Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Oleg Gordievsky ger i Next stop execution. Ger en intressant bild av chefen för SÄPOs ryssrotel, Tore Forsberg

"The head of anti-Soviet espionage in Stockholm,for instance,was the most splendid eccentric I have
ever met.He started his career as a merchant seaman,junped ship in Spain,spent several months in the bullrings training as a torrero,came home joined the police,and later moved to the security police.

His department had invented an anthem of its own,in which the tune was of a famous Soviet Air Force march,but the text was about fighting Soviet espionage and expelling intelligence officers on anniversaries dear to Kremlin.A connoisseur of French wine,and a great lover of opera,which he played immensely loud in his house,the officer invented a theory that mental orgasms,which can be induced by opera,are more powerful than physical ones.This idea nothwithstanding,in his late fifties he met a tall,beutifol woman-a police officer-and divorced his wife.Altogether I found him a most engaging character."

Att Tore Forsberg var en sådan excentriker var nytt för mig. Det här med att sovjetiska agenter utvisades just på Tjekadagen den 20 december, i syfte att reta upp folk borta i Kreml, berättar Forsberg om i P3-dokumentären om Stig Bergling. Om det sedan var på hans eget initiativ är väl mera oklart. I samma program kallar Jan Guillou både Bergling och Forsberg för "fånar" om jag inte minns fel.

I Ebbe Carlssons deckare "liket i lådan" mördas en mycket svagt maskerad Tore Forsberg när han kommit på vem som är mullvad inom SÄPO. Med tanke vem som författat boken är det senare inte så svårt att räkna ut.

Med Stig Bergling kunde Jan Guillou skriva boken oss sovjet-agenter emellan

Nå vad tycks? //
Naah, ("namnlös" person) hade sin teori ganska klar om Palme-mordet. Ingen av Stormakterna kunde lita på honom. Palme hade t.o.m blivit utfryst i Vapenbegränsnings-samtalen 1984-85. Ryssar och Amerikaner pratade direkt med varandra i The Dartmouth Conference. Palme hade gått i Ryssarnas ledband ända sen Sextiotalet men i och med U-båts-incidenterna först med Sovjetiska U-137 och sen Nato-ubåtar spelandes Ryska (!) visste Moskva inte längre vad de skulle tro. Hade han bytt sida eller kunde en tredje part i Svenska Nationen upprätthålla kontakter och spela under täcket med Amerikanerna? På något sätt var han förbisprungen. Därtill kom Olofs och Bofors egna affärer med Iran och Indien. Med Brezhnjev hade det flutit på med Andropov och Chernjenko kom brytningen och Ryssarna betraktade Olof Palme som en förbrukad kraft. När han sen blev föreslagen som General-Sekreterare i FN var saken klar för både Amerikaner och Ryssar, den dubbelspelande Svensken måste bort. Kontakter för spaning och kartläggning togs med den ”Tredje” parten . De tyckte sig själv agera i Svenska Nationens intresse.
//

Jag tror mer på att mötet efter 12.00 med "besök av personal från partiexpeditionen och sammanträde angående vissa fonder" var det som gjorde Palme upprörd och jag sätter detta i samband med den man i beige rock (min gissning BR) som verkade ha aggressioner mot OP utanför biografen efter filmen.

Vissa i "rörelsen" visste precis som HH vad som var på gång och ville passa på tillfället att riskfritt visa OP vad de egentligen tyckte om honom, eftersom han ändå inte skulle dyka upp på Rosenbad kommande måndag.

NÅGRA WT-TIPS (SOU 1999-88)

Iakttagelse mordkvällen av man med walkie-talkie i hörnet Tunnelgatan- Olofsgatan:
I mitten av mars 1986 lämnade Margarethe A uppgifter om en walkie-talkie-iakttagelse till PU. Margarethe A berättade att hon på mordkvällen befann sig i sin bostad på Tunnelgatan tillsammans med sin son. När hon omkring kl. 20.00-21.00 tittade ut genom fönstret såg hon en man som stod vid en port i hörnet Tunnelgatan-Olofsgatan. Mannen talade i en svart walkie-talkie. Hon hade i samband med iakttagelsen kommenterat denna för sonen. Strax efter klockan tio, då hennes make kom hem, var mannen med walkietalkien borta.

Nästa dag förhördes Margarethe A:s son. Han bekräftade moderns uppgifter. Han hade själv iakttagit mannen på andra sidan gatan.

Mannen hade i handen haft en walkie-talkie, delvis dold innanför sin jacka. En del av apparaten hade stuckit upp och antennen hade varit fullt synlig. Sonen hade trott att mannen var väktare.

Tipset följdes upp av PU genom kontroll med personalchefen i den organisation som höll till i huset, utanför vilket mannen stod, och genom kontroll med ett vaktbolag. Några åtgärder som föranlett civil personal med walkie-talkie utanför aktuellt hus hade inte förekommit vid tiden för iakttagelsen.

Hösten 1988 förhördes Margarethe A och hennes son på nytt utan att ytterligare uppgifter framkom.

Iakttagelse ett par dagar före mordet av man med walkie-talkie i Gamla stan:
I slutet av mars 1986 lämnade Mare R ett tips till PU. Hon hade på förmiddagen den 26 februari 1986 omkring kl. 10.00 tänkt besöka en butik i Gamla stan. Butiken öppnade först kl. 10.30 och i väntan på att den skulle öppna hade hon promenerat runt i omgivningarna. Hon hade då observerat en storväxt man med en walkie-talkie på Västerlånggatan. Hon hade trott att mannen var butiksvakt och beskrev honom som mellaneuropé – tysk, österrikare eller liknande – med blont ”halmgult” hår. Mannen hade gjort ett ”uniformt intryck”.

Några dagar senare fick Mare R för polis peka ut platsen där hon sett mannen. Hon pekade ut en plats utanför Västerlånggatan 28, belägen helt nära porten till fastigheten där Olof Palme hade sin bostad.

Vid ett uppföljningsförhör i april 1986 uppgav Mare R att hon var helt säker på att det hon sett mannen bära på var en walkie-talkie. Hon hade sett antennen och en del av apparaten.

Iakttagelse ett par dagar före mordet av män med walkie-talkie i Gamla stan:
I början av april 1986 kontaktade Jarl N PU. Han berättade att han den 26 februari 1986 befunnit sig på Västerlånggatan i Gamla stan tillsammans med sin broder. Omkring kl. 10.00-11.00 hade han lagt märke till en man som talade i walkie-talkie. Mannen hade sett ”farlig ut” och pratat tyska, troligtvis som man gör i Schweiz. Han hade varit 185-190 cm lång och haft cendréfärgat hår. På fråga varför Jarl N hört av sig så sent med sin iakttagelse uppgav han att han glömt bort den men att han påmints om den då han hört, läst eller sett att en annan person lämnat liknande uppgifter.

Några dagar senare hölls ett nytt förhör med Jarl N. Han ändrade då i någon mån sina uppgifter och berättade att han inte var säker på om det var den 26 eller 27 februari 1986 som han och brodern besökt Gamla stan samt att iakttagelsen gjorts omkring kl. 11.00-11.30.

Mannen han iakttagit befann sig ca 30 meter in på Västerlånggatan sett norrifrån, på gatans östra sida. Mannen hade haft ansiktet vänt mot Olof Palmes bostad. Ca 50 meter längre söderut i en angränsande gränd väster om Västerlånggatan stod ytterligare en man, som höll något mot örat, troligen en walkie-talkie. Vid tiden för iakttagelsen visste Jarl N inte att Olof Palme bodde på Västerlånggatan 31.

Jarl N:s bror hördes. Han bekräftade att han promenerat på Västerlånggatan i Gamla stan vid den tidpunkt som Jarl N uppgett. Han hade emellertid inte iakttagit någon man med walkie-talkie.

Iakttagelse på mordkvällen av man med walkie-talkie i Gamla stan:
Drygt ett år efter mordet, i slutet av mars 1987, kontaktade Leif C PU och berättade om en iakttagelse han gjort under mordkvällen. Han hade i sällskap med två män och två kvinnor varit i Gamla stan kvällen då Olof Palme mördades. Sällskapet hade haft för avsikt att besöka en där belägen nöjeslokal, men eftersom man tyckt att inträdesavgiften var för hög hade sällskapet i stället promenerat runt i stadsdelen. Under promenaden, då sällskapet inte varit samlat utan männen troligen gått lite före kvinnorna, hade Leif C uppmärksammat en man som höll en walkie-talkie i handen. Mannen hade stått i ett gathörn. Leif C hade antagit att mannen var polis. Iakttagelsen hade ägt rum vid kl.19.00-19.30. På fråga varför Leif C inte hört av sig till polisen tidigare svarade han att han först några veckor tidigare fått klart för sig att Olof Palme vid denna tid bodde i Gamla stan.

Vid ett uppföljande förhör i april 1987 preciserade Leif C var iakttagelsen av mannen ägt rum. Mannen hade stått i korsningen Västerlånggatan-Kåkbrinken, några steg in i gränden. Leif C beskrev mannen som en svensk, ljushårig kortklippt man, 20-30 år och 180 cm lång. Leif C hade under promenaden kommenterat sin iakttagelse och sagt något om att ”civila poliser finns överallt”.

Vid förhör med övriga personer i sällskapet bekräftade de båda männen att de hade ett minne av att Leif C vid tillfället talat om en man med walkie-talkie. Ingen av dem hade dock sett mannen. En av kvinnorna i sällskapet uppgav att hon vid tillfället iakttagit en man med en walkie-talkie delvis gömd under rocken. Mannen hade stått på Västerlånggatan, inte i någon gränd.

Iakttagelse mordkvällen av man med walkie-talkie vid Adolf Fredriks kyrka:
Drygt ett år efter mordet, i april 1987, kontaktade Karin G PU. Hon berättade att hon mordkvällen ca kl. 21.20 åkte bil söderut på Sveavägen. I höjd med Adolf Fredriks kyrka (korsningen Sveavägen- Kammakargatan) såg hon en man med walkie-talkie. Mannen hade varit 178-180 cm lång, hade haft mörkt ”burrigt” hår och varit slätrakad.

I oktober 1987 hölls ett uppföljningsförhör med Karin G. Hon berättade att hon varit på väg hem i en bil tillsammans med en vän, Bengt C. Under färden lade hon märke till en man med walkie-talkie som uppehöll sig utmed kyrkogårdsmuren utanför Adolf Fredriks kyrka. Mannen pratade i apparaten och hon hade sett ett ”spröt” sticka upp någon decimeter. Hennes vän hade inte sett mannen. Hon hade först våren 1987 talat med en vän som var polis om sin iakttagelse. Han hade rekommenderat henne att höra av sig till PU.

I september 1988 förhördes Karin G på nytt. Hon nämnde då att hon inte hade trott att hennes iakttagelse hade med mordet att göra och att hon därför först inte hade hört av sig till polisen.

Vid samma tid, i september 1988, förhördes Bengt C. Han berättade att Karin G nämnt sin iakttagelse redan under bilfärden men han hade på grund av bilkörningen inte haft möjlighet att titta på mannen.

Iakttagelse mordkvällen av man med walkie-talkie vid Brunkebergstorg:
Drygt ett år efter mordet, i april 1987, kontaktade två kvinnor, Catarina N och Anette K, PU. Båda berättade om en iakttagelse de gjort under en bilfärd mordkvällen kl. 23.10-23.15. De hade åkt Malmskillnadsgatan i riktning mot Sergels torg när de vid Brunkebergs torg sett en man med walkie-talkie. Catarina N beskrev mannen som ”tjock” och svarthårig, med en ljus jacka. Anette K uppgav att mannen som talade i walkie-talkie inte hade verkat ha något att dölja. Han hade enligt Anette K varit vänd mot slottet, haft mörkblont hår och burit en ljus jacka. Att kvinnorna inte hört av sig till PU med sina uppgifter tidigare förklarade Anette K med att hon tidigt berättat om iakttagelsen för en kamrats fader som var polis. Denne hade sagt att iakttagelsen var ointressant.

Iakttagelse på mordkvällen av man med walkie-talkie på Norra Latins skolgård. Sex år efter mordet, i mars 1992, kontaktade Marianne Ö PU:
Hon berättade att hon befunnit sig på Norra Latins skolgård mordkvällen ca kl. 22.30-23.00. Hon hade där lagt märke till en man som befunnit sig ca 20 meter ifrån henne. Mannen hade hållit ett föremål som Marianne Ö ”absolut uppfattade som en walkie-talkie” framför ansiktet. Marianne Ö beskrev mannen som svensk, ca 25-30 år gammal. Som förklaring till att hon hörde av sig till PU så sent uppgav Marianne Ö att hon varit ”feg” och inte velat ”bli inblandad”.

Min fetning.
Intressant, har observerat den teorin om u-båtarna tidigare. Faktum är att det fanns (och finns) obemannade övningsubåtar som kan programmeras att uppträda som i stort sett vilken ubåt som helst. Utrustning för skenmål och diversion är något man inte gärna pratar om men det finns på öppna marknaden.

Philips Electronics marknadsförde en sådan pryl som kunde programmeras i tre hastigheter och kunde simulera vilken ubåt som helst, bara man hade inspelade ljud och prestanda. Detta var under första hälften av 80-talet och inget finns som tyder på att inte utvecklingen gått framåt sedan dess. En tumregel är när det gäller den här typen av känslig utrustning att det som marknadsförs är bara det mest simpla. För de som vill betala finns mer avancerad utrustning.

Står en hel del om Forsberg i minnesartikeln i DN.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/historien-om-en-svensk-spionjagare/

För att få bort Olof Palme från möjligheterna att bli FNs generalsekreterare hade både USA och Sovjet sin vetorätt som ständiga medlemmar av Säkerhetsrådet. Fanns ur den aspekten ingen anledning att ta till ett riskabelt lönnmord.

Hur ska man förstå första stycket nedan ur GMP (Jan Olsson och Ulf Åsgård, Mordet på Olof Palme. Brottsanalys. Gärningsmannaprofil)?

Observationer före 28/2 utanför Gamla Stan kan inte saklöst avföras från diskussionen eftersom det socialdemokratiska partihögkvarteret ligger mittemot biografen Grand och kan tänkas ha ingått i en övervakningsoperation.

Däremot synes observationer där eller kring Sveavägen under den 28:e februari före det att paret Palme lämnade hemmet kunna läggas åt sidan eftersom det var okänt, t o m för paret Palme själva, att de skulle befinna sig där under kvällen. Därmed återstår endast två observationer som bägge kunnat förklaras.

I det andra stycket visar Olsson & Åsgård hur man ska förstå dem.

Hela GMP är tyvärr ett stort svammel och syftar bara till att stärka åklagarens sak i målet mot Christer Pettersson. Vill minnas att Gunnar Wall har ett längre resonemang om just GMP i en av sina böcker. Han jämför där också med uttalanden från mer erfarna profilerare än Åsgård och Olsson.

Står det något intressant om OP i boken?

SSI fick ju av allt att döma hösten 1985 uppgifter från MI6, uppgifter som tycks ha härrört från Gordievskij, om att Sovjet via Nejlands försökt påverka OP. Eventuellt "ingick" det i uppgifterna att OP tom var att räkna som inflytelseagent.