Ja, det har påpekats tidigare förvisso, men den hatkampanj Olof Palme var utsatt för
särskilt de sista åren av sitt liv var rent exempellös, något alldeles hisnande, och det
måste ha varit enormt påfrestande för både honom och hans familj. Självklart.
Det tog sig rent groteska proportioner som man tidigare belyst på tydligaste sätt i tråden.
Det piskades fram hatstämningar som vilken vanlig människa som helst hade kunnat
duka under mentalt av. Rent otroligt oresonligt. Osakliga, fruktansvärt osmakliga
påhopp som att vår statsminister var narkoman eller alkoholist, sinnessjuk och maktgalen,
och man skämdes som bekant inte ens för att attackera honom rent utseendemässigt.
Han framställdes i vidriga nidbilder som lömsk råtta och annat, bilder som förde tankarna
till hur Hitlertyskland utmålade sina förhatliga judar som.
Samma avskyvärda tänkande bakom.
Kampanjer syftande till att avförmänskliga sina offer; det är vad dylikt handlar om.
Inte någon annan svensk politiker på den här nivån har utsatts för något liknande.
Och man måste då fråga sig: Hur kunde det bara bli så här? Gjorde Olof Palme så
mycket kontroversiellt i sin politiska gärning att han förtjänade att bli föremål för
detta gigantiska hat som sjukt nog lever kvar delvis fortfarande trots att personen sedan
länge har lämnat denna sinnevärld?
Stack han ut så väldigt? Utmanade han somliga krafter så dramatiskt att det verkligen
fanns fog för att utveckla dessa känslor, denna oförsonliga inställning till politikern
och människan Olof Palme? Var det ett hat, ett avståndstagande som vilade på
några rationella grunder?
Kunde han verkligen lyckas göra så mycket "ont" att han förtjänade att bli behandlad
som ett vedervärdigt kryp som visst folk satt och önskade livet ur?
Mannen ifråga var inte felfri förvisso. Jag har många egna invändningar mot hur han
agerade vid somliga tillfällen i sitt politiska liv, mot den politik han representerade, men
det förtar ändå inte bilden av honom som en väldigt framstående svensk statsman i
allt väsentligt. En politiker med resning av sällan skådat slag, som kämpade för
humanistiska värden, som slogs för demokratin som hela tiden utsätts för angrepp, så
även idag inte minst nu när ultranationaliska krafter är på ordentlig framryckning runt
om i Europa. Vi ser det i Ungern, vi ser det i Grekland.
Demokratin får aldrig tas för given, den måste värnas om oavbrutet, annars kan det
sluta väldigt illa. Ja, jag är medveten om att det låter som floskler, men det bryr jag
mig inte om. För detta är
viktigt att poängtera.
Så - vad för hemskt gjorde nu statsminister Olof Palme för att kunna bli så avskydd och
föraktad? Beskylld i vissa hårdföra högerled för att agera för ryssens räkning, för att
rätt och slätt vara "landsförrädare", vilket ju är helt tokigt och grundlöst förstås, ty
Palme om någon i den socialdemokratiska partiapparaten markerade vid åtskilliga
tillfällen resoluta avståndstaganden från allt vad kommunism och enpartivälde hette.
Exempelvis vid Sovjets avskyvärda ockupation av dåvarande Tjeckoslovakien 1968,
som här nedan kort berörs:
http://www.youtube.com/watch?v=rdi2Do-y46w
Hur stor roll spelar Palmes "svek" mot sin klass för det rent besinningslösa hatet som
uppstod kring hans person? Att han uppträdde arrogant och maktfullkomligt vid
somliga tillfällen ska vi inte sticka under stol med; så skedde exempelvis vid den nyss
nämnda Geijeraffären, vilket där var helt oursäktligt, och arrogansen kom till tydligt
uttryck vid omsusade debatter med en sån som Fälldin.
Men till att väcka ett sådant hat måste det väl till så mycket mera, tycker man rimligtvis.
Jag vet att personer som Enerström och Petré gick igång nåt sanslöst på sitt hatobjekt,
jag vet att hårdföra marinofficerare med Von Hofsten i spetsen önskade ha bort Palme
så fort som möjligt, jag är övertygad om det smiddes diverse mordplaner här och var
i riket, från enskilda Palmehatare till högerextremistiska små grupperingar, men
förmår inte begripa hur man kunde känna detta enorma rabiata hat mot en enda person
som stod upp för demokratin och lyckades entusiasmera sina partivänner och medlemmar
på ett sätt som ingen annan socialdemokratisk partiledare förutom då Erlander klarat av.
Boboslackes inlägg här på slutet var mycket bra, särskilt när han beskrev hur högerns
rovkapitalism ser ut och alltid har sett ut.
När högermänniskor kliver in på arenan och brukar ordet "såsse" på ett nedlåtande sätt,
så är det inget oväntat. Och hellre "beskylld" för att vara "såsse" än moderat i vart fall...
Det här inlägget blev inte riktigt så fördjupat som var avsikten från början, en grundligare
analys av just Palmehatet skulle skett, men är trött i skallen så därför får jag nöja mig
med detta.
En "såsse" har talat...