Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Plus mannen som Sigge C såg komma springande på Luntmakargatan.
Visst är det bra att folk gräver i SAP och KGB men jag tror du håller med mig om att löjligt många spår pekar mot NATO, svenskt näringsliv, polisen, militären och högerextremister. Av självklara skäl kommer det aldrig att bli någon konsensus även om fler med tiden kommer att se den bild som så tydligt målar upp sig praktiskt taget själv. Det svenska samhället kan inte existera i sin nuvarande form, med ett sanningsenligt konsensus i denna fråga.
Jag håller helt med dig om att det finns ett stort - och uppenbarligen närmast outforskat - "uppslag" som handlar om CIA, Nato, WACL, EAP, Stay Behind, Säpo, marinen, nazistpoliser m fl. Det som Borgnäs kallar "patriotiska kretsar".
Kopplat till dessa kretsar fanns också ledande personer inom svenskt näringsliv och moderater i Sveriges riksdag. Den moderate riksdagsmannen
Birger Hagård var trots allt ordförande i WACL. Den Palmefientlige USA-vännen
Axel Iveroth på Industriförbundet anställde både
Bertil Wedin och
CG Holm och samverkade med Contra kring bokutgivning.
Carl Bildts samverkan med "den brinnande antikommunisten"
Adolf H Lundin och höger om höger-aktive fd marinchefen
Per Rudberg är också intressant att notera.
Sen tror jag personligen att
Ingvar Carlsson gjorde vad han kunde för att förhindra att detta och andra "känsliga" uppslag utreddes. Det var därför HH tilläts ta kontrollen över utredningen från dag 1.
Carlsson ville ha full insyn på detaljnivå och kunna styra undan sådant som kunde skaka om Sverige.
När HH gjorde sig omöjlig tillsattes tandlösa byråkrater som hade till uppgift att spärra alla obekväma sanningar.
Ölvebro framstod för mig som instruerad att slita fram en ensam gärningsman ur gömmorna för att få slut på den eländiga utredningen. Tyvärr lyckades han inte så väl med sitt uppdrag.
Ett talande exempel är Feldts debattartikel om polisspåret och Carlssons hastiga avgång dagen därpå - och Lidboms ilska över att Feldt "förstört för Carlsson".
Eller Dahlstens envisa försvar för Christer Pettersson-spåret fortfarande efter 30 år.
Jag tror alltså inte att
Ingvar Carlsson på något sätt hade med mordet att göra. Jag tror att den långa mörkläggningen handlade om att han var rädd för vilka konsekvenser sanningen om mordet skulle få för honom, sossarna och svenska staten.
Om svenska säkerhetspoliser, poliser och militärer i hemlighet konspirerat med CIA/Nato och mördat landets statsminister skulle det få enorma återverkningar i decennier framåt.
Folks förtroende för staten och "det statsbärande partiet" skulle rasa ner till nära noll (det finns alltid någon procent som är blint lojal in i döden).