Citat:
Ursprungligen postat av
PeoFallmo
HH använder YN i eget syfte och styr bort GM från den väg han egentligen sprang.
Ett intressant påstående. Låt mig resonera lite kring det.
När det gäller Holmers förnekande av Lisbets vittnesmål på Sabb så råder det ingen som helst tvekan om att det tillkom på hans initiativ och egna syften. Liksom att han ensam tog beslutet om att LP inte skulle delta i en rekonstruktion. Samtidigt råder det ingen som helst tvekan att alla rättade sig efter hans beslut. Inte ens CPs försvarare var intresserade under rättegångarna. Rimborn var bortretuscherad. Liksom alla andra som hörde vad hon sade.
På presskonferensen klockan tolv den förste mars klockan tolv noll noll 1986 begick Holmer ett misstag. Som visar att han ljög.
Han påstod att det många hörde henne säga hade hon aldrig sagt. I ett TV-program, som tidigare länkats, så erkänner Lisbet själv att HH ljög. Och att hon själv vet vad hon sade. Hennes ord föll enligt följande.
-Det började redan dagen efter. Det jag sade till den där polismannen på sjukhuset kunde man dagen efter läsa i tidningarna.
Vad kunde man då läsa om i tidningarna dagen efter. Jo, att hon till honom sagt att det var två gärningsmän. Här avses alltså Rimborn.
Observera att det hon var upprörd över var inte att han missuppfattat henne. För det gjorde han inte. Utan att det läckte. Här kan vi alltså påstå att det var Holmer som styrde bort Lisbet för sina egna syften. Men kan vi påstå att HH styrde YN. Knappast väl. Utnyttjade han henne eller situationen då. För att styra bort gärningsmannens korrekta flyktväg.
Båda dessa fallen kräver att HH visste varför han måste agera som han gjorde. Och då har vi två alternativ.
1. Han var i Borlänge och gosade med Åsa. Precis som han själv, Ölvebro och Helin påstod. Vilket leder till att då måste någon/några informerat honom om varför han måste agera som han gjorde.
2. Han var i Stockholm och kryssade enligt Dahlgren. Då visste han själv vad som måste göras. Utan att han behövde dela med sig av den kunskapen.
Den som idag kan få Åsa att tala om sanningen är väl värd alla priser som går att få.
Oavsett uppehållsort så måste förutsättningen för att vilja dribbla bort gärningsmannens korrekta flyktväg vara att det måste finnas en anledning till att göra det. Det kan enbart finns två anledningar. Söder eller norrut på Malmskillnadsgatan. Vilket i praktiken innebär att alla vittnesmål och iakttagelser i dessa riktningar sorteras bort och aldrig utreds. Vilket idag är ett faktum. Och var det så att det var kalkylerat av Holmer så var det ett genidrag. Det lär inte finns någon som rört alla eventuella tips och vittnesmål om de riktningarna under 30 år.
Dessutom gav Holmers skisserade flyktväg till Snickarbacken upphov till en fantombild. Som i sin tur gav Lisbet minnet åter. Trots att hon aldrig såg, eller kunde se ett ansikte i detalj. Något som aldrig Holmer utnyttjade. Eftersom det inte var syftet. Men som vi alla vet utnyttjades det senare.
Bevisligen så går det att hitta ett spår från trappkrönet till Snickarbacken. Om man har mycket god vilja. Som Holmer och skribenten Basfakta. Jag anser också att YN inte mötte mördaren.
I samband med detta ansåg SGDF att resonemangen var meningslösa. Eftersom ingen vet vad mördaren gjorde på trappkrönet. En sanning med modifikation. Vi vet inte. Men det utesluter inte att någon annan vet.
Problemet som jag ser det är att den utstakade vägen mot Snickarbacken mycket väl kan vara resultatet av uselt polisarbete. Du deltog själv i diskussionen för ett tag sedan när vi försökte ta reda på om YN mötte mördaren via tidsberäkningar och andra resonemang. Kontentan blev att det inte går att komma fram till en odiskutabel sanning. Vilket även blev Inuti Labyrintens slutsats angående tider. Ändå hade de tillgång till de då levande vittnen och poliser.
Holmers första ingripande betecknas av en resolut beslutsamhet med gränslös pondus. Samtidigt som den bär stämpeln av att vara akut. Hans förklaring till Juristkommissionen är än idag hemligstämplad. Ett upphävande av den stämpeln är också värd alla priser till den som lyckas upphäva den.
Jag tror inte att Holmers agerande när det gäller YNs möte var resultatet av medvetet styrande bort från den verkliga flyktvägen. Snarare var det minsta motståndets lag. Där varken eftertanke, analyser eller kritiskt tänkande behövdes. En agility för polisnäsor utan spårsinne. I väntan på syndabockarna kurderna och CP.