Citat:
Ursprungligen postat av
Lookalike
Jag chansar och hoppar in i korselden med liten annan fråga.
Jag läser för närvarande Thomas Kangers alster "En Dag i Christer Petterssons Liv".
I denna påstås att ljuset i det skyltfönster som Olof Palme försökte begagna sig av för att läsa utanför bokhandeln släcktes klockan 23.15
Enligt Kanger var detta en automatisk process.
Kollades överensstämmelse med verklig tid upp?
Dvs var släckningstiden klockan 23.15 överensstämmande med Fröken Ur?
Ett längre förhör hölls med Mårten Palme på kvällen den 16 april 1986.
Efter midnatt deltog Mårten i en rekonstruktion utanför Grand (alltså den 17 april). Förhöret heter T2-B. Rekonstruktionen heter T2-C. Referatet av förhöret finns i fyra versioner (alla fyra finns på wpu.nu). Två av dessa versioner besvarar din fråga. Varav en är den version som fanns i FUP:en 1989. Där framgår följande:
"Efter filmens slut, dröjde de sig kvar något i salongen för att vänta in varandra, varför samtliga fyra kom ut senare från biografsalongen. När de kom ut på gatan, gick de ganska omedelbart en bit till höger, ca 10-20 meter. Samtliga fyra blev stående utanför affären Bokcirkeln. Mårten hade på biografen tagit med sig en tidningskrönika, vilken tar upp olika filmer. Pappan lånade tidningen för att leta efter namnet på en viss skådespelerska. Han gick därför fram till Bokcirkelns fönster som var upplyst; precis när han skulle titta i tidningen, slocknade ljuset i skyltfönstret. Mårten Palme tror att klockan nu var 11.15-11.30. Ljuset slocknade vid tillfället för gott och något flämtande ljus förekom inte, utan det blev helt mörkt i skyltfönstret. (Vid rekonstruktionen släcktes lyset kl 00.25 och enligt Mårten på samma sätt som under aktuell kväll.)
Mårten Palme gick själv fram till skyltfönstret och tittade in för att se om det fanns någon i butiken. Han vände sig även något till höger mot biografen Grand och upptäckte en man som stod utanför möbelaffärens skyltfönster. Mannen stod vänd med ansiktet in mot affären. Vad Mårten Palme kan komma ihåg, var det ganska tomt utanför biografen.
Samtliga fyra gick ut och ställde sig ungefär mitt på trottoaren. Mårten och hans flickvän stod vänd med ryggen mot biografen och Olof och Lisbeth stod vända mot dem. Mårten kom därvid med förslaget att de skulle kunna gå hem till Västerlånggatan och dricka thé. Mamma Lisbeth avrådde dock till detta då klockan blivit mycket. De bestämde sig nu för att gå var och en till sitt. Man diskuterade hur föräldrarna skulle åka hem till Gamla Stan, om de skulle ta tunnelbanan eller åka taxi. Olof bestämde sig dock för att de skulle promenera hem till Gamla Stan. Hela samtalet utanför bokhandeln varade 2-3 minuter enl Mårtens bedömning. Samtalet fördes i ett ljudläge som annan person i närheten, ex tidigare nämnd person, kunde ha uppfattat.
När Mårten Palme vände sig om för att, tillsammans med fästmön, gå mot Odenplan upptäckte han att mannen fortfarande stod kvar vid skyltfönstret."
Kommentarer:
1. Ljuskänslig automatik släckte ljuset i bokhandeln Bokcirkelns skyltfönster. Solnedgången var cirka tre timmar senare i april, vilket gjorde att ljuset släcktes senare då. Ljuset släcktes dock bara en timme senare (inte tre timmar), sannolikt eftersom automatiken använde både skymningen och en fast tidpunkt för att släcka ljuset.
2. Sandinmannen stod och stirrade in i möbelaffären Sandins släckta skyltfönster i 2–3 minuter, medan Mårten och hans flickvän talade med Mårtens föräldrar utanför bokhandeln ett tiotal meter söderut.
3. Mårtens förslag var att alla fyra skulle bege sig till föräldrarnas bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla stan — inte till flickvännen Ingrids bostad på Vanadisvägen 42 i Vasastan eller till Mårtens bostad på De Geersgatan 12 vid Tessinparken på Gärdet (ett vanligt missförstånd). Olof Palme ville också att de skulle dricka te i Gamla stan. Den som först sa nej var Ingrid, och Lisbeth höll med henne. Detta framgår i förhöret med Ingrid den 24 april:
"Samtliga fyra gick sedan en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla stan, då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken."
4. Det fanns två sätt för Mårten och Ingrid att vara i sällskap med Olof och Lisbeth när mordet ägde rum. Antingen kunde Olof och Lisbeth ha tagit tunnelbanan från Rådmansgatans station — då skulle paren ha skilts där, inte vid bokhandeln. Eller kunde alla fyra ha gått till Gamla stan för att dricka te — då skulle de inte ha skilts åt alls.
Det fanns en risk att paret Palme skulle vara i sällskap med Mårten och Ingrid efter filmen, och då under en avsevärt längre sträcka än till bokhandeln. En uppenbar risk, oavsett om de skyldiga var en liten resurssvag grupp eller en ensam gärningsman. Oavsett om de avlyssnade Olofs samtal med Mårten vid halv sju-tiden eller upptäckte paret Palme när paren stod och pratade utanför Grand innan filmen började (i minst tio minuter). GM och eventuella medhjälpare måste ha förstått att Mårten och Ingrid var där.
Detta understryker ytterligare hur improviserat och chansartat mordet var. Paret Palme kunde ha varit i sällskap med Mårten och Ingrid. Paren kunde även ha tagit en taxi tillsammans.