Citat:
E: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset i höjd med en hög trekantig reklampelare sa hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare. Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör, men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare.F: Vad hände sedan?
E: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifrån jag kommer. Min första tanke är att det är någon ur det så kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge. Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
F: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligget där?
E: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på trottoaren. Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota varandra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut.
F: Vad var det för människor runt omkring?
E: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort. Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbet Palme. Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon rör sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen. I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag har gått Röda korsets första-hjälpen-kurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara. Då har det ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer. Jag har en ung flicka till vänster och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
F: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbet som är där?
E: Ja och två till.
F: Och två till. Vad är det för några?
E. Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att ömsom kan jag uppfatta pulsen och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
F: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
E: Då är jag 20 meter ifrån.
Svårt att säga vad som är sant i detta, men intressant är det.
__________________
Senast redigerad av iesho 2018-10-08 kl. 08:06.
Senast redigerad av iesho 2018-10-08 kl. 08:06.
