Flickvännens EP anfall.

Hoppas ni fått sova ut båda nu så här dags!
Förstår att det är jobbigt för er båda med hennes epilepsi. Men jag tror nästen att det är jobbigast att stå vid sidan om och inte kunna göra något.

(nej C.O.T.N. aldrig något in i munnen! Ger ofta större skador så. Tandskador är oftast bland de svåraste epilepsiskadorna. Mindre bett i munnen läker för det mesta väldigt snabbt. Även om blodet alltid ser hemskt ut, ser mer ut än det faktiskt är)

TS: Har hon haft epilepsi länge? Hur ofta har hon anfall? Går hon hos läkare regelbundet och hur var det med medicin?
Många frågor men dom är rätt viktiga.
Det finns många epilepsimediciner och det gäller att prova ut sort och dosering så det gör mesta nytta. Ibland måste flera sorter kombineras också så det tar lång tid att få ut det bästa.
Och hon behöver en specialist för den delen. När allt fungerar så kan en allmänspecialist sköta om fortsatt behandling.

Och ja, möjlighet att få fler anfall på rad finns. Och då bör hon nog in till sjukhuset för lite annan medicinering ev. Men då tror jag inte man ska räkna in lindrigare ryckningar. Det kan bero på anfallet hon gått igenom. Eller kan det också föregå ett anfall ev. Du kan nog räkna anfallen då hon är medvetslös. Men är det mycket ryckningar mellan dessa så ska det ju också tas upp med läkare men inte vid akutbesök. En utredning i lugn och ro är alltid den bästa.

När anfallen pågår ska du inte försöka hålla i henne eller ändra ställning. Vad som är bra är om det går att skydda hennes huvud från slag. Däremot är det givetvis bra om hon kan ligga i framstupa sidläge efteråt. Verkar ju som dom direkta anfallen är rätt korta (men förstår att minuter är långa för dej!) Skulle ett anfall däremot bli väldigt långt så är det sjukhus som gäller.
Epilepsi skiftar och har lika många variationer som det finns epileptiker kan man nog säga.

Försök att inte oroa dej allför mycket (men vet ju hur svårt just det är!) De flesta anfall går ju över av sej själv och den som har det klarar sej oftast bra. Förutom att risken att skada sej är stor.
(en av mina bekanta har mycket svår Ep och är ensamboende. Trots det klarar hon sej bra och är mer aktiv än många andra utan Ep. Måste dock in och sy lite sår då och då)

När hon vaknar efter och du tycker det är otäck reaktion då hon tittar på dej så tänk på att hon just varit medvetslös och är VÄLDIGT virrig och inte helt vaken! Jag tror inte ens tanken att hon inte vet vem du är finns. Tankeverksamheten är väldigt svag i den stunden - vanligtvis.
Bästa är att hon får ligga i sängen och sova ut.

Förstår att du är orolig för att inte vakna. Och att hon ska ta upp den lilla före hon "klarnat till".
Om hon ska passa syskonbarnet, går det inte att ordna på annat sätt när den är så liten att den behöver hjälp med allt?
Eller skulle ni inte kunna ha den lille i ert sovrum - kanske barnsängen vid sidan om dej? Om en liten sätter igång att skrika så brukar även den som sover hårt vakna.

Du får försöka se till att hon får ordenlig läkarkontakt och en medicinering som fungerar så bra som möjligt. Jag tror att det är det allra viktigaste.
Försök att inte oroa dej för mycket, oro smittar ofta av sej och det kan lätt bidra till att anfallen också ökar. Fysisk och psykisk press kan framkalla anfall så det är ett lugnt och harmoniskt liv som gäller med regelbundna vanor, framför allt med sömn.
Mvh

Det finns många olika typer av epilepsianfall och det låter som om hon utöver toniskt-kloniskt anfall (även kallat grand mal) även har en form som kallas Myoklona anfall, det kännetecknas av att personen får en kortvarig muskelryckning främst i överkroppen och armar vilket varar i någon enstaka sekund så håller personen tex i ett glas ser det ut som om personen kastar iväg det, men det är alltså en form av anfall med kortvarig muskelryckning, under dessa anfall är man fullt kontaktbar och inte frånvarande. Dessa anfall uppkommer ofta på morgonen när en person vaknar, googlar du lite så får du upp lite information om dessa anfall.

Det är vanligt att personer är förvirrade efter ett anfall, speciellt vid krampanfall och det kan ta ganska länge innan man blir helt kontaktbar och klar i huvudet så att hon inte känner igen dig direkt efter ett stort anfall är alltså helt normalt även om det säkert är jobbigt både för henne och dig.

Jag tycker hon ska begära att få träffa en neurolog så de kan klarlägga vilka typer av anfall hon har och sedan sätta in lämplig behandling, de flesta brukar kunna bli anfallsfria med medicinsk behandling men det kan ta lång tid att hitta rätt då det kan behövas en kombination av flera preparat för att uppnå anfallsfrihet.

Sedan kanske det kan vara ide att hon själv försöker kartlägga vilka saker det är som triggar igång anfall hos henne, tex stress, sömnbrist, blinkande ljus eller andra saker, då kanske hon till viss del kan minska andelen anfall genom att undvika vissa saker som hon vet kan utlösa anfall.

Visst, det är din tjej som har EP, men ni är två som lever med det.

Därför anser jag att man som partner har rätt att ställa vissa krav.

Eftersom det här helt uppenbart är väldigt skrämmande för dig, och eftersom din tjej för närvarande är helt omedicinerad, tycker jag ni skall uppsöka läkare och gå båda två på besöket. Så att även dina frågor och farhågor kan få direkta svar.

Om det vill sig olyckligt under ett epilepsi-anfall kan man bita sig illa i tungan, sätta saker i halsen och väldigt lätt kvävas. Sedan kan det ju vara trevligt för den drabbade att slippa falla hårt om någon kan vara där och hålla i denne, och för att inte tala om tryggheten i att ha någon där efter krampandet har slutat. Är nog inte bara fysiskt krävande att drabbas av Ep-anfall, även psykiskt utmattande och påfrestande.

Givetvis måste hon medicineras för sin epilepsi så fort som möjligt, det kan bli livsfarligt i det långa loppet annars.

Jag vet inte om det är så givet. Om tjejen har ett anfall per år, eller än mer sällan, så skall det anfallet vägas mot nackdelarna av medicineringen. Det är inte alla som väljer medicin i det sammanhanget.

Stesolid borde ju alla epileptiker, oavsett frekvens på anfallen ha hemma.

Menar du att man ska ha Stesolid efter? Få epileptiker känner av att dom får anfall före så mildra kramperna går inte så. Efter anfall är patienten nomalt helt avslappnad och trött nog utan lugnande/avslappnande.
Kommer anfall på anfall tätt så krävs däremot medicin för att bryta anfallen. Men det är ju en helt annan situation.
Nu utgår jag från vanliga grandmal anfall.
Mvh

(min markering ovan)
Måste tillägga här att du inte bör skrämma upp de som har kontakt med epilepsi med att det är väldigt lätt att sätta saker i halsen resp lätt att kvävas.
Visst kan sånt hända men det är inte speciellt vanligt. Bettskador är vanliga men sällan speciellt farliga. Slår sej gör dom flesta som faller. Där kan det vara farliga situationer. Håller man på i köket så har man kanske varma kastruller, varm spis mm. En epileptiker bör föredra att duscha istället för att lägga sej i ett badkar fyllt av vatten. Inte bada ute vid strand ensam mm.
Men det är sånt som man lär sej efter hand.
För den som är i närheten gäller först och främst att hålla sej lugn och försöka skydda epileptikern så gått det går från skador, utan att försöka hålla tillbaka kramperna.
Med tanke på att det finns >100.000 epileptiker med diagnos i landet så är det faktiskt inte speciellt ofta livshotande skador.
Mvh

Tack för all sympati och tips, vi mår båda bättre idag och jag har pratat med både flickvännen och hennes syster om att det ska bli mindre passning av barnet, då detta är en riskfaktor för henne. Min flickvän älskar barn jätte mycket, och hennes syster utnyttjar detta ganska så bra då hon ofta är ute och krökar till sent in på natten. Har försökt rett ut det här, och som en annan i tråden sa så är det så att vi är ett par och då får vi båda leva med epelepsin.

Detta var hennes tredje anfall, under ca 3års tid. Hon fick ganska så direkt efter det första anfallet (som dessutom skedde på en nattklubb) diagnosen epelepsi, vilket drabbade oss båda ganska rejält då varken hon eller jag får ta körkort (mitt körkorts tillstånd har inget med hälsan att göra, utan bara nå dumma grejer jag gjorde i min ungdom). Har följt med henne på dom flesta läkarbesöken då också jag fått svar på mina frågor, men vad hjälper dom när det råder panik och man får hjärnsläpp.

Som sagt, epelepsi är en jobbig sjukdom jag inte önskar någon. Fick tillslut lite sömn imorse och vi har pratat igenom det under dagen som gått. Vill tacka alla för verkliga råd, äntligen funkar forumet och man får hjälp iställer för ett nedlåtande svar som "troll" osv.

/mvh zuttili

Hur dör man av ett epileptiskt anfall? Är det själva anfallet och det som händer i hjärnan som kan döda, eller är det att man exempelvis faller eller råkar få sina luftvägar blockerade genom att t.ex. själva tungan, som gör att man kan dö?

Givetvis kan han ha otur att få ner något i luftstrupen. Eller att man slår sej väldigt känsligt och olyckligt (huvud t.ex.), eller att man badar och ingen annan är närvarande och kan hålla ögonen på epileptikern, men normalt så klarar kroppen rätt mycket skador.
Vad som är farligast är att få anfall på anfall utan uppehåll. Det påverkar hjärnan så till slut dör man om inte anfallen bryts (status epilepticus heter det om du vill söka och läsa mer om det)

Men den som har svår epilepsi med grandmalanfall har ofta smärtor lite överallt. Inte bara pga skador utan efter anfall kommer oftast intensiv huvudvärk och muskelvärk (liknande kraftig träningsvärk) efter kramperna. De som får anfall ute mår som regel väldigt dåligt psykiskt efteråt då många reagerar starkt när dom ser anfall. Då är det en lycklig tillfällighet om någon lugn person finns i närheten och kan informera alla nyfikna sakligt att det är inget att stå och hänga över och få bort "publiken" och själv ta över. Viktigt är att ha koll över skador och hur epileptikern mår vid uppvaknandet (ofta väldigt förvirrad först). Utan skador behöver personen kanske hjälp att ta sej hem. Är det tveksamt att lämna patienten till att klara sej själv så är det ambulans som gäller.
Och - epileptiker kan ha ett märke som visar att det är epilepsi, det kan vara i form av ett runt märke, blått med en vit ljuslåga. Det kan bäras på/under kragen eller som halsband. Många vill inte skylta med det men då finns ofta ett kort med info i plånboken. Varnar dock för att börja rota i så personliga saker UTAN något vittne. Informationen kan t.ex. vara vad man ska göra, samt om någon anhörig skall underrättas.

(och anledningen till mina långa informationsinlägg är just att omgivningen ska förstå och reagera rätt för epileptikers bästa )
Mvh