Läsa utan att mentalt uttala varje ord

Försöker lära mig snabbläsning (speedreading) och att mentalt artikulera varje ord är inte gynnsamt för läshastigheten. Hur går man egentligen tillväga för att sluta forma orden man läser och enbart läsa med ögonen? Har försökt detta, men det resulterar alltid i att jag förr eller senare misslyckas. Kan det kanske vara så att det är kört? Har man väl lärt sig läsa på ett visst sätt går det inte att ändra?

Hmm intressant, har aldrig tänkt på att man "läser upp orden för sig själv" när man läser :P

Ett tips är att läsa meningen, inte orden.. Om du nu förstår mig

Ibland när jag blir lite ofokuserad så brukar jag bara "titta" på orden. Jag läser de inte, men de går in i huvudet ändå. Det brukar fungera lite då och då i några meningar, men att "titta" på en hel sida skönlitteratur så greppar man absolut ingenting (iaf inte jag). Men korta stycken med facklitteratur så funkar det perfekt om man bara ska skumma igenom texten.

enda sättet som jag tycker fungerar för att lära sig att läsa snabbt är att läsa mycket. för mig fungerar det iaf.. tycker själv att jag läser minst dubbelt så snabbt nu mot när jag gick i skolan.

men testa att skumma igenom en artikel i tidningen eller nått å kolla om du förstår allt.

Detta ska tydligen vara det väsentliga som måste ändras om man vill läsa snabbare. Enligt det jag läst (källorna är mycket pålitliga) så finns det en övre gräns för hur snabbt man kan tala, denna gräns är ekvivalent med den mentala gränsen man uttalar ord med. Om man inte uttalar orden mentalt så kan man komma upp i riktigt höga läshastigheter, då hastigheten för hur snabbt vi kan ta in information (utan att mentalt uttala den) inte ligger i närheten av läshastigheten vid mentalt uttalande.

Snabbläsning ska tydligen även ge bättre läsförsåelse. Så här står det i boken Studieteknik för Universitet/Högskola : en handbok i speedreading, minnestekniker, effektiv lästeknik, mindmapping, intelligens och inlärningsstilar av Mattias Kellquist, Mats Eneroth:

"När läshastigheten är tillräckligt hög är läsningen i sig en tillfredsställande aktivitet för vänster hjärnhalva. Då måste den koncentrera sig ordentligt. Höger hjärnhalva däremot behöver se helhet eller bilder för att tycka att läsningen är intressant. Om läshastigheten är för låg får det samma effekt som om man lyssnar till någon som pratar väldigt långsamt. Det blir tråkigt och tankarna börjar fara iväg åt olika håll. Under läsningen blir följden att höger hjärnhalva börjar sysselsätta sig själv och gärna tar med vänster hjärnhalva på en liten utflykt. Finns det ingen aktuell fantasi eller något problem att fundera över, så dras ögonen lätt till en bild på sidan om texten och effekten blir: "Var är jag någonstans?" och man får börja söka efter det textavsnitt som lästes sist. Denna effekt kallas för visuell vandring och är naturligtvis en rejäl bromskloss."

Anmärkning: Vänster hjärnhalva är den "akademiska" halvan och den har hand om: språk, ord, matematik, logik, analys, tidsuppfattning m.m. Höger hjärnhalva är den "konstnärliga" och har hand om: färg, form, bilder, fantasi/kreativitet, intuition, musik/rytm, drömmar, känslor m.m.
Då dessa två kollaborerar, vilket de gör vid snabbläsning, så blir effekten bäst.

Precis som fiskmedcitron skriver så är det väl ett bra sätt att läsa meningarna istf orden.
När man lär sig läsa så läser man ju varje bokstav och stakar sig fram på orden. Till slut känner man igen orden och ser hela ordet som en helhet och läser inte längre bokstav för bokstav. På samma sätt kan man sätta ihop ord till meningar där man inte längre läser ord för ord utan ser hela meningen som en helhet.

Själv har jag där problemet att fast jag sett hela meningen och fattat innebörden så gör jag det innan jag mentalt artikulerat den, läst upp den, för mej själv, vilket jag ofta känner att jag måste.
Jag antar att detta också är en vanesak, man kan kanske träna att inte läsa dem mentalt utan nöja sig med att fatta dem.

När jag försöker läsa snabbt så gör jag mig medveten om exakt var jag har blicken någonstans. Sedan ser jag till att föra fokusfältet över texten rad för rad. Oftast kommer meningarna in i huvudet som om jag just hade uttalat dem mentalt då. Ifall jag är lite trött så brukar det hjälpa att göra det meningsvis eller mentalisera (ni fattar) de första orden i varje mening eller stycke.

Tyvärr har det bieffekten att jag blir extremt medveten om annars omedvetna känslor, t.ex. hur mina naglar trycker mot fingertopparna eller hur min tunga skaver mot mitt svalg och min undre mun, så jag försöker att inte göra det så länge i taget.

Vet inte om jag är ovanlig på något sätt, men om jag bara drar ögonen över en textremsa så får jag automatiskt in alla viktiga ord, tillräckligt bra för att förstå kontentan av vad som har skrivits, inklusive allt folk har skrivit i den här tråden... :S Det är dock inget jag har tränat på...

Tex finns ju den där reklamen på TV där det först kommer en textremsa i mitten, och sedan två störande ovanför och nedanför den i mitten. Där, genom att växla mellan raderna, får jag in det mesta...

Jag har också lätt för att leta ord i en text, genom att bara dra ögonen över sidan, från vilket håll som helst, och sedan hitta ordet. Störande är det dock när en text dras framför mig utan att jag riktigt reagerar, så börjar jag helt plötsligt tänka på vad som stod där och tappar helt fokus på vad jag höll på med