Vilken sort psykologiskt fel har denna personen egentligen?

Känner en person som jag länge funderat på vad problemet är. Vet om att han gjort en mindre psykologisk undersökning. Där har resultatet varit att han har två fel dels: "tror sig befinna sig på en annan nivå än han egentligen gör". Samt har även schizofreni.

Beträffande schizofrenin har jag inga speciella frågeställningar eftersom personen verkar ha sjuka drag som att han ibland blandar samman fantasin med verkligheten på ett lite absurt sätt.

Vad jag är ute efter är det andra "tror han är på en högre nivå än han egentligen är på"
Vad menas med det?
Är det ren Narcissistisk personlighetsstörning det handlar om?


Eller finns det något bättre namn på det här tillståndet? Har inte personligen hört uttalandet från en läkare men skulle gärna vilja veta om han har riktig Narcissistisk personlighetsstörning, eller bara något mindre.


Den här personen kan tydlig säga exempelvis:
- Jag har inget att bevisa. (samtidigt som han pekar på sig själv och menar att han är bäst)
- Jag är bäst.

Andra exempel:
- Tror han är ett praktexemplar på mänskligheten.
- Tror sig vara mycket intelligent, i själva verket är det tvärtom.
- Är bättre än alla andra, inklusive stridspiloter, civilingenjörer och elitidrottsmän i ett.


Han skrattar också ganska ofta, då är det ÅT andra personer. Han verkar ha en sadistisk ådra. Kan sitta och skratta åt folk som har ont som han ser på tv. Har ett leende under kanske 40 minuter bara för han ser folk som gör sig illa, exempelvis dokumentärer från sjukhus och folk som är skadade.

Har tidigare varit mycket våldsam och drar sig inte för att skada. Har varit svårt att tidigare se på honom då han vill bli våldsam. Bäst har varit att titta i ögonen och ifall händerna knyts. Verkar inte behöva bli speciellt arg för att använda våld. Utan det ligger nära till precis under ytan och tas lätt fram. Visar nästan inga skuldkänslor eller dåligt samvete. Men nu har han lugnat ner sig.

Jag kan inte själv avgöra om han helt eller delvis saknar empati. Men har otroligt sällan sett något som kan liknas vid empati.

Alltså min fråga är: Förutom schizofreni vad är det med denna personen?

Låter som han har en släng sadism i sig enligt din beskrivning, den verkar rätt färgande och innehåller starka ord dock.

Grandios självbild tror jag det brukar kallas. Han låter lite (eller snarare mycket, men det är svårt att säga av en så kort text) narcissistisk. Det där med att skratta åt hemskheter känner jag igen från en vän med både grandiosa och psykopatiska drag. I hennes fall verkar det mest vara ett sätt att provocera och testa omgivningens reaktioner. Hon kan visa empati, ofta mot barn och djur, och är charmig och vältalig men är överlag känslokall, visar aldrig dåligt samvete om hon sårat någon och bryr sig bara om sitt eget välmående. Så hos henne tror jag mer det handlar om någon slags empatistörning än total brist på empati.

Det begreppet var jag nog ute efter. Jo faktiskt tror jag det passar in bättre istället för Narcissistisk personlighetsstörning.

Psykopater är sådär men har har säkert mer än en diagnos.

Schizofren tycker jag däremot inte att han verkar vara. Schizofrener hör röster och känner sig förföljda, lider av ständig paranoia.

Det finns vad jag vet ganska bra mediciner mot det där.

För övrigt gissar jag på att han röstade extremblått.

Ganska så ofta kan en schizofreni kombinerad med någon form av autismspektrumstörning ge en sådan här bild. Hans självbild låter som att den är allt för vrång för att vara en narcissistisk personlighetsstörning, utan snarare som grandiosa vanföreställningar.
Att han har blivit mindre våldsam kanske beror på att han har fått neuroleptika eller annan medicin.
Har han alltid varit sån här, även som barn?

Han har psykopatdrag men ska nog inte passa in på psykopatbegreppet helt.


Diagnosen från sjukhuset är just schizofreni + en till (Grandios vanföreställning som jag numera tror)


Vrång; kan du förklara det närmare?


Han äter ingen medicin vad jag vet. Däremot så blev han mindre våldsam sedan han slog ner en person med en käpp. Kraftigt våld mot huvudet. Sedan dess så anser han att bruk av våld mot folk är farligt. Att bruka våld Det är farligt. Det är inget bra att slåss. Det är farligt att använda våld, osv...


I princip alltid. ADHD-aktig som barn. Sedan vid tonåren blev det värre för varje år upp till han slog ner en med en käpp. Där kom vändningen och han ogillar att provocera fram bråk, vilket tidigare nästan gjordes för att det var roligt. Försöker istället dra sig undan våld.