Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Borgnäs säger i Hörnings sista podcast med honom att han spekulerat kring möjligheten att Engström inte är mördaren, men likafullt mannen som vittnet Yvonne ser på David Bagares gata.

Vad tror vi om möjligheten för ett sådant scenario? Jeppsson tycks ju bevaka trappan, så det ter sig ju nästan uteslutet att Engström tar trappan upp. Finns det någon möjlighet för honom att ta sig upp via rulltrappan eller hissen utan att Jeppsson märker det?

Med reservation för att jag långt ifrån är den person som är mest insatt i det här ärendet, långt därifrån, men känner mig ändå så pass informerad att jag kan säga att det är mycket osannolikt. Jeppsson hör ju mördaren springa förbi honom. Jeppsson bör även vara på helspänn vid tillfället, förvisso vet han inte att det är ett statsministermord han bevittnat, men han vet att bevittnat en person som blivit nedskjuten och dödad eller allvarligt skadad. Han vet också att skytten precis sprungit förbi honom. Detta är en extrem situation, kan aldrig se att det går att missa att ytterligare en person springer mot en på en i övrigt folktom gata, han hade definitivt hört Engströms steg innan trappan.
Det troligaste med Engström är att han kom ut på gatan någon minut senare än vad han ville göra gällande, antingen som medkonspiratör, eller, absolut mest troligt, som vittne, och sedan gjorde sig mer märkvärdig än vad verkligheten var. Finns kanske någon promilles chans att han var skytten, men den chansen blir aldrig större än någon promille.

Jag håller i princip med om det osannolika i att Jeppsson skulle ha missat någon.

Men samtidigt har vittnet Nilsson rapporterat om att en man springer in i gränden efter att livräddningsförsöken har börjat. Det kan alltså inte röra sig om mördaren som Nilsson ser.

Nilsson säger dock att mannen ifråga bar brun skinnjacka och var i 25-30 årsåldern, så det stämmer inte på Engström.

Likafullt finns det ju en möjlighet att Nilsson misstar sig på de här punkterna.

Och om det inte var Engström som Nilsson såg, vem var det då? Och vart tog han vägen?

Chansen att Lars Jeppsson missar någon som springer uppför trapporna är minimal. Med sin position kan han både se och höra alla som passerar honom på båda sidan byggbodarna. Det är närmast mer sannolikt LJ är inblandad med tanke på sin, för en backup, perfekta placering parallellt med offrets gångväg.

Samtidigt finns det inget konkret som pekar på LJs inblandning. Han verkar vara en person som hade oturen att befinna sig på fel ställe vid fel tidpunkt.

Vid gransking av Jan Nilssons första förhör från mordnatten syns att han då inte säger något som motsäger att han sett GM springa från mordplatsen. Visserligen säger han att GM har en ljusbrun skinnjacka. Men forskingen säger att klädsel är bland det vanskligaste för ett vittna att komma ihåg på ett korrekt sätt.

Detaljerna där mannen i den bruna skinnjackan springer från mordplatsen dyker upp i förhöret med JN den åttonde april. På den tiden har också ytterligare detaljer tillkommit. JN berättar att han åkt tillbaka till mordplatsen och därifrån kört sveavägen-tegnergatan-Luntmakargatan söder 10-15minuter efter mordet. Då ska han se en mansperson som går norrut på Luntis vid arbetsförmedlingen.

Med tanke på att inget annat vittne styrker JNs uppgift om en andra man springande in på Tunnelgatan, efter GM, tror jag det finns en betydande möjlighet att han minns fel och placerar den springande mannen senare än vad som är fallet.

Jo, stämmer ju att Nilssons vittnesmål inte går ihop med övriga. Kan väl i teorin varit Engström han såg, men inte alls troligt, i så fall gjorde han en extremt stor åldersmiss, Engström såg dessutom knappast yngre ut än sina 52 år. Men i både Nilssons och Engströms fall måste det vara det troligaste att deras vittnesmål på något sätt är fel. I Nilssons fall kan jag spontant komma på följande möjligheter:
1. Han rör ihop tidsordningen på händelserna, det var i själva verket GM han såg.
2. Mannen han såg var en polis som jagade GM, något som Nilsson missade.
3. Rent påhitt

Jag utesluter inte att JN minns fel på något sätt, men jag tror vi kan utesluta att det är gärningsmannen han ser.

Nilsson uppger i alla förhör att han får rött ljus när han kommer fram. Den 8e april anger han också att han innan han kommer fram till trafikljusen ser en taxi göra en u-sväng. Det är rimligtvis Delsborn han ser. Ljungqvist, som står i bilen bakom Delsborn, säger att det just blivit grönt när de gör svängen. Så när Nilsson hinner fram till rödljuset och kan se något, så har det alltså hunnit bli rött igen.

Jag vet inte hur lång tidsrymd det kan röra sig om, men eftersom Morelius själv i förhör uppger att han stod så nära ljusen att han hela tiden markerade väntande bil från Tunnelgatan, så kan det väl inte vara så förfärligt lång tid.

1 eller 2 kan uteslutas. Han kommer för sent för 1) (se mitt föregående inlägg) och för tidigt för 2)

När Jan Nilsson talar med polisen ett par timmar efter MOP säger han följande.
"Så fick han rött ljus vid sveavägen. Han såg en man springa som fan in på Tunnelgatan mot en trång passage med byggnadsställningar".

Inte ett ord om en taxi som gör en U-sväng i det första förhöret . Det kommer med början åttonde april. Uppgifter som då cirkulerat i pressen ett tag och kan ha påverkat honom. Därför tror jag han minns fel när han talar om att mannen i den ljusbruna skinnjackan springer in på Tunnelgatan.

Även Leif Ljungqvist nämner den en man i brun skinnjacka som skyndar söderut på Sveavägen. Här finns en liten,om än tunn, möjlighet till förklaring av en sammanblandning av fakta från JNs sida.

Men är inte det utifrån hans egna uppgifter? Vet man när säkerhet när han anlände i tidsförhållande till skotten?

Fel av mig. Nilsson kommer på Tunnelgatan, inte längs Sveavägen. Det gör att man inte kan dra några särskilda slutsatser av att det är rött ljus när han kommer fram.

Trots att Ströbergaffären utspelade sig 1983 har den inte i någon
större grad kopplats till andra händelser under 80-talet.

http://www.sivart.se/b/06/spionfalletstrob.html

Boken diskuterar PG Näss roll men tar inte upp KGB-mannen Vetrovs
(Farewell, 1981-82) betydelse för utvisningen av diplomater.

I början av 1982 var nyhetsrapporteringen närmast
empatisk. Expressens Leif Brännström skrev: "Ryssarna
Alberts Liepa och Grigorij Rapota sågs likt bröder omfamna
varandra på däck. För Liepa var det en bedrövelsens dag.
Han hade avslöjats som spion sedan han hade försökt
infiltrera i den estniska kolonin i Stockholm och
skaffa upplysningar om deras politiska aktiviteter och
framför allt vilka kontakter esterna hade med
underjordiska grupper i Estland" (sid 140).

Detta är ett mycket tänkvärt exempel på hur handikappad Näss & Co var i att kunna riskbedöma främmande agenter och t o m egna medarbetare till skillnad mot GRU-folk som är suveräna på just psykologisk bedömning och hantering av all utländsk spionverksamhet. Näss var helt förvirrad i detta avseende och kunde se spöken i allt. Hans underhuggare råkade jag själv ut för som sagt. Holmér var mer sansad och vågade göra egen bedömning av spelet men fegheten hos Näss som Bergling kunde se måste ändå ha övergått också hans förstånd.
SPF som skulle omvandla gamla IB åsiktsregister till moderna avsiktsregister för säkerhetstjänsternas tillämpning låg många steg efter och var tydligen redan infiltrerat av GRU. Trots Gunnar Fredrikssons imponerande klarsyn och politiska neutralitet gick bristerna som avslöjades i den svenska sammanhållningen vid SSI avlyssning av både kanslihus och fängelser inte att tolka på något rimligt vis. Teknikerna fick dra sina egna slutsatser som Lingärde, CGÖ, Grundborg m.fl kunde ha berättat mer om.