Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Eftersom vi inte vet vem som utförde mordet, enligt vilket system skall vi gradera sannolikheten för vem som det var?

Jag menar att mordet är ouppklarat och därmed kan vi principiellt inte utesluta något speciellt. Det är ju exakt det felet t ex Holmér gjorde.

Grovt bedömt är det troligare med en inhemsk grupp, men att kurder var inblandade var ingen otrolig idé från början och den är vad jag kan bedöma inte på något sätt motbevisad.

Men om du inte tror på kurderna av olika skäl skall jag inte envisas om dem, men som sagt; hur slår man när det gäller en liten grupp av konspiratörer fast att något är osannolikt som inte bygger på att man faller tillbaka på ett personligt bias och vad man tror kan vara motivet till mordet?

Man inväntar bättre bevis innan man slår mot gruppen.

Det var åklagarnas åsikt.

Ja, givetvis och det hade de rätt i.

Men på vilka grunder gör vi idag en sannolikhetsbedömning om vilken liten grupp
som ligger bakom mordet, som din teori förutsätter, då vi ju inte alls vet vilka de var? Kan de inte vara vilka som helst av de olika grupper som föreslagits och vilken man föredrar är bara en fråga om tycke och smak?

Inget konkret hindrar att de var kurder, sydafrikaner, svenskar osv och det finns lika lite bevis för någon av dessa teorier som mot dem. Då blir det som bäst förmodanden byggda på skattning av olika motiv för dessa grupper, vilket i princip då är gissningar. Vi vet ju inget.

Lokalkännedom, svenskt utseende och ett dumdristigt agerande med osäker utgång verkar ha varit utmärkande drag hos gruppen. Ett improviserat agerande och ett improviserat val av vapen. Om den lilla resurssvaga gruppen var tre, två eller bara en är inte bevisat. En del talar för två eller tre.

Bra fråga.

Tre poliser antecknade vittnen.

De antecknade sammanlagt nio vittnen.

De tre poliserna var Ingvar Windén (kommissarie Gösta Söderströms förare) i radiobil 2520, Lena Löhr i piket 1230 och Kjell Östling i piket 3230.

Det framgår av förhören med poliserna och sidan 2 i spaningsuppslag A1.

På sidan 2 i A1 står inte att Lena och Kjell är "övrig polispersonal", men det är uppenbart. Inga andra poliser än Ingvar, Lena och Kjell har berättat att de antecknade vittnen.

Ingvar antecknade Theodoros Athanasiou (som kom till mordplatsen flera minuter efter skotten och syns på Ulf Karlssons foton), Anders Delsborn, Anna Hage och Karin Johansson.

Lena antecknade Jan-Åke Svensson, Anders Björkman och Lars Jeppsson.

Jan-Åke Svensson berättade den 9 april att "så anmälde Svensson sitt eget namn till en kvinnlig polis". Lena berättade själv den 26 mars att hon antecknade Anders Björkman. Lars Jeppsson berättade den 1 mars att han "lämnade sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen". Det fanns bara en kvinnlig polis på platsen.

Vad återstår? En polis. Kjell. Två vittnen. Hans Johansson och Yvonne Nieminen. Vad som var speciellt med Hans och Yvonne var att polisen varken körde dem till polishuset och förhörde dem (som man gjorde med vittnena som Ingvar antecknade) eller antecknade vad de såg (som Lena gjorde).

Det kan förklara att Hans och Yvonne inte kontaktades. Hans ringde själv till polisen den 4 mars. "Paret som mötte vittnet vid trappkrönet" efterlystes i media den 2 mars. Polisen visste inte att Yvonne (vars namn man redan hade) var kvinnan i paret. Ingvar och Kjell antecknade bara namn, adress och telefon. Inte vad vittnena såg. Det gjorde bara Lena.

Ingvar skrev av Lenas handskrivna anteckningar ordagrant. Det finns inga skäl att förmoda att Ingvar slarvade med den saken. Man kan fråga Ingvar och Lena om hennes handskrivna anteckningar bevarades. Inget tyder på det. Så vitt jag vet.

Enda fotot av Lena (så vitt jag vet) togs av Ulf Karlsson. Foton av Ingvar och Kjell fanns i Expressen den 1 och 5 mars 1986.

Polisen som Stig Engström ville lämna namn och nummer till var Kjell. Enligt Stigs beskrivning.

Kjell hade inget minne av Stig. Ingen frågade Kjell om den saken förrän 34 år senare. Utredningen toppstyrdes av en amatör 1986. Det fanns ett tjugotal poliser och vittnen att fråga om Stigs närvaro på mordplatsen 1986. Man frågade tre vittnen. Tre av dem som var mest upptagna med annat och hade sämst förutsättningar att minnas Stig. Man väntade två månader innan man frågade.

En tänkbar förklaring är att Kjell var upptagen och att Stig kände sig avvisad, utan att vara avvisad. Enligt Stig var polismannen ung och relativt kort. "En ung polisman, en relativt kort ung polisman" (E63-C). Polismannen var nyanländ och talade med en kvinnlig polis. "En nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis" (E63-C). Att piketpolisen Kjell talade med piketpolisen Lena är sannolikt (Lena var den enda kvinnliga polisen på platsen). Lena var yngre än både Kjell och Ingvar. Kjell (i piket 3230) var mer nyanländ än Ingvar (i radiobil 2520). Ingvar var ordningspolis i Östermalms vaktdistrikt. Han var lång. Kjell och Ingvar är nästan jämngamla (det skiljer ett år), men foton visar att Ingvar är längre än Kjell.

Utredningen frågade väl både vittnena JA och LL april/maj 1986 när den "utredde" SEs närvaro lite grundligare?

Hej Janne. Jepp, det gjorde man. Ström frågade LL den 27 april. Bäckström och Jonsson hade en fotovisning med JA den 14 maj (E9978-1-C). Den fotovisningen har diskuterats många gånger. JA pekade ut Stig, men utpekandet nämndes i Ströms PM den 9 februari 1987 (E63-1) och där påstås att JA även lämnade en redogörelse för Stigs uppträdande på brottsplatsen. Ett misstag av Ström, som åklagaren Krister Petersson påpekade 2020. JA beskrev ett annat vittnes uppträdande på mordplatsen (JÅS).

Det finns ett annat misstag i Ströms PM (eller snarare en olycklig formulering). Ett misstag som Petersson inte nämnde 2020. Stig valde inte vittnet HL:s foto. Det hade varit konstigt (HL var på andra sidan Sveavägen). Stig dröjde vid HL:s foto, men valde istället LJ:s foto. Som framgår av E63-C (förhöret med Stig den 25 april 1986).

Jo, jag känner till det du skriver, mycket väl. Och man frågade även LL om SE, vilken någon vecka tidigare "tjurrusat" in i gränden på bästa sändningstid.

Visst borde man utrett honom än mer 1986, frågat alla vittnen på platsen om SE, oklart varför man inte gjorde det. Man borde så klart även utrett detta grundligt 2017-2020, vilket man heller inte gjorde. Dock blir det ju lite missvisande att påstå att man inte frågade något vittne alls om SEs närvaro 1986. För det gjorde man.

Vem som JA såg och pekade ut, är ju en tolkningsfråga, inte fakta, går absolut inte att hugga i sten, dessutom går det inte ens att hugga i sten hur SE var klädd nämnda kväll, om han ens hade keps eller öronlappsmössa. Att SE pekade ut LH kan man så klart tycka är lustigt. Nu vet jag inte hur Helena Lähde såg ut, men att missta någons utseende för någon annans i din villervallan och under de ljusförhållandena, tycker jag inte är en så big deal? SE pekade ju dessutom ut andra på platsen. Visst, ett par av dem hade figurerat i media innan fotovisningen, men ändå.

Men annars håller jag med, Håkan Ström var inte utredningens spjutspets 1986-1987.

Ström var OK. Alla kan göra ett och annat misstag. Särskilt under de omständigheterna. Misstagen med Nicola Fauzzi, Yvonne Nieminen och Yvonnes sällskap Ahmed Zahir var inte Ströms fel. Att Ströms misstag inte korrigerades var Holmérs ansvar.

Ström var inte informerad att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata när Ström förhörde Nicola den 3 mars (trots att korvhandlaren Ljubisa Najic berättade att paret passerade korvkiosken vid Adolf Fredriks Kyrkogata i två förhör den 1 mars). Att paret Palme korsade Sveavägen vid Kammakargatan var en utbredd missuppfattning under de första dagarna (den syntes även i tidningarna).

Därför flyttade Ström platsen där Nicola mötte paret Palme och platsen där Nicola hörde skotten ett kvarter norrut i referatet den 3 mars.

När Länninge förhörde Nicola på Sveavägen den 25 mars trodde Länninge att platsen där Ström trodde att Nicola mötte paret Palme (Sveavägen 56) var platsen där Nicola hörde skotten. Nicola hörde skotten vid Sveavägen 50. Några meter norr om Adolf Fredriks Kyrkogata. Som framgår av Ströms referat den 3 mars. Länninge bad Nicola att gå till Sveavägen 56 (60 meter och 43 sekunder för långt). Det var Länninges initiativ och inte Nicolas. Som framgår av Länninges referat den 25 mars. Den 22-årige Nicola gjorde som han blev ombedd. Att misstagen inte korrigerades var Holmérs ansvar.

Ström vilseleddes av krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med Lars Jeppsson när Ström förhörde Yvonne den 2 mars och hennes sällskap Ahmed (som behövde tolk) den 3 mars. Att misstaget inte korrigerades var Holmérs ansvar.

När Stig berättade för Ström den 10 mars att Stig hade en sådan handledsväska som Yvonne såg hade man all anledning att förhöra Yvonne och Ahmed på nytt. I noggranna och uttömmande dialogförhör. Det var Holmérs ansvar. Det blev inga sådana förhör.

Det fick en del konsekvenser.

Förhören med Ström 2017 och 2018 är läsvärda. Särskilt E63-8-A.

Kombon Magnum .357 revolver och metal piercing nämns ofta som udda. Men är den verkligen det? Genom att välja den typen av ammunition har man ju tagit höjd för att offret eventuellt bär skyddsväst. Det tyder ju på någon form av plan bakom det hela, i så fall. Eller?

Det finns ett ganska bra motargument. Om mördaren var orolig för skyddsväst, varför sköt han i så fall inte i huvudet?