM så var det klart.

tror också att det går "Mode" i saker.
Nu är det Inne att "leva i nuet" så alla pratar om hur dom lever i nuet - sedan när man pressar dom lite på exempel och hur det visar sig i deras liv och hur dom gör med framtidsplanering mm så har dom inga vettiga svar alls att komma med. Bara tiomma ord för att låta Koola med andra ord.

Det krävs att man gått igenom de du gjort för att lära sig uppskatta att vara nykter eller liknande, jag vet vad du pratar om, har funderat över exakt samma sak. Eller ja, jag gjorde mycket förr, idag njuter jag hellre mycket små stunder men "äkta", än oftare och "oäkta". Om du förstår vad jag menar

haha, sanningens ord!

"Life is what happens to you while you're busy making other plans."

— John Lennon

Så lev i nuet!?